Diamantslipning

Det var nagon som sa en gang att rehab ar ungefar som att jobba med en oslipad diamant; justeringarna maste goras finstilt och i sma doser, man jobbar mycket pa finkansla och kollar standigt av: Hur ser det ut just nu? Inte fuska, inte tillata nagot mer an vad som ar absolut nodvandigt. Vaga stanna upp och stalla sig den fragan ocksa - ar det har nodvandigt? Less is more, sma duttar, mycket talamod och skynda langsamt. Det ar mojligt att rehab och diamantslipning ar starkare forknippat an sa har. Det jag vet ar att det kanns som det har kommer att ta tid.

Nagot ar trasigt vid ljumsken. Varje promenadsteg kanns, varje stegokning kanns annu mer och till slut, vid uppnadd joggniva, gor det ont igen. Men det ar bara nar kroppstyngden ligger pa det onda benet i en rorelse som nar man springer och landar med benet under sig. Crosstrainern kan jag dock anvanda anda, dar gor det inte ont. Igar blev det 50 minuter @ 10,7 km, skont att svettas som en gris aven om det ar langt ifran nagon maxniva jag ligger pa. Efter passet la jag in benovningarna som jag jobbat med forrut - fokus pa rehab.

Det ar nu nastan 6 veckor sedan jag fick problem med ljumsken och jag misstanker att det kan ta ytterligare nagra veckor innan jag ar helt fri ifran besvaren. Prognosen "strackt muskel" kanns lite lam tycker jag, jag borjar undra om det inte ar en muskelbristning eller nagot annat istallet. Ibland ar det lite svart att lita pa att prognoser blir ratt stallda, speciellt med tanke pa att rekommendationen var att avsta fran lopningen i en vecka (det har nu gatt mer an 4 veckor sedan den rekommendationen och jag kan ju uppenbarligen inte springa an).

Men som sagt, det enda man kan gora ar att lita pa sin kansla, skynda langsamt, stanna upp och kanna efter: Hur kanns det nu? Fortsatta slipa...