Sunday, December 12, 2010

Testing-testing

Tredje advent ar det idag och det borjar nu bli riktig hogsommarvarme i Australien. Vet inte om jag helt nagonsin kommer att vanja mig vid det har upp o nedvanda klimatet, att fira jul nar det ar som varmast och tanka pa vintermanaderna som juni-juli-augusti.

Pa benfronten gar det framat; under hela veckan som gatt har jag promenerat till jobbet, en liten natt stracka enkel vag pa 1,5 km dar jag nu jobbar for tillfallet. Annars har det varit mycket "prova pa" for att se hur benet reagerar. Har power walkat nagra ganger pa kvallarna. Kanslan onsdag-torsdag var "hm, ok, men inte helt redo for spring an".

Fredag dag pa jobbet kande jag mig sa pass bra att jag tog mig en liten provstracka efter jobbet, det kandes bra och fick utgora grunden for helgens bravader; i lordags var det uppstigning kl. 7 for att undvika varsta hettan. Borjade varma upp i parken utanfor huset, inledde sedan med en power walk i ca 800 meter, sedan jogg och en fartokning efter ett tag - totalt 9 km och pa det stora hela godkant. Var noga med att kanna efter hur det kandes hela tiden - det ar fortfarande en gnagande smarta i ljumsken men raknar man med hur progressen sett ut sedan forra fredagen ar det 200 ganger battre. En rejal strackning ar min gissning och det faktum att det avtar hela tiden varje dag starker den tesen ocksa. Man blir onekligen lite nojig nar man har varit skadad.

I morse blev det ytterligare ett pass, ca 11 km, och aterigen tog jag det superlugnt - snittempot for dessa bada dagar har legat pa runt 6:10 min/km men det kanns sa bra att fa springa igen (och kanslan idag var aterigen battre an igar).

Ska man lyfta fram nagot positivt fran det har sa ar det val den berikade vetenskapen man far om kroppen, hur den reagerar i olika sammanhang, hur man kan komma ur det och vad man bor tanka pa for att inte hamna dar igen. Jag tror att det har besvaret orsakades (delvis) av att jag, forra fredagen, inte varmde upp ordentligt utan startade i lopartempo som om det var varldens mest sjalvklara grej. Klockan sex pa morgonen. Det ar nastan pinsamt att erkanna det. Den andra orsaken kan ju var den nedtrappade traningen och det faktum att jag vilat mer och att kroppen da inte var redo for.

Summa summarum; i fortsattningen blir det en ordentlig uppvarmning innan varje runda. Eftersom man anda maste sta och vanta pa att Garmin ska losa de oandliga obligatoriska fragorna; "Hitta satteliterna", "Ar du inomhus eller utomhus?", "Har du fardats mer an 100 mil sedan sist?" och "Ar det sondag idag?" (eller vad tusan det ar han fragar), sa kan man ju lika garna ga en svang. Tack garmin for det hjalpmedlet!

4 comments:

Fit-Eva said...

Åh skönt att höra att du är bättre!
Och att fira jul när det är varmt, förstår att det blir upp-och-ned-vända världen ;-)
Garmin, värst när jag kör lunchpass i stan - brukar ta ca 5 minuter för klockan att hitta satelliter mellan höghusen, suck...

anneliten said...

Garmin kan verkligen vara helt "lost" ibland... Bra att du vänder det till något positivt! Och hoppas att du snart är bra!

Johan said...

Se där, där vände du något negativt till något positivt:)

Petra said...

Eva - ja, varst ar Garmin verkligen inne i stan (ironiskt nog dar jag alltid borjar mina rundor)! Men det ar en trevlig traningskompis sa lite talamad far man ha:)

Anneliten - tack, onskar jag kunde saga att jag ar helt aterstalld men det tar tydligen tid att laka...

Johan - positivt tankande hjalper en hel del!