Petra running

Vanedjur

2011-11-15T06:41:00.001+11:00

Det sägs att det ska ta tjugoen dagar att skapa en vana. Själv skulle jag nog gissa på att det går att skapa en bra (eller dålig visserligen) vana redan efter en vecka, kanske t.om. efter en helg. Men just med vanor och rutiner så kanske det beror lite på vad man gör, var man är och vilken typ av rutin man syftar på. Givetvis hjälper det om man redan är inne i någon liknande rutin s.a.s men för att det ska kallas en vana så bör det ju rimligtvis också kännas naturligt.

Under förra helgen i Stockholm sprang jag i min vana troget på Djurgården. Redan när jag kom ut på bron kändes det som det var 2005 och jag var tillbaks där jag lämnade. Även om det snart är 7 år sedan jag sist sprang där ute (Stockholm marathon borträknat), så kändes det som jag kom in i ett lunk, mitt sverigelunk, min standardrunda och min vana som jag hade då.

Standardrundan här i Övik tex. - känns ju klockren och som om jag skulle kunna springa den med ögonbindel: utgå ifrån mamsens hus, kuta ned på Vågsnäsvägen, spring tills vägen grenar sig vid Vågebacken. 5 km enkel väg, ja och så ska man ju hem också. Kuperat, sparsamt med trafik, snygga hus, ren luft, ingen risk att dö av solsting och hetta, och kanske bäst - den fina vattenutsikten längs med hela rundan. En tung och seg uppförsbacke på slutet. Täckoverallen och träningsvantarna känns klockrena på. Känns vant och som jag aldrig gjort annat.

En dimmig övikshamn ingår däremot inte i standardrundan. Men fint att vila ögonen på ändå.

Övik!

2011-11-10T19:27:00.001+11:00

Sverige har visat sig från sin bästa sida har det verkat som, sedan jag landade i fredags förra veckan. Skönt med paus från resandet under hegen där jag stannade i Stockholm för att vara med bästa kompisarna och fylla på sverigeförrådet med roliga upplevelser. Hann givetvis med några härliga rundor ute på Djurgården, fina Djurgårdskanalen, Gärdet, och en bit mot slussen mm. Att se solen gå upp i Stockholm medans man springer omkring där ute är sååå rogivande och står högt i kurs hos mig.

Men nu är jag i gamla Övik igen, det är Öviksfjärden, frisk luft blandat med syra från en ständigt pumpande sulfitfabrik, tät tallskog, mörkt, djupt vatten och en ständig överdos av matkonsumtion (ja, det känns ju så åtminstone när jag är på plats:)). Det är snäppet svalare men fortfarande förhållandevis varmt för att vara november. Igår hade jag lite känningar av en ond hals så det blev inget rännande då annars har jag löpt på bra sedan jag kom tillbaks.

I kväll blir det något jag inte gjort på säkert över 15 år - skrika mig hes på hockey då Sverige möter Tjeckien.

Mot El Stokholmo & Höga Kusten

2011-11-03T19:30:00.000+11:00

Jo, Sverige star ju som sagt pa agendan nu. Korde ett sista loparpass har i Sydney i morse, sedan in till jobbet for att avsluta lite jobb, och sa raka sparet hem for att hoppa in i en taxi for avfard mot flygplatsen. Att packa for en resa till Sverige under sommarmanaderna ar inte latt, det kan ju vara bade stekhett och svinkallt som ni alla sakert kan halla med om. Att packa for en vistelse i november, daremot, ar lite enklare. Tur ar val det. :)

Ser fram emot manga langa rundor i harligt krispigt november vader.

You can take the girl out of Sweden, but you can't take Sweden out of the girl

2011-10-28T16:47:00.001+11:00

Idag blev jag godkand i mitt test och ansokan om australiensiskt medborgarskap. Det kanns roligt, ratt stort pa nagot satt, och framfor allt himla smidigt om inte annat. Testet, som man var tvungen att klara med minst 75% ratt (jag prickade in 100%!), var intressant och larorikt, och rorde amnen som t.ex. hur landet styrs, dess historik, kultur, lagar och regler, och vilka rattigheter och skyldigheter man har som medborgare. Ratt intressant faktiskt och sant som man borde veta om sitt land.

Mitt svenska pass och medborgarskap forsvinner ju inte i o med det har. Tack o lov. Och om sanningen ska fram sa ar jag nog mer svensk an jag nansin varit. Aven om det ar bra att ha ett extra hemland och ett australiensiskt pass sa kanner jag mig definitivt i grund och botten svensk. Och pa tal om Svedala - pa torsdag kvall nasta vecka ar det ingen mindre an yours truly som satter sig pa planet mot Sverige for en tva veckor lang vistelse. Nice.

Lite off topic kanske men sa har min dag sett ut idag, lite annorlunda. Firade med att kopa ett par nya dojjor. Mizuno Enigma, langst fram pa bilden. Tycker mig ana svenska flaggan i skorna.

Call me morbid, Call me pale

2011-10-20T17:27:00.006+11:00

Ska man ge ut ett dagens drullepris sa maste det oavkortat ga till undertecknad: Lyckades med det markliga konststycket att boka en resa... ja, inget markligt i det ioforsig, bara det att jag gjorde det i FEL riktning. Alltsa utresa och hemresa ratt dag, men fel destination... Snurrigt varre. Kanske inte mitt stoltaste ogonblick. Inga kommentarer annat an att man kan saga "The lights are on but nobody's home". Angaende resan sa aterkommer jag om det vid ett senare tillfalle.

Dagens ros, av samma anledning, gar till Hoga Kusten Flyg som lyckades avboka denna, i vanliga fall, o-ombokningsbara (norrlandska pa hog niva) biljett. Tack for hjalpen om du, Ingela, laser detta! Utmarkt kundservice.

Dagens snyggaste skodon och fonsterskyltning: Adidasbutiken pa Pitt Street har i Sydney. I rena modebloggstermer: VILL_HA_VARENDA_SKO!

Dagens traning: 12 km med lite fartlek mitt pa hallet.

Dagens loparlat: Har nastan lyssnat sonder The Smiths Half a Person den senaste tiden. Morrisseys ljuva stamma, den melankoliska (men valdigt svarbegripliga) texten, det typiska britt-soundet, Johnny Marrs finstamda gitarr...

Hässelby, helgrapport och snygg graffiti

2011-10-17T16:53:00.003+11:00

Hasselbyloppet i helgen, jag ser att manga har sprungit och presterat fina och ratt fantastiska resultat pa milen. Staffan, Lennart, Ingmarie & Andrea, bara for att namna nagra. Superbra jobbat och aterigen sa roligt att lasa om personliga varldsrekord. Sant har inspirerar alltid till lite snabbare pass for min del!!

Fran Hasselby till Sydney. Sjalv sprang jag ocksa i helgen, bade lordag och sondag. Pa lordagen ett kortare langpass, om man nu kan kalla 16 km langt. Ja, i dagslaget kanns det ratt langt. Vid marathontraning kanns det ju a andra sidan ratt allmant.

Inledde hur som helst passet med att springa igenom var neighbourhood och lamna nagra filmer pa Blockbuster. Ratt manga fulgator i vart kvarter, men nar jag sprang forbi den har den har fulsnygga - mest snygga sa klart - vaggen, var jag bara tvungen att stanna och ta ett kort. Knepigt att jag har lyckast missa det har tidigare...Har jag en hemlig beundrare i kvarteret, manne? :) Fortsatte sedan en svang ut till Centennial Park for att njuta lite i morgonsolen. Toppenkansla under passet, 5:30 min/km, inklusive upp o nedjogg. At sedan en glupsk brakfrukost efterat. Blev som vanligt toktrott och slumrade till i soffan i nagon timme senare. Dromde att jag fick blommor av en hemlig beundrare.

Sett pa min gata i stan, i Redfern, Sydney. Petra?

Veckodagarnas identitet

2011-10-14T15:53:00.004+11:00

2 dagar traning, 1 dag vila. Typ lite grann sa rullar mitt traningsliv pa just nu. Varken for mycket traning men inte heller for lite. Lordag och sondag ar ju som bekant obligatoriska traningsdagar som ofta vigs at lite langre, roligare pass, oftast med battre kvalitet i overlag. Det ar ocksa ratt svart att sla helglopningen pa det sattet just for att man har mer tid over till allt. Man ar mer avslappnad, har mer tid over till uppjogg, utfora sjalva passet i sig, ta sig tid att jogga ned, etc. Man viger mer tid at att stretcha och att ata bra mat direkt efter passet som gor att man kan aterhamta sig battre.

Rent ytligt kan man ocksa se att det ar helg i passen - jag anstranger mig lite mer pa helgerna med att lagga lite snyggare flator i haret, givetvis valjer jag favorituniformen som matchar oklanderligt med traningsdojjorna som givetvis framhaver fargen i harbandet i flatorna. Fashionabelt varre. Pa vardagarna daremot, ser jag ut som en fagelskramma.

Helgerna har som sagt sin speciella pragel men givetvis har de andra veckodagarna ocksa sin speciella identitet. Fredag t.ex. - fa saker gar upp emot att kunna avsluta en arbetsvecka och sedan ga ut och springa av sig lite. Reflektera over saker som hant under veckan. Kanna stressiga jobbkanslor ersattas av ren och skar lopargladje. Planera helgen. Andas frisk luft och kanna frid over att slippa vingla omkring i hogklackat i nagra dagar. Kanske joina upp nagra kompisar senare pa kvallen och visa prov pa lite social skills. Fredagstraning for mig brukar ofta betyda lugnt meditativt tempo dar jag gar in i mig sjalv och rensar skallen. Brukar ofta hamna pa runt 5:50-tempo-nanting och distansen brukar ligga pa runt 8-10 km. Sa tanker jag mig att agendan kommer att se ut ikvall.

Att starta ett loppass pa en mandagmorgon - snacka om kickstart och en svarslagen energiboost. Det har borde sta hogst upp pa alla direktorers agendor. Att borja veckan med att springa ar som att kliva upp pa morgonen och saga - Den har veckan kommer att bli helt oslagbar. Av nagon anledning brukar tempot nastan alltid, utan att jag styr det sjalv, ligga pa runt 20 sekunder snabbare an pa det klassiska fredagspasset. Lite kortare distans pa runt 8 km ar ratt lampligt for en mandag morgon.

Mittemellandagarna tisdag-onsdag-torsdag brukar ofta betyda lite vassare attityd. Tranar jag pa en san har dag brukar passet nastan alltid ha inslag av fart. Distansen kan vara allt mellan 8-13 km som jag jagar med vissa inslag i snabbare tempo. Fokuset har brukar vara ratt utpraglat "har och nu" och i lurarna brukar det oftast vara nagot suggestivt och rappt som far fart pa pakarna. Har kort valdigt manga mittemellandagspass pa lopbandet pa sista tiden. Kommer man hem sent pa kvallen kanns det bra att kunna ga till gymmet som alternativ. Det ar inte alltid sa roligt att ge sig ut i morkret i den har stan, det finns liksom alltfor manga knepiga typer som draller omkring.

Ja, ungefar sa ser mina traningsdagar ut. Har du nagon speciell pragel pa din traning enligt veckodagarna?

Äpplen och päron

2011-10-07T19:40:00.006+11:00

Kanner mig extremt antisocial inom bloggosfaren just nu. Det blir ju ofta sa nar man har tusen andra saker pa gang samtidigt. Man prioriterar bort det som tar alldeles for lang tid, eller att det inte kanns lika viktigt langre. Det ar inte sa att bloggen inte ar viktig langre - for mig ar det ett speciellt forum som ger mig otroligt mycket inspiration, gladje och en viktig och nodvandig kalla dar jag lar mig om lopningen, som prehab, rehab och dylikt - helt underbart egentligen. Har ratt mycket att tacka alla bloggar jag laser for den kunskapen ni formedlar.

Snarare ar det sa att det tar sa lang tid att blogga, att svara pa kommentarer och kommentera andras bloggar osv - allt det har som gor en blogg rolig, lasvard och full av liv. Anvandarsnittet kanns lite fumligt. Funderade pa det haromdagen och tycker det kanns ratt oflexibelt att det inte finns en san enkel funktion pa Blogger som att "gilla" eller "ogilla" ett inlagg tex? Det skulle ge mig sa mycket mer. For ibland har man ju faktiskt inget annat vettigt att kommentera om annat an att saga just "jag haller med/gillade det du skrev". Dagens I-landsbekymmer en masse.

R.I.P. Steve Jobs - hade Blogger varit en Appleprodukt sa hade Blogger utan tvekan haft ett lite mer tilltalande anvandarsnitt.

Applebutiken pa George Street i Sydney

- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpband och löpband

2011-10-06T21:31:00.001+11:00

Har tranat pa bra den sista tiden. Ingen tidspress, bara skont att rora pa mig for att jag har ett behov - den basta traningen enligt mig, det ar det har som ger mig sa mycket gladje. Ibland ute, ibland inne. Ibland pa steppmaskinen, pa rodden, pa stationara cykeln och, visst, ratt ofta hamnar man ju pa lopbandet ocksa. Bra variation som funkar med humor, jobb, vader och vind. Har ocksa fatt chansen att testa flera olika typer av lopband och jag kan bara saga - jo, det ar skillnad pa lopband och lopband. Vissa gar forvanansvart latt, andra lopband kanns riktigt sega. Undrar vad skillnaden beror pa? Kan det vara gummit/underlaget man landar pa, tro?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gåshud eller Bäst just nu

2011-09-30T16:37:00.001+10:00

- Det ar fredag och det ar langhelg (pa mandag ar det namligen labour day, typ Sydneys forsta maj).
- At en en jattegod sushilunch pa sushitrain idag.
- Ska ga pa date med maken ikvall. Cocktails pa The Wine Library och middag pa Darcy's.
- Sprang endorfinfylld till taktfasta Temple of Love igar. Det gamla gothganget fran attiotalet har fortfarande basta loparlaten genom tiderna.

Tung fredagsmil

2011-09-23T19:41:00.006+10:00

Lycka till alla ni som springer Lidingoloppet imorgon! Jag kommer att tanka pa er som ska springa, och hoppas att ni fixar det dar latt som en platt.

I dag har det varit stekhett under dagen men nu sa har pa kvallskvisten har det svangt om helt och hallet och borjat blasa riktigt rejalt. Var ute och sprang en mil pa kvallen efter jobbet. Benen kandes som bly och andningen var som hyperventilation. Dryga 56 minuter var jag ute och jag kande mig helt KNACKT. Hoppas pa battre flyt imorgon...

Sommar

2011-09-22T22:53:00.002+10:00

Sommaren gjorde sitt intag i Sydney forra helgen. Det slog praktiskt taget om over en natt, och pa sondagen, alltsa da marathon sprangs, var det ironiskt nog narmare +30C mitt pa dagen. Jobbigt att springa i den varmen, men da ar det anda ingenting i jamfort med hur det kommer att se ut de narmaste 5 manaderna, for det ar ju trots allt bara var annu.

Nagot jag gillar med den har arstiden - forrutom den, an sa lange, behagliga varmen, alltsa - ar att man har sa mycket mer tid pa kvallarna och har ork och lust att gora saker. Jag trodde det bara var vi i Skandinavien som hade det 'dilemmat'; just att man kanner sig trott och somnig under den kalla morka vintern (vilket kanns mer befogat eftersom vintermanaderna i Sverige ar sa mycket langre), och pigg och alert sa fort varen ar har och solen borjar titta fram. Men aven Australienarna sjalva lyser upp nar det borjar bli var och aven om det kanske inte ar lika utpraglat som hemma i Svedala kan man helt klart marka av en valdigt tydlig positiv reaktion sa fort UV-stralarna borjar lysa mer intensivt. Atminstone sa har i borjan, bor man kanske tillagga. Markligt anda pa nagot satt, for man kan ju tycka att man inte direkt ar svaltfodd pa sol och varme i det har landet.

Med arstidsskiftningar kommer ocksa garderobsbyten. Loparkjolen, som har alldeles for mycket tyg och tacker mer yta, far bytas ut mot luftiga shorts istallet. T-shirten mot en barmagad sporttopp. Kompressionsstrumporna far helt enkelt stadas undan till betydligt svalare vader, och om det ar nanting jag kommer att anvanda mycket av framover sa blir det vatskebaltet (och givetvis en kepa samt hogt UV-skydd pa hela kroppen).

Idag var det ca +22C och det var alldeles perfekta forhallanden for ett mittemellanpass pa 10 km i runt 5:10-fart. Nu soker jag med ljus och lykta efter ett nytt marathon som ersattning for det jag gick miste om i sondags.

Ett lopp på fel sida stängslet

2011-09-18T19:41:00.010+10:00

Forst, supergrattis till alla som sprang Stockholm halvmarathon igar - jag laser om PB pa en del stallen och i storsta allmanhet positiva rapporter. Roligt att lasa - och jag glads at att lasa sant!

Pa min varldshalva har det ocksa varit lopp under helgen - ett halvmarathon och ett marathon idag. For min del blev det tyvarr inget lopp pga av flunsan jag haft men jag var dar och hejade, appladare, skrek mig (nastan) hes, langade vatten och lekte allman papparazzifotograf. Starten gick langt innan tuppen hunnit gala, klockan 6.20. Sjalv var jag pa plats ungefar vid Harbour Bridge pa city-sidan och lyckades fanga de forsta halvmarathonloparna pa bild. I brist pa lopprapport sa bjuder jag pa en bildkavalkad istallet.

Eliten med eskort borjar narma sig. Det kittlas i magen bara av att se dem narma sig...

Snygga tjejer och kilar springer igenom biltullarna med Sydney Harbour Bridge i bakgrunden.

Traningsadojjor mot asfalten - alskar det ljudet!

Vissa sprang sa snabbt att kameran inte hann med :)

Nere vid Circular Quay gick det undan.

Farthallare fran Sydney Striders. I den har gruppen ungefar skulle jag ocksa vilja ligga pa upploppet. Kanske nastan halvmara?

Ja, vad ska man saga? Aven om det ar hundra ganger sa haftigt att vara deltagare i ett lopp sjalv sa ar det pa nagot satt fantastiskt ocksa att sta och se pa alla dessa lopare. Tiden stannar till lite; det ar bara har och nu som existerar. Man ar MED i loppet anda. Ljudet av smattrande gummi mot asfalten, andhamtningar, hejarop, rosiga kinder, svettiga armar, flygande vattenmuggar, trotta ben, leenden, hurrarop...

Utan snus på denna ö

2011-09-14T19:22:00.008+10:00

Ingen lopning pa over tre veckor. Ville bara saga det liksom. Sla upp "Abstinens" i ordlistan och du kommer garanterat att hitta en referens till mig. Att INTE springa tar pa det goda humoret, pa talamodet, pa lugnet, pa tankesattet, pa vardagen, pa helgen, pa jobbet, pa vilan, ja, kort sett pa allt jag gor. Jag kan bekrafta det nu for er som inte vet; det ar jakligt trakigt att inte springa. Marathon gar pa sondag (ar dock nastan helt bra nu) men eftersom jag inte kunna springa pga den langvariga fluensan sa kommer jag inte stalla upp. Jag har processat det i skallen sa manga ganger nu att det kanns ok med det beslutet. Daremot kommer jag att aka dit och vara supporter at en van som kommer att springa. Konstigt att sta pa publiksidan, men lite roligt samtidigt. Har du stillat din abstinens idag?

Depp

2011-09-04T21:47:00.004+10:00

Har varit sangliggande mest hela helgen och ska till lakaren imorgon. Skumt - jag ar i princip aldrig sjuk och nu har det varit sjukstuga har hemma fran och till de senaste veckorna. Att vara sjuk ar verkligen botten, det gor mig sa deppig och ur balans (hostar som en tok, har i princip tappat rosten och ar allmant snuvig och febrig, dessutom kan jag inte fa i mig sa mycket mat).

Sydney marathon gar av stapeln om precis tva veckor. Idag tog jag det trakiga beslutet att inte springa. Det ar inte vart att chansa med tanke pa hur jag kanner mig nu. Dessutom kommer det ju manga fler marathon. Ja, det har var inget roligt inlagg men sa far det bli ibland ocksa.

TGIF

2011-08-26T20:33:00.008+10:00

De basta loprundorna avverkas enligt mig helt klart under helgen nar man har mer tid (=mindre stressad) och man kan satta igang och springa lite nar det faller en in. Vardagarna kantas ju mycket av ratt sa inrutade rutiner - man kliver upp i ottan, stressar ivag till jobbet, slukar en staende lunch, springer mellan moten och stressar hem igen. Man ska dessutom fa till traningspasset antingen innan eller efter, eller om man ar riktigt smart - mittemellan. Det later ju hemskt nar man beskriver sin vardag pa det sattet men sa ar det ratt ofta, och jag misstanker att det inte ar nagon ovanlighet. Pa vardagarna, precis nar man komit hem kan ett traningspass ofta inte alls kannas speciellt lockande. Men just idag och infor helgen lockar det mig till max - jag vill springaspringaspringa och det ska bara vara lustfylltlustfylltlustfyllt.

Annars har jag precis tagit itu med ett annat kart intresse som jag brukar syssla med ibland - fotografering. Har precis paborjat en kurs sa nu kanske det blir lite mer galna loparfoton pa den har bloggen.

I ovrigt, mellan fotolektioner och annat har jag faktiskt sprungit i ganska lagoma mangder den har veckan, 3 pass och 2 till hoppas jag kunna fa till den har helgen. Ha en trevlig helg!

This is my church - this is where I heal my hurts

2011-08-19T11:00:00.005+10:00

Trotthet, ont i musklerna, kanslig hud och kli i halsen - eftereffekten av ett lopp, har jag markt, kan ofta resultera i nagon slags sjukdom nar kroppen forsoker aterhamta sig. Sjalv sitter jag har med en 'tjock' hals, kanner mig snurrig och svag, och har ett elakt ora som varker nar jag svaljer. Tanken var att springa langt i helgen men det finns ju inte pa varldskartan i det har tillstandet. Langt far det bli nagon annan gang. Tills dess - ha en trevlig helg!

City2surf - 71:05

2011-08-14T20:45:00.002+10:00

Long time, no speak! Idag har jag kutat ikoniska city2surf. Tillsammans med 85000 andra morgonpigga lopare stallde jag mig i startfallan kl. 7:45 imorse. Tjugo sekunder fran PB kanns ju lite surt men sa har i efterhand kanns det mer som en indikation pa hur tuff banan ar och hur mycket backtraning man egentligen borde kora. Men som vanligt ett fantastiskt roligt lopp med massor av galna lopare.

Dagen till ara ny loparuniform som sag ut sa har:

Har du kutat idag?

All work, no play

2011-07-19T18:38:00.002+10:00

Jobba-ata-trana-jobba-ata-trana. Och nagonstans daremellan ska man val se till att hemmet inte helt och hallet forfaller, att man hinner sova mellan jobbet och tranandet, och att man kanske hinner gora nagot annat roligt emellan allt detta ocksa - Ja, ungefar sa ser mina dagar ut.

Med traningen gar det finfint. Tror att det ar bra med rutiner, aven om det ar tidiga sadana, sa man inte hoppar over nagot eftersom det "inte ingar i ens vardag". Morgontraningen gillas skarpt och aven om det gar segt att komma igang i borjan av ett pass sa konstaterar jag alltid efterat att det ar toppen att starta dagen pa ett sant satt. I sondags sprang jag ett kortare langpass (19 km i 5:25-fart) - underbart att komma ut pa ett lite langre pass och kanna att man inte var helt slut efterat. Hinner med runt 4-5 pass i veckan fordelat pa 3 loprundor pa lopbandet, och runt 1-2 riktiga pass ute. Helt ok i min varld. I ovrigt ar det riktig aussie-vinter nu - kor pa mossa, halsduk och vantar - riktigt mysvader att vara ute och kuta i.

Guld i mun!

2011-07-07T12:00:00.003+10:00

Jag testar att springa innan jobbet i nagra dagar. Solen har inte gatt upp annu, det ar morkt nar jag stanger porten till mitt hus och jag ar ensam pa gatan i en annars ratt sa pulserande stad. Ganska snart kommer solens forsta stralar fram, fortfarande endast svaga konturer men det hjalper mig att satta fotterna pa ratt stalle. Kanslan att springa sa tidigt pa morgonen ar lite speciell, lite nattsuddskansla fast anda inte liksom. Kanner mig busig men samtidigt ocksa valdigt praktig. Moter nagra morgonpigga hundar, vars agare ser ut som de fortfarande sover. Stan vaknar till liv och jag svischar forbi. Soluppgangen ar vacker och den starker karleken till lopning. Vilken kansla att kunna borja dagen sa har!

Ena foten framför den andra

2011-06-29T21:53:00.005+10:00

Sprang pa lopbandet igar. Jag har sagt det forr men sager det igen; gymmet och lopbandet ar ingen inspirationsrik miljo i sig, men med bra musik i oronen och nagorlunda bra tv pa bildskarmen sa slar man ihjal den dar tiden ratt sa snabbt. Lopbandet har for ovrigt manga andra bra fordelar:

- Latt att springa och multitaska. Man kan planera dagens middag, tanka pa saker som hant pa jobbet, planera kommande semestrar, kolla pa nyheterna, lasa email....
- Enkelt att tvinga sig sjalv in i en exakt fart, om man nu ar ute efter det. Man behover inte kolla pa nagon klocka utan tvingas pinna pa nar man gjort installningen.
- Tryggt stalle att befinna sig pa nar man inte vill springa sena kvallar i morka parker.
- Okomplicerat att dromma sig bort och inbilla sig att man ar utomhus pa nagot exotiskt stalle. Med ratt musik gar det.
- Roligt att se springstilen pa sig sjalv i spegeln framfor sig.
- Inga avgaser fran biltrafiken ute och saledes....
- Ingen biltrafik= mindre risk for olyckor. :) Sydney med ratt valtrafikerade gator kan vara ratt tufft att springa i ibland.

Stilstudie i snabbjogg för lättlurade lustlöpare

2011-06-27T18:40:00.008+10:00

Man kan halla pa och alta for och nackdelar med det har landet hur lange som helst, men nar det kommer till vissa vinterdagar sa kan man inte annat an stortalska det har landet. Krispig och klar luft, hog sol och oftast - om det inte regnar, vilket det inte har gjort nu pa ca 3 veckor - en helt klarbla himmel. Jogg i shorts, mojligtvis nagot langarmat upptill. Svart att tycka jatteilla om den har vintern alltsa. Fast den riktiga vintern ar ju inte har an, det bor man ju faktiskt komma ihag. Juli ar som vanligt den kallaste manaden, sedan blir det lite varmare i augusti igen och i september ar det officiellt var.

Under helgen som gick blev det traning tre ganger, tva av gangerna med lite inbyggda fartinlagg mitt uppe i allt. Det har med supertekniska tokintervaller ar ju som bekant inte min grej. Tanker jag intervaller sa borjar jag genast hyperventilera, kanna mig konstigt risig eller helt plotsligt har jag nagot "annat jatteviktigt" som jag maste utratta just da. Borjar man daremot forskona aktiviteten med en lite mindre angestladdad framtoning; humana fartokningar, pedagogiska ryckningar, stilstudie i snabbjogg (den dar sista ar bra!) sa blir det genast annat ljud i skallan. Det har kanske beror pa att jag inte "orkar" eller "ar van" men nagostans sa VILL jag ju bli snabbare och da finns det ju inga genvagar (just nu ar jag ju varken van eller har ork).

Snabbjoggen pa 11 km igar utfordes med ett 3 km langt snabbinlagg mitt pa, i runda slangar 4:50-fart, totalt 5:20-fart. Det kandes gott eftersom det var ju, trots allt bara, jogg.

Lättlurade ben.

Calling Guetta

2011-06-21T20:49:00.010+10:00

Det ar morkt och kallt och det ar ratt mysigt att vara inne. Mysigt att tanda ljus och dricka te, och fastan det ar ett helt halvar till jul far man nastan lite julkanslor eftersom det kanns som 'ratt arstid'. Knepigt men sa ar det. Har kanns det mycket naturligare, atminstone for mig, att satta upp julpynt och dricka glogg nu an i stekheta december nar solen star som hogst.

I ovrigt jobbar jag manga och langa dagar och hinner inte med sa mycket traning i den utstrackning jag skulle vilja. Ungefar 3 ggr/vecka har det blivit sedan jag kom hem till Sydney igen. Traningsmassigt passar det ocksa mycket battre att vara inomhus; dels kanns det tryggare an att ga ut och springa (man vet aldrig vilka konstiga typer man traffar pa i morka parker...), dels ar det ju inte lika motiverande att ga ut nar det ar kallt och morkt. Motivationen ligger for ovrigt inte pa topp rent generellt sett men jag hoppas kunna komma over den svackan nar jag borjar sikta in mig pa City2Surf och att sla mitt tidigare rekord - for det SKA jag gora.

Nar det galler motivation att springa snabbt pa lopbandet sa ar svaret hur som helst, i nio fall av tio: David Guetta. Svart att halla farten nere nar han vander plattor.

Inomhus...

2011-06-14T17:56:00.002+10:00

Vinter i Sydney innebar mycket REGN. Det ar vatt och ratt och man ar standigt utrustad med regnjacka och paraply for att inte bli drankt som en katt. Temperaturen just nu ligger pa mellan 8-10C (som kallast pa morgonen) och mitt pa dagen ungefar 15-18C. Hade det inte varit for regnet sa hade det varit perfekt att springa utomhus men i ett konstant skyfall ar det inte sa lockande. Det ar tur att man har gymmet som man kan fly till nar det valler ned som varst.

Aven om utomhustraning ar sa mycket harligare finns det anda en viss tjusning med inomhustraning. Dels ar det det har med coreovningarna som nastan alltid blir obligatoriska nar man ar pa gymmet, dels blir det nastan alltid armstyrka nagra dagar i veckan. Dessutom ar det pa nagot satt lattare att variera traningen med olika alternativa traningsmetoder.... ar man utomhus sa blir det lopning till 99,9% (cykling den resterande delen...) men ar man inomhus sa kanns det nastan lika naturligt att stalla sig pa lopbandet som att ta ett spinningpass, crosstraina, att ro eller "trampa trappor". De senaste dagarna har jag tranat alternativt av bara farten, har liksom inte tankt pa vad jag 'ska' kora utan det har bara blivit. I fredags: rodd i 30 minuter sedan core 30 minuter. I lordags: crosstrainer 50 minuter och armstyrka. Igar: lopbandet i 50 minuter (9 km) sedan core ca 20 minuter. Aven om jag vet att det bara ar en period da jag star ut med inomhustraning sa galler det att ta vara pa tiden nar jag man gillar det. Tids nog kommer solen fram och da blir det utomhus igen.

Snoozetempo & You have exceeded your mailbox limit - please contact your Systems Administrator

2011-06-10T16:38:00.002+10:00

Jag kanske ger skenet av att inte gora alltfor manga knop pa den har sidan av klotet. Att jag har hamnat i en sa kallad postmarathonblues och inte kan rycka upp mig. Men jag kan meddela att jag lever och frodas och sitter har i min lilla pennkjol igen ibland kostymnissar, alltfor manga ogiltiga passwords och en grotesk inbox som ar fylld med en massa svarta, ooppnade mail. Sa knopen jobbar overtid skulle man kunna saga.

Det har med att tolka eftermarathon ar lite klurigt. Alltsa mentalt sa har jag varken fatt nagon efterlopps-dipp eller nagon hysterisk langtan till nasta gang. Jo, det ar klart att jag ser fram emot nasta gang men jag ar ocksa ratt nojd med Stockholm marathon som det var. Det var ju fantastiskt roligt hela resan och jag tittar pa bilderna och kan nastan framkalla alla magiska kanslor jag fick uppleva just da - det var himmel, helvete och skarseld under loppet av fyra timmar. Men det kommer ju ett marathon snart och det finns liksom ingen anledning att bara springa vidare huvudstupa utan att uppskatta och reflektera over det som hande for inte sa lange sedan.

Ar det traningsvark eller ar det skada, undrar man forst. Just nar den dar forsta djavulska traningsvarken har lagt sig, nar man slutat ga sidled nedfor trapporna och inte langre paminner om John Wayne ute pa vift. Da borjar man kanna efter om allting ar intakt. Hofterna, ljumsken och knana ar ok, det var val det som var min storsta oro. Daremot vanster vad ar inte ok... Har testat att springa lite och det kandes stelt, strackt, rejalt anstrangt och allmant obehagligt. Nu ar det nastan 2 veckor sedan loppet och den har vad-kanslan ar fortfarande dar. Jag har borjat crosstraina lite pa gymmet som alternativ traning och kommer formodligen att kora en hel del rodd och cykel. Lopningen far ligga pa snooze sa lange och i helgen blir det benmassage pa fina Four Seasons hotel. Men forst, en kaffe pa det. Sedan maste jag nog fortsatta beta av den har hemska inboxen igen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sent omsider - lopprapport Stockholm marathon

2011-06-03T23:35:00.003+10:00

Redan pa hotellet pa Karlaplan kande man samhorigheten - laddade loparkladda manniskor som diskuterade tavlingsstrategier och fyllde frukosttallrikarna till bristningsgransen. Promenaden langs Valhallavagen bjod pa annu mer folk av samma virke och ur tunnelbanan vid stadion formligen vallde det ut lopare. Pa Lidingovagen var det sa tjockt med folk att man i princip fick armbaga sig fram. Det var inget snack om saken - det var lordag 28 maj och det var Stockholm marathon som skulle ga av stapeln.

Jag styrde kosan mot ett ljusgult hus med boulebana - det var sagt att det skulle vara loparbloggtraff innan start, och detta unika tillfalle att traffa mina gelikar ville jag ju inte missa. Forst pa plats sag jag Janne som var svar att undga; coolt kladd i neongula Sauconys, stilfullt matchande pa benen och upptill. Snicksnackade aven med trevliga 4:30-Staffan som inte skulle springa idag och alltsa hade akt in till stan enkomt for detta event (ar man comittad lopare sa ar man!) . Fick nagra snabba ord aven med Vasalopps slash orienterings slash ultralopar-Therese (jag tror jag stannar dar) och aven med snabba bonorna Anneliten och Sofie (den sistnamnda hade jag dessutom turen att se redan pa nummerlappshamtningen dagen innan). Svd-Petra rusade forbi och skulle sanda. Kort sagt, det var kandistatt innan start och aven om jag garna hade velat saga hej ocksa till Hjarnlopar-Johan och snabbaste Ingmarie sa fick vi noja oss dar - det blir val fler tillfallen misstanker jag.

Borjade rora mig mot startfallan dar jag fick en sista kram av mamma & co som onskade mig lycka till och tog hand om jackan. Starten gick och vi trummade antligen ivag. Ganska snabbt slangde jag av mig handskarna (Clas ohlsson, 10:-, tack for tipset Svd-Petra!) som jag hade inforskaffat enkomt for denna kyliga morgon. Smart drag att halla varmen i mina annars sa frusna fingrar. Tio kilometer passerade fortare an kvickt och jag bara njot i fulla drag precis som jag lovat mig sjalv att jag skulle. Under den har tiden konstaterade jag att publikstodet var ENORMT langs med hela banan (lite skillnad i jamforelse med Sydney marathon alltsa), otaliga liveband pa flera stallen, de medryckande afrikanska trummorna uppe pa Vasterbron (vada uppforsbacke?) och aven musik ur hogtalare lite har och dar. Mitt beslut att springa utan musik var kort och gott lyckat da det absolut inte behovdes i en sadan atmosfar.

Ut mot min gamla sverigeadress drog vi sedan. Gardet var som vanligt kallt och ratt blasigt och det kandes markligt att lunka omkring i dessa trakter som jag upp till for 6 ar sedan kallade "hemma" ratt manga ar. Pa 1:54 passerade jag halvmaran och det var lugnt och fint, och bara positiva kanslor aven om jag nog hade hinkat lite val mycket vatten. Sagt och gjort - jag behovde uppsoka ett buskage. Inga fisfornama normer har inte. En hel del andra tycktes dela den uppfattningen eftersom det skvattes i var och varannan buske.

Djurgarden, med den lite kurvigare banterrangen och avsaknaden av publik, sags vara ett segt moment i loppet. Jag upplevde det anda inte sa. Det ar ju sa vackert dar ute, man har fortfarande ork att njuta av miljon och med all tystnad finns det ju tillfalle att smaprata lite med alla knasiga medlopare. Jag hade bland annat sallskap av en stins iford gabardinbyxor, langarmad skjorta, slips och visselpipa, en finlandsk hockeyspelare, en liten spinkig man iford tjugotalsinspirerad svart o vitrandig baddrakt, och sa var det helt sonika farthallaren sub-4 som jag konverserade lite med.

Slutade vara social en bit innan vi kom ut pa Strandvagen. Trots att min gamla arbetskollega R stod och hejade vid 28-km och inte langt darifran aven mamma & co fick jag forsta vagen av trotthet ungefar da. Att det skulle bli jobbigt vid det stadiet visste jag ju sedan forrut men besvikelsen kommer alltid som ett brev pa posten nar man kanner att man maste trappa ned for att inte krokna. Andra rundan pa Vasterbron gick trots allt battre an vantat, nu med annu mer publik som gav rungande applader. Vackra Norr Malarstrand passerades och dar stod basta kompisen M och hejade. Hon hade missat mitt forsta varv pa samma plats och var fast besluten om att sta kvar.

Vattnet i mitt eget balte var nu sedan lange slut. Kande en tilltagande trotthet och jag tillat mig sjalv att stanna och dricka pa staende fot vid nagot stalle. Likadant gjorde jag pa de nastkommande dryckesstationerna. Ungefar vid 38-40 km var jag sa trott att jag gick ett tiotal meter aven mellan vattenstationerna. Vid 41 km hor jag nagon ropa "Heja Petra!!"- jag vander mig om och ser Lisette. Vad underbart det ar att hora nagon ropa ens namn - det gar liksom ratt in i hjartat och lyfter en.

Stadion lag nu framfor mig som ett vykortsvackert foremal. In pa tartarbanan som kanns som moln i jamforelse med asfalt. Stela ben vars agares hjarna tyst skriker "SPRING sa inat h-vete!". Benen kan inte riktigt fa till det. Malgang. Lyfter armarna till en segergest. Stoppar klockan som visar pa 3:59:10 pa 43,08 km. Far medalj, blir omkramad av varldens basta familj.

Pre-race pa hotellrummet.

Hej fran Down Under!

2011-06-03T09:07:00.009+10:00

Sadar, da var man pa plats Down Under igen 29 timmar senare. Utan halva alfabetet och hela koret. Men med snyggaste t-skjortan i min ago. Det har varit nagra valdigt intensiva dagar i Stockholm sa jag fick liksom aldrig nagon tid att skriva ned en valfortjant lopprapport fran marathon. Men jag ska jobba pa en idag... Tills dess - ha en skon fredag!

3:59:12

2011-05-29T01:00:00.002+10:00

Sååå trött. Men gud vad Stockholm är underbart! Återkommer imorgon när jag har återhämtat mig.

Hallå alla marathonvänner!

2011-05-27T00:00:00.003+10:00

Nu sticker jag ner till Stockholm. Taggad som tusan. Vi ses väl där?!?

Positivtankarna - favorit i repris

2011-05-24T20:40:00.003+10:00

Saxat nästan direkt ur samma situation dagarna innan Sydney Marathon september 2010.

1. Vilken tur jag har som får ägna den här vackra dagen åt något som jag verkligen älskar!
2. Man har stängt hela Stockholms innerstad pga av MIG - gud vad generöst!
3. (Ungefär) 4 timmar av mitt liv är superkort!! Resten av mitt liv kan jag vila och återhämta mig.
4. När jag kommer i mål blir det champagne!
5. Jag har klarat över 3 mil och det kändes BRA. 12 km är ju en fis i rymden.
6. När jag är klar med det här är det fortfarande bara eftermiddag - sedan fortsätter festen!
7. Jag är väl förberedd på det här! Jag har dessutom sprungit distansen tidigare och vet att jag klarar det galant.
8. Det här går som en dans. *ser framför mig att jag dansar på lätta moln*
9. GU Sports gel är gott och ger mig massor av kraft och energi!
10. Kolla vad mycket publik som har kommit enkomt for att se MIG, bäst att lägga på ett kol!!

I huvudet (och benen) på en marathonlöpare

2011-05-23T19:06:00.008+10:00

Underbart att läsa alla racerapporter från lördagens bravader i Göteborgsvarvet - det är det här man behöver för att bli peppad och komma in i tävlingsstämning!! 5 dagar kvar till Stockholm marathon och nu gäller det att äta mycket, vila och se till att hålla sig ifrån hemska baciller. Jag har ju dessutom haft fördelen med att ha haft semester en längre tid innan loppet så jag kommer (förhoppningsvis) att ställa mig i startfållan totalt relaxad, utsövd, uppgödd (just det, mamma!) och startklar.

Musik eller ej? Kompressionsstrumpor eller ej? Korta tights eller löparkjol? Ja, dessa är givtevis enormt viktiga frågor som nu rör sig i en marathonlöpares somewhat enkelriktiga skalle. Dessa saker är dock säkra; det blir 4 flaskor vatten i bältet och 4 GU sportsgel. Och det blir INTE Asics på fötterna utan Mizuno. Och det kommer att bli enormt kul!

Nu kör vi! Med eller utan kompression.

Bästa sällskapet

2011-05-20T17:43:00.005+10:00

Sådär, nu verkar det ordna sig att blogga igen. Skrev som sagt några inlägg som inte alls blev publicerade. Hamnade bara i draft-läge hela tiden trots att jag ville "publicera". Nu kör jag Firefox som webbläsare och det tycks vara stabilt (än så länge).

Ja, vad har hänt sedan sist? Ja, inte mycket. Men jag kan meddela att jag i alla fall inte rymt med brevbärarn, som RW-Sofie undrade:) Träningsmässigt trappar jag ned den här veckan, dessutom har jag "blivit med hund" i några dagar och passar på att bekanta mig med familjens kanske busigaste medlem. När jag sprang sista långpasset i tisdags kände jag av benhinnorna lite (även vid en promenad på kvällen). Bestämde mig för att ta det lugnt i några dagar, nu känns det mycket bättre och jag ska nog bara köra ett lättare pass (med hundsällskap) i eftermiddag och eventuellt ett mellandistanspass (utan hundsällskap) i helgen - sedan är jag kittad inför peppveckan!

Sista långpannan avklarad & Maratankar

2011-05-18T18:08:00.010+10:00

Alltså, Blogger fortsätter superstrula för mig. Det här börjar inte minst bli irriterande utan även lite smått bekymrande med tanke på att man mister inlägg och kommentarer hela tiden. Har dessutom svårt att kommentera andras bloggar. Ja, får hoppas att Blogger lyckas sparka igång supporten igen snart...

Nåväl, över till träningen. Sprang en mil i måndags och 20 km i går, och med det sätter jag nu stopp för hårdträningen inför maran. Kommer eventuellt att ta något pass till den här veckan, sedan får nästa vecka bli kolugn med 2-3 pass på 5 km vardera. Känslan igår var att jag kände mig trött och övertränad i benen, fick slita ont för att nätt och jämnt lyckas hålla 5:40-fart över två mil - ingen känsla man vill ha såhär drygt en och en halv vecka inför maran. Hade dessutom ont i benhinnorna och ena vaden. Å andra sidan tror jag att det kommer att lägga sig med några dagars vila så man samlar kraft och återhämtning.

Strategiskt sett kommer jag inte att satsa lika hårt som i september förra året (där jag bl.a. gick ut alldeles för hårt). Jag kommer att springa mjukt och fint och hoppas på ett så jämnt marathon som möjligt. Jag hoppas så klart på en tid under 4 timmar men kommer inte bli besviken om jag inte klarar det. Mitt stora tidsmål i år är ju som sagt Sydney marathon i september i år så jag ser Stockholm marathon mest som en rolig grej och att få lite mer erfarenhet av långdistanslöpning.

Helgen i bilder

2011-05-16T17:06:00.005+10:00

Tokstrul med blogger just nu! Trist att tappa inlägg och kommentarer men jag verkar inte vara ensam med det här problemet. Blogger är ju en gratisfunktion så man kan ju inte begära så mycket i det här fallet. Hur som helst - bjuder på en liten bildkavalkad från den gångna helgen. Tog en weekend i fina Umeå.

Björkarnas stad. Löprunda längs Umeälven - rogivande och vackert.

Färgexplosion i alla parker - tulpaner är så vackert!!

Pustar ut efter en dag på stan.

Dejt med brevbäraren?

2011-05-12T17:53:00.000+10:00

Igår mötte jag postbilen 3 gånger när jag var ute och sprang. Det kanske inte är så märkligt i sig men det bör kanske nämnas att på landsbygden finns bara en bil som åker runt till alla hushåll, det var 12 km mellan varje mötesställe och kanske lite mer än en timme mellan varje möte.

I övrigt skulle man nästan kunna räkna antalet bilar och mötande människor på sina båda händer. Jag sprang ut emot Gullvik, här var alltså första mötet. Fortsatte på grusvägen så långt man kunde komma. Skommarhamn heter det visst. Sedan slutade vägen och man kom till en strand där man fick fortsätta på en vildvuxen skogsstig, blött och gyttjigt var det. Efter ca 2 km slöts stigen upp med en ny grusväg och det var fula kalhyggen och död granskog på ömse sidor om mig. Inte ett hus så långt ögat kunde nå.

Här ungefär behövde jag lätta på trycket. Bara att fortsätta en bit bort till mer skylande terräng alltså. Även om chansen var liten kunde man ju möta någon även här. Bra tänkt, här tutade nämligen postbilen förbi igen. Uträttat ärende. Fortsätta kuta. Nu vid Hörnskatan, förbi snyggvillorna. Bebyggelsen började bli tätare. Uppe vid Domsjövägen som bjuder på en fin långraka. Förbi MoDo-sågen och uppför bönhusbacken.

Nästan hemma nu. Trött som tusan. Klockan visar på 29,37 km. Kan ju inte stanna här så jag gör en liten sväng runt kvarteret för att få jämna siffor. Möter postbilen igen. Den här gången ler han och hejar glatt.

Bortdomnade fötter!

2011-05-10T17:10:00.006+10:00

Prinsessan på ärten-varning en masse nu; införskaffade en ny mängdsko för någon månad sedan, ett par Asics Gel Nimbus 12 - satt som ett smäck, underbara på och gula (=roligt med färg!). I test kändes de perfekta så jag slog till på dessa men nu upplever jag att under distanser längre än 5 km börjar vänsterfoten sakta men säkert domna bort. Inget man behöver göra en stor grej av egentligen men har man slängt ut en ansenlig summa på ett par skor kan det kännas lite snuvat, vore ju trevligare om man kunde känna bägge fötterna. Har liksom aldrig haft det här förrut så jag vet inte vad det kan bero på. Generellt sett knyter jag skon ganska tight men det gör jag med alla mina skor (och har aldrig haft liknande problem). Dessutom vill jag undvika att foten ska glida omkring i skon - undvika blånaglar och ömma tår t.ex. - och generellt sett föredrar jag en lite tightare känsla på skon (fast med extra tåutrymme fram till). Så som sagt, eftersom jag knyter alla mina skor på samma sätt känns det lite knepigt att det ska hända just med dessa. Någon som vet vad bortdomnade fötter kan bero på och om man kan göra något annat än att stanna och "röra runt" foten? Är det helt enkelt bara fel sko jag har köpt?

I taxin, i trappen, i hissen, i hallen

2011-05-09T17:16:00.009+10:00

Ny vecka, ny träning! Förra veckan lyckades jag få ihop 67 km på 5 pass, en för mig rätt lagom mängd nu så här 2,5 veckor innan marathon. Känner jag mig pigg och fräsch och ITB-känningarna som jag hade innan helgen har tack o lov inte blivit värre.

För övrigt knarkar jag svenskmusik så det slår lock i mina australiensiska (nåja) öron. Veronica Maggios småkryptiska texter lämpar sig rätt bra på vägarna.

13 km i morse. Du ska passa dig som satan.

Full fart framåt!

2011-05-06T19:16:00.004+10:00

Trots att jag har semester har jag så himla mycket att göra att jag knappt hinner blogga eller kommentera. Men det är väl så det brukar vara under en semester? Det känns helt underbart att kunna ta sovmorgnar, springa en sväng under förmiddagen och sedan åka och hälsa på någon eller göra någon annan aktivitet. Jag njuter av varje minut!

Igår blev det en kortare runda på 8 km, skönt att få genomblödning i benen efter långpasset i onsdags. I morse sprang jag en mil ut mot havet. Kände en svag känning av ITB på utsidan av vänster knäet, jag vet inte om jag känner efter för mycket nu eftersom tävlingsnerverna börjar göra sig påminda. Hoppas så klart att det försvinner snabbt som ögat om jag bara stretchar utsidan av höften och låret extra mycket. ITB har jag ju haft förrut och det tycks alltid komma fram när jag springer i väldigt backig terräng, som det är här.

B12235

2011-05-05T23:02:00.000+10:00

Sådär, då är startplatsen på Sydney marathon säkrad! Söndagen 18 september 2011 alltså, och det är den här maran som får bli mitt stora tidsmål, förhoppningsvis sub 3:45. Såg nu att man lagt om banan till vad som ska vara en något flackare bana, det gillas! :D

25 km & hur ska man orka mer?

2011-05-04T22:18:00.007+10:00

Man kan tycka att det inte ska vara nån väsentlig skillnad på 20 eller 25 km men det händer nog rätt mycket i kroppen ungefär när halvmaradistansen är avverkad. Just den känslan kan jag tycka är rätt så markant, alltså att man fortfarande är på topp runt 2o km men så rasar det snabbt därefter. Så upplevde jag det idag när jag var ute och sprang. Hade 3 flaskor vatten i bältet och en GU-gel med favoritsmaken vanilla bean. Gelen intogs vid ca 14 km och vattnet räckte hela vägen hem. I ärlighetens namn hade jag ambitionen att springa hela 30 km men jag var så fruktansvärt slutkörd redan vid 23 km att jag helt enkelt inte orkade mer. Vände och sprang hemåt i stället.... Men ok, 25 km känns gött i benen, känner mig lite lagom mör och har faktiskt lite skönt ont i fötterna också. 25 km är för mig rätt långt. 42 km är jäkligt långt. Vore bra om man kunde få till ett pass på runt 30 km snart.

Tid: 2:16:02
Distans: 25 km
Snittfart: 5:26 min/km

Gult på fötterna under långdistansen idag. Här "premiärkörda" på promenad några dagar innan. Himla bekäma men kanske aningens svampiga.

Hallå vädret - vad hände?

2011-05-02T22:21:00.001+10:00

Från grönskande försommar till grådaskig vårvinter på 24 timmar - ungefär så skulle jag beskriva vädret när jag var ute och sprang imorse! Vinden ven från alla håll, benen och rumpan var stelfrusna, det var stolpigt att springa och runner's high-känslan lyste med sin frånvaro. Väl hemma började det snöa... (jo, jag vet, jag är bortskämd med Australienklimatet) men att det ska snöa kanske är väntat med den tidiga våren vi har haft och allt? Jag vet inte. Hur som helst - 12 km i 5:35-fart blev det. Kollar man på väderprognosen ser det inte bättre ut imorgon, men vi biter ihop och får väl helt enkelt ladda med långkallingar under tigtsen eller nåt.

Happy Valborg!

2011-04-30T21:02:00.003+10:00

Efter en härlig lite kortare morgontur på ca 6,5 km kommer jag om några timmar att sätta mig på tåget mot björkarnas stad för att fira valborg. Kände mig lite sliten i morse, sprang 10 km snabbdistans i går, och det är väl klart att de senaste veckornas lite hårdare träning tar ut sin rätt. Gammlia lockar med fina löpmiljöer uppe i Umeå men vi får se om jag får med mig fint sällskap i spåret i morgon innan jag åker söderut igen.

Trevlig valborg alla nu och ta det lugnt med smällare och brasor! :D

Ta en bulle till!

2011-04-28T04:16:00.000+10:00

Det fina vårvädret håller i sig, träden knoppar ut i gröna kulörer och det är verkligen perfekta förhållanden att springa! Idag blev det 20 km runt Domsjö och ut mot Gullvik, förvånade mig själv med en relativt snabb snittfart på 5:25 min/km. Förvånad blev jag som sagt eftersom det kändes rätt så lättsprunget, trodde jag skulle snitta på ett mycket lägre tempo, men det är ju roligt att få ett statusbesked i form av detta. I återhämtningssyfte slukade jag en gigantisk semla nästan omedelbart efter rundan (sedan rejält med mat kort inpå). Det är lite komiskt hur man kan känna att man är konstant hungrig, magen tycks inte ha någon botten.

Mellan rundorna och allt bullätande kollar jag på kartorna och planerar riktigt äventyrslystna rundor där jag aldrig varit. I Öviksområdet (och Domsjö framförallt) finns det ju oändligt många skogsstigar. Många av stigarna är inte så springvänliga utan lämpar sig mer för trekking men en hel del lockar till riktigt fina rundor och det gäller ju att passa på när man är här. Imorgon känns det som jag skulle vilja kolla in snyggvillorna ut emot Nötbolandet och Hörnskatan. Här kan man dessutom avvika ut mot Skommarhamn och om man är sugen på ett riktigt äventyr bör man kunna fortsätta ända ut emot Gullvik. Det bör bli en tur på runt 35 km - något som jag inte kommer att ge mig på redan imorgon men kanske nästa vecka.

I tråkighetskategorin kan jag meddela att det där förbannade skavsåret under bh-bandet (framtill) inte blir bättre trots idogt smörjande med en antifriktionskräm som jag brukar använda. Alla som fått ett gnagande skavsår vet att det inte gör ont när man springer men däremot när man duschar... så känns det inte så där jättetoppen... Problemet är just att råkar man få ett skavsår just där så är det hemskt svårt att låta det läka (om man inte ger tusan i att springa alltså) eftersom bhn liksom sitter väldigt tight på ett och samma ställe. Men vad tusan, det som inte dödar en gör en starkare, eller hur var det nu?

Det knoppas för fullt när man kolla på träden! Lite japankänsla a'la körsbärsblommor får man.

Fulsnyggt

2011-04-26T10:20:00.005+10:00

Den här stan är fulsnygg på något sätt fast när man är här så sällan och har väldigt romantiska minnen av stället (skolåren, kompisarna, en bra uppväxt helt enkelt) är det mest det snygga man ser. Det glittrande vattnet är såklart en grej, alla dessa skogsstigar i orörd natur en annan. Robusta hus med väskötta trädgårdar. Avancerad infrastruktur som man alltid kan lita på. Nolaskogsandan, slår det mig, är annan snygg grej. Just det här att inget är omöjligt - ska vi vända den här utdöende stan [Dövik] till en världsklasstad så då gör vi det helt enkelt. Inget är omöjligt, det är bara i din egen skalle som begränsningen finns. Det är snyggt tänkt och det gillar jag.

Löparrrundorna går genom fina syremättade miljöer, på grusvägar, med slokande björkar i bakgrunden och tallgoxar som kvittrar fint som sällskap. Det kanske är lika bra att man måste passera det fula också så man inte får för sig att flytta tillbaks.

Snabb vår & tacksam vecka

2011-04-25T05:41:00.007+10:00

Påsken och den gångna veckan går mot sitt slut. Jag njuter i fulla drag att vara hemma och mysa med familjen och passar på att äta konstant - som sig bör - vila, och givetvis träna en hel del också. Summerar 70 km löpning under den gångna veckan, det känns jättebra. Det blev ett lite kortare långpass idag på 18 km runt Domsjö (Norrvåge, förbi fröodlingarna, Vårby, och Vågsnäsvägen, sedan ut mot Gullvik och tillbaks). Trots det fina vädret mötte jag inte många löpare, däremot var det hyfsat många träningscyklister på vägarna och rätt många stavgångare.

När jag sprang idag tänkte jag på hur fort allting händer under våren; för några dagar sedan låg isen som små öar på vattnet, i morse var den helt borta, man såg gröna knoppar på björkarna och temperaturen hade stigit en bra bit över +15C när jag sprang. Inte lika kallt för rumpan alltså! :) Förrutom ett skavsår precis under bh-bandet (inte skönt när man duschar!!), så måste jag ändå säga att allt känns toppen - benen är oförskämt pigga trots den, för mig, upptrappade veckodistansen samt antalet backar men allt känns bra och ljumsken håller måttet. Det tackar vi för!

Syre!

2011-04-21T19:18:00.007+10:00

Över stockar och stenar, åtminstone bitvis, gick turen idag. Kallt som tusan var det, dryga +5C när jag begav mig från hemmet. Rumpan frös till is kändes det som. Jag sprang ner mot havet, förbi skira öar med smältis på vattnet och fula enstaka drivor snö som skräpade ner i den annars så fina miljön. En modest tur på 10 km i 5:40-fart. Nästa gång tar jag med mig systemkameran, tänkte jag, det är alldeles för fint att missa.

Nån gång under 2009 under en annan tid på året.

Västernorrland

2011-04-19T15:28:00.002+10:00

Idag invigde jag min nya present till mig själv; en Garmin 310XT som inhandlades pa Runner's Store i söndags. Just det, det är en multisportklocka. Man kan alltså simma i den så bör den ju således dessutom hålla för enormt skyfall tycker man. En nödvändighet om man ska använda den i Sydney. Trots alla bra tips om soft reset, hard reset, ladda och samtidigt köra dessa rutiner så fick jag inte liv i klockeländet... Ska testa och skicka in den på lagning när jag kommer tillbaka i Sydney igen och om den nu kan lagas så har jag i såna fall två klockor. Bra sätt att locka med maken ut tex. Men jag kände att jag ville absolut inte vara utan klocka när jag springer marathon så det fick helt enkelt bli ett nytt klockköp. Återkommer med recension när jag har använt den några gånger.

Men nog om klockor. Jag befinner mig i Norrland. Norrland är vackert - Västernorrland är allt lite extra vackert. Karga miljöer med mycket barrskog. Stora partier kalhyggen. Långa, ringlande vägar som går upp och ner, upp och ner. Djupa bergsrevor och dramatiska klippor som ofta slutar i svart vatten. Istiden formade verkligen ett varierande landskap som lämpar sig extra bra för skogsvandring, orientering eller löpning i all sin enkelhet.

Sprang Vågsnäsvägen ut mot Norrvåge idag, fortsatte över bron över Vikbotten och stannade och vände vid Sörvåge, sedan hem samma runda mot Domsjö. Totalt 14 km och en snittfart på 5:35 min/km.

Kollar in banläggningen

2011-04-18T20:41:00.003+10:00

Tjoho, nu är jag framme! Efter ca 29 timmars flygning är man hyfsat seg i kroppen. Har hunnit med några intensiva dagar med bästa vännerna innan det nu bär av mot nordligare breddgrader - Övik närmare bestämt. Men både igår och i morse var jag ute och kutade - bästa sättet att få fart på sega jetlagade ben. Givetvis vill man kolla in banläggningen dessutom. ;) Igår blev det en finfin runda runt Stadshagen, Karlbergskanalen (heter den så?), in mot stan via stadshuset, över till Gamla stan, och så längs Söder mälarstrand, över Västerbron som var blåsig som tusan, runt Rålambshovsparken och runt i Fredhäll, och så "hem" igen mot Fridhemsplan där jag huserat nu i dagarna två. Idag en sväng ut på Djurgården. Uppskattningsvis hamnade distanserna på runt 9-11 km vardera. Garminklockan är ju fortfarande helt död så den fick inte hänga med. Men det var helt underbart att kuta på Stockholms gator igen!

Jag höll utkik efter RW-Sofie, SvD-Petra, Anneliten, Ingmarie, Lennart, Staffan, Janne, Magnus, m.m. men jag mötte faktiskt inte en enda kändis. Lite synd faktiskt! Hur som helst, hann med ett besök på Runner's Store också. Mer om detta sen!

...Checked in at Sydney International airport

2011-04-15T19:04:00.001+10:00

Ja, sa lyder min Facebook-status alltsa. Jag narmar mig Sverige med stormsteg - inom 29 timmar narmare bestamt. Nasta gang ses vi pa svenska gator!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Stoppa pressarna: Garminklocka död i förtid! "Skandalöst säger Plus-Sverker"

2011-04-12T17:57:00.000+10:00

I sondags under langpasset, da det forresten regnade som om hela himlen oppnade sig, borjade Garmin klaga pga lagt batteri. Dock holl den holl hela vagen hem aven om den gjorde valdigt lite vasen av sig. I vanliga fall har jag den installd pa att den piper nar man avverkat en ny kilometer och sa visar den kilometertiden for just den passerade kilometern. Inget av detta hande, noterade jag lite surt da. I gar nar jag skulle ladda upp statistiken visade den da pa helladdat batteri men i ovrigt var den liksom helt dod. Inga siffror, inget pip - ingen kontakt alls! Har forsokt med alla mojliga knep men den vill verkligen inte starta - displayen ar helt tom. Det konstiga ar att nar man satter i den i vagguttaget igen for att testladda den sa visar den pa att batteriet ar fullt men nar jag drar ur den och trycker 'start' sa hander inget. Skulle gissa pa att den har blivit utsatt av FOR mycket regn. For som jag namnt tidigare, nar det regnar sa regnar det verkligen har, och aven om den tal vatten sa ar den ingen triatletklocka. Blir dock lite sur att det har ska handa ca 1,5 ar efter inkopet. Problemet, som jag misstanker att det ar, ar att jag anvant klockan i alldeles FOR regnigt vader och att den da inte pallat trycket. Den ska ju vara vattentat men aven en vattentat klocka kan kanske bara hantera en lagom dos vatten? Hmmm - fler som haft liknande problem med era Garmin-klockor? Hur mycket kan man forvanta sig att en san har klocka ska halla? Den ar ju trots allt inte helt gratis... Kan man reparera den? Vad skulle Plus-Sverker saga om det har, tro?

25 km & You just haven't earned it yet, Baby!

2011-04-11T18:12:00.006+10:00

Berg o dalbane-kansla en masse under gardagens pass. 25 km som till en borjan kandes ratt bra, sedan jattejobbigt i mitten och slutligen ratt ok igen mot slutet. Kan bara konstatera att det har med att titulera sig marathonlopare ar inget man blir over en kafferast, man maste helt enkelt gora sig fortjant av det som Morrissey sa fint sjunger om nedan. Men det har vet jag ju om, det ar bara att plocka fram nolaskogsandan och kampa vidare. Till slut kanske jag kan lagga till den far marathonreferensen aven fran Stockholm.

Motivationsrunda

2011-04-09T13:07:00.004+10:00

Det kanns att det gar mot host nu. Fastan det oftast ar stralande sol anda ar det tydliga kanningar, framforallt pa morgonen och kvallen, av den dar hoga klara luften som man brukar marka av nan gang i slutet av augusti i Sverige. Det blir mer o mer perfekt lopvader m.a.o.

Dagens pass gick via Darley Road mot de ostliggande stranderna Bronte Beach och Coogee. Vackert som tusan och en alltid lika hisnande kansla nar man kampat sig uppfor alla dessa andlosa backar och slutligen ser havet som stracker ut sig dar nere Detta om nagot ar ju motiverande! Pa hemvagen sprang jag igenom Centennial Park for att fylla pa vatska - tusan vad man maste dricka nar man springer mycket backar. 15 km och en snittfart pa 5:55 min/km. Annars har jag planerat ett langpass imorgon, haller tummarna att dagens San Fransisco-liknande backar inte spokar i apostlahastarna da.

Utsikt mot Bronte som sag ut ungefar sa har idag. Ratt molnigt och behaglig temperatur pa +22C.

En annan, lite mer fargglad vy (inte idag alltsa).

Taggad

2011-04-07T19:31:00.006+10:00

Det damp ned ett brev fran Asics Stockholm Marathon i brevladan i dag. Fjarilar i magen pa en gang. Det ar lite som med nummerlappshamtningen att det kanns lite mer pa riktigt nar man far sant har. Lugn och fin nu.

Nagon annan som har fatt liknande korrespondens i dagarna? Eller de kanske bara skickar ut sant har till oss "utlanningar"?

Tankar i rundgång & energi tillbaks‏

2011-04-04T18:34:00.005+10:00

Nar blir ett langpass ett langpass egentligen? Hur ska man kunna stanna nar det kanns som bast? Hann jag skicka ivag det dar sista mailet i fredags? Undra om frukosten ar klar nar jag kommer hem? Startade jag tvatten innan jag sprang ivag? Hur mycket vikt var det man fick ta med sig till Sverige nu igen? Kom ihag att betala den dar skyhoga manadsavgiften innan jag aker.... Man hinner onekligen fundera ratt mycket nar man springer. 18 km kanske inte raknas som langpass i riktig "langpassbemarkelse". Fast i mina ogon maste jag nog saga att det finns nagon slags mental grans vid 15 km - har man sprungit langre an sa, sa tycker jag nog att det far raknas som ett langpass, atminstone av ett kortare slag. 17 km lordag och 18 km sondag. Kanske inte basta upplagget med tanke pa att det blev tva korta langpass tva dagar i rad. Egentligen borde jag ha sprungit typ 10 km lordag och 25 km sondag men pa lordagen blev jag sa besatt av att fortsatta att jag inte kunde sluta. I ovrigt vill jag bara rikta en massa energi till de som fortjanar lite extra love and attention just nu. Den har laten gick pa repeat i mina lurar for tre manader sedan, alltsa nar jag hade som mest ont i ljumsken. Den gav mig en massa god energi och javlaranamma da och nar jag lyssnade pa den kandes det inte lika omojligt langre. Min sits som jag var i da kan absolut inte jamforas med de har eldsjalarnas situation - Ingmarie samt Daniel & Sofie - men jag hoppas att energin i den har laten kan ge er lite av samma motivation som den gav mig.

Plan för helgen

2011-04-01T19:28:00.001+11:00

Fredag - antligen! Har inte hunnit med nagon lopning alls den har veckan. Skandalost. Just nu: taggar ned i soffan med old school-musik. Kanns som en evighet sedan man satt och bladdrade bland cd-skivor med roliga bilder pa framsidan. I helgen hoppas jag kunna ta igen forlorad lopartid. Trevlig helg!

Relativitet som realitet

2011-03-30T18:14:00.003+11:00

Fran borjan ar det mest tanken som ar skrammande. 20 km... 30 km... 40 km - distanser som LATER riktigt langt. Men det ar ju egentigen bara att nota pa sa kommer man dit genom training och da tanjs aven den mentala gransen for det man vet att man klarar av. 10 km ar nastan inte vart att byta om for. 20 km anses som ett kortare langpass. 30 km later fullt genomforbart. Och har man sprungit 30, ja, da kan man ju lika garna fortsatta med 10-12 km till, det ar ju liksom ingen distans. Nu ar jag ingen ultrababe annu, men jag misstanker att det har tankeksattet fortsatter ungefar pa liknande satt med distanser som overstiger marathon. Det har resonemanget kandes lite frammande forst innan mitt forsta marathon forra aret. Igar, i en diskussion med grannen (som nyligen har borjat springa och tycker det ar jattekul att prata lopning) summerade jag foljande saker angaende langpass och hur man tanker nar man tranar infor ett marathon.

Det ar namligen da man... 1). bygger upp tron pa sig sjalv att man KAN klara det. Har man klarat 35 km sa klarar man givetvis minst 42 km. 2). bygger upp kunskap om vad som hander i kroppen efter x antal timmars lopning. Tex med kanslan att det ar business as usual upp till 20-22 km. Efter den har distansen vet jag att det kommer att dala ratt sa snabbt. Jag vet att det kommer att handa men ocksa att det kommer att forsvinna. Hur forebygger man det? Har galler det att plocka fram de positiva tankarna och bygga pa det faktum att man har tranat tillrackligt for det har och kanner en tilltro pa sig sjalv, och kan tanka positivt fastan det kanns jattejobbigt i vissa lagen. 3). lar sig att alska sliskiga sportsgels och effekten av att fa en extra kick nar man springer. 4). lar kroppen att aterhamta sig snabbare sa man slipper ga omkring som en kobent cowboy en vecka efter langpasset.

Det ar aven da man... 5). vinner sympati hos sin battre halva nar man kommer hem tokhungrig och han/hon levererar varsta brakfrukosten. Det ar da man dealar med sin partner med att erbjuda sig att dammsuga/tvatta/stryka skjortorna istallet senare. 6). planerar lugna fredagkvallar med "Pa sparet"-liknande program, te och mackor sa man ska kunna komma upp tidigt pa lordagmorgon for att springa langpass. Vinet, det blir ju bara battre, ju langre det lagras! 7). far tuppjuck nar det planeras en jobbrelaterad weekend med iden att "ni far ju bo pa hotell sa da far ni ingen helg som kompensation". Fatta!! Lordagar och sondagar ar ju prime running time! 8). inte kan forsta varfor en sondag maste vara sa himla social - det ar ju da man ska ut och springa (och senare, pa eftermiddagen, ligga i soffan och aterhamta sig efter langpasset). 9). viker delar av lonen omedelbart till ett par nya traningsdojjor. 10). investerar i morka nyanser pa nagellacket, allt for att morka eventuella blanaglar.

Grannen tyckte att det var en del som lat snedvridet i den har sammanstallningen - och visst, vissa grejer var val lite skamtsamt menade. Men pa det stora hela ligger det visst nagon sanning bakom det, atminstone for mig.:)

Reviderade planer

2011-03-28T18:05:00.002+11:00

Hur mycket kan man trana och forbereda sig pa lite mindre an 9 veckor? Hur mycket ar realistiskt att pressa sig sjalv? Sub-3:45 for Stockholm marathon kanns ju inte aktuellt i dagslaget. Det var t.o.m en tid som jag tankte att jag kanske inte ens skulle kunna springa loppet overhuvudtaget. Men jag kan ju springa nu, problemet ar bara att jag tappat 4 manaders loptraning. Nu galler det bara att trana sa kan man genomfora loppet, se det som en rolig upplevelse att fa springa i en fantastiskt vacker stad, och kanske sikta pa en battre tid i nasta lopp. Jag tanker sa har: Stockholm marathon far bli som det blir. Kommer jag att fullfolja loppet sa ar jag enormt nojd! Men Sydney marathon 18 september 2011 far bli min stora satsning. Japp, sa far det bli!

Business as usual runt 22 km-markeringen.

Årets premiär

2011-03-27T17:36:00.010+11:00

Det ar manga som springer premiarmilen idag. Sjalv har jag ocksa gjort premiar idag - langpasspremiar! Saaaa himla underbart att kunna springa lite langre igen!! Efter gardagens 12 km kande jag sa pass taggad med alla feel good-kanslor att jag siktade in mig pa ett langre pass idag. Efter en latt yoghurt-frukost laddade jag med 4 flaskor i baltet och ca 5 minuters uppvarmning. Sedan startade jag joggen med latt regn som enda kompanjon. Stryrde kosan mot Moore Park och sedan Centennial Park dar det blev en avstickare inuti parken pa grus och grasmatta. Sedan blev det tva varv inne i parken innan jag sprang ut emot Foxtel studios pa utsidan. Har var det ca. 3 km hem sa det passade bra att runda av har och avvika hemat. Vill man, sa kan man se mer om passet om har.

Kanslan under rundan var enbart positiv (aven om jag var grymt hungrig pa hamvagen). Nu springer jag ju fortfarande ratt langsamt men jag var lite radd for att det skulle kannas mentalt jobbigt att komma in i distansen igen, typ redan efter 5 km fa negativa tankar om hur langt det var kvar (det har ar ju anda forsta langpassset sedan langt innan jul...). Men inget negativt alls tack o lov och benet det holl hela vagen hem. Summa summarum: en god planering, rikligt med vatten i baltet och en langsam takt for att vanja in mig funkade bra. Att det blir repris nasta sondag kan ni lita pa!

Tid: 1:57:50

Distans: 20,19 km

Snittfart: 5:50 min/km

Det är en regnig sommar vi har!

2011-03-21T19:30:00.007+11:00

Som Ronja sa. Det har hallregnat i Sydney hela helgen. Det regnar aven nu och det ser ut att fortsatta sa har nagra dagar till. Det ar ratt skont att springa i regn ibland aven om det ar skillnad pa regn... och regn. Nar det regnar har sa valler det verkligen ner (har man upplevt moonsoon-regn vet ni vad jag talar om). Men regnet till trots blev det nagra loprundor anda, det blev tack o lov nagra solglimtar mellan osregnet aven om jag givetvis inte lyckades halla mig helt torr. I lordags korde jag basrundan i Centennial Park, 11 km i lugnt och fint tempo. Snittfarten hamnade pa 6:00 min/km. Det var ljuvligt att vara UTE och springa, luften var full med syre fran regnet, och aven om man fick veja ratt friskt bland vattenpolarna sa kandes det som en av de basta rundorna jag nagonsin sprungit. Benet ar friskt - det ar helt fantastiskt! Det gor varken ont eller gor sig pamint nar jag springer. Det enda konstiga ar att det kanns som nagon springer bakom mig och drar med ett rep :) Just det - farten har jag tappat rejalt! Men som jag namnde tidigare sa bekymrar jag mig inte sa mycket om det. Var sak har sin tid.

Ungefar samma runda, fast med ett langre slut blev det igar. 14 km och tempot ungefar detsamma. Benet haller i hop fint aven om jag skulle beskriva det som "lite svagt" fortfarande. Man kan nog med stor sannolikhet saga att skadan ar borta nu - TFG - och jag ser fram emot att kunna testa benen med >20km nasta helg.

Blota gator overallt - nedan Alfred Park nar jag gick till jobbet i morse.

En naturlig process

2011-03-18T19:03:00.005+11:00

Oversnoad med jobb just nu, darav bloggskolkandet. Det ar systemtest och flow charts hit och dit.... En sak ar saker - i helgen ska jag springa och inte gora speciellt mycket mer! Trevlig helg pa er!

Flexfredag

2011-03-04T13:23:00.006+11:00

Kort inlagg idag - jag ar flexledig och det kanns superlyxigt att bara sitta och slosurfa i soffan, och givetvis att ha en lite langre helg att se fram emot. Den senaste tiden har varit superstressig pa jobbet med valdigt langa dagar, och som kompensation kan jag ta ut lite ledighet nu och da vilket ar helt ok. Vi gar nu in i en kritisk fas i ett projekt dar det galler att man ar satsar allt under en tid sa jag antar att bloggandet ocksa framover kommer att bli lite si och sa.

Men tillbaks till nuet: inledde morgonen med ett pass pa lopbandet, 9 km i 6:40-fart. Distansmassigt klarar jag lite, lite langre for varje dag som gar, det kanns som en triumf och det ar ju ocksa det som ar det viktiga. Farten har liksom sekundar betydelse, tror det loser sig det med, allt eftersom. Annars har jag legat pa ratt bra den senaste tiden, fortfarande mest med alternativ traning, men idag hade jag faktiskt tankar om ett langloppass inom en snar framtid.

Svaret på gåtan

2011-02-28T18:18:00.011+11:00

Fredagens inlagg var onekligen ett exentriskt inslag. Excentriskt och svarknackt kanske framforallt for att det var en kuggfraga. Sofie som ar lustlopare vet att det ar oerhort viktigt att halla en bra balans mellan prestation och fornojelse. Alternativ 2, alltsa de franska bubblorna var saledes hennes raka svar vilket var helt korrekt i det avseendet. Eva och Anneliten var ocksa inne och holl tummarna pa alternativ 2 men gissade i slutandan pa trean, alltsa den stenharda massagen. Ratt aven dar, mina besok hos massosen har fortsatt och jag lag pa massosbordet aven i torsdags. Som vanligt gjorde det sa ont att jag fick tarar i ogonen men efterat var det oerhort skont! John gick "all in" med en oerhort strategisk och valgenomtankt analys. Han konstaterade helt sonika att alternativ 1 inte horde hemma har. En lopare skulle aldrig gora nagot sa dumt som att valja bort bade snygga OCH bekvama skodon, som traningsdojjor, mot nagot annat (bade ratt och fel dar, John! Dessutom har man ju som som kvinna den fordelen att kunna valja hoga klackar om humoret sa skulle passa!). Vidare plockade han bort alternativ tva dar han sag igenom den luriga kategorifragan angaende champagnen som holl pa att forfaras, och stallde istallet den objektiva fragan "varfor inmundiga franska droppar nar de australiensiska bubblorna ar sa mycket battre?!" En mycket skarpsynt iakttaggelse vars preferens jag later vara obesvarad. Men helt klart har han pluspoang i iakttagelsen. Han forutsag dessutom att rubriksattaren inte enbart skulle noja sig med att satta en taskig rubrik utan dessutom fordroja svaret anda till mandag, nagot han sjalv la in som en parentes i alternativ 5. Enbart for att - med Johns egna ord - "javlas". Och han fick ju ratt. Och Ingmarie - hon sag sa klart igenom mig genast och gissade pa valbehovlig massage enligt alternativ tre - aterigen klockrent aven dar!

Saledes, med ovan summering av fredagens bravader kan man saga att ni alla var vinnare! Har kommer KRAMEN! Kann hur det knakar nag ni tar emot den! :)

Varfor franska bubblor? Tva goda anledningar: 1. Jag kan springa! 2. Tvaarigt brollopsfirande! Att sedan hoger hamstring for ovasen lite nu och da, alternativ 4 alltsa, kan man inte gora sa mycket at.

Stooooooopppphh!!!

2011-02-25T15:51:00.001+11:00

Vad syftar rubriken pa, tro? Ar det....
1.) En gangtrafikant i Sydney som far nog av promenaden i hoga klackar och forsoker hojta till sig en forbipasserande taxi?
2.) En kvinna som meddelar till sin generosa champagneserverande man att bradden pa vinglaset haller pa att valla over NUUU?
3.) En exilsvensk kvinna i Sydney som, med tarar i ogonen, ligger pa massosbordet och far stenhard massage pa hoger hamstring?
4.) Baksidan pa laret som forsoker meddela att nu f*n far det vara nog efter 6 km asfalt! (Om senor och ligament kunde prata alltsa...)
5.) En kryptisk rubriksattning, medvetet felstavad, och enkomt satt for att forvirra lasaren?

Ratt svar meddelas i overmorgon. Vinnaren vinner en virtuell loparkram!

En dag i taget

2011-02-23T22:54:00.001+11:00

7 km pa lopbandet idag foljt av 40 minuter pa motionscyckeln. Det gar framat aven om det knappast gar snabbt. Ar enormt tacksam over att jag KAN springa. Men som sagt, jag far hela tiden lagga band pa mig for att inte skena ivag. Just pa slutet av joggingturen idag kandes benet lite slitet sa jag rundade av dar och gick over till cykel istallet. Att jag svettas ar det ingen tvekan om.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Veckans Träning

2011-02-21T20:48:00.005+11:00

Helgen som gick blev precis sa lugn och skon som jag ville att den skulle vara - mycket mys hemma vid poolen, god mat och sa hangde jag en del under en ny bra bok. Hogsommarvarmen ar fortfarande jattestark och temperaturen ligger som oftast pa runt trettio plus med mycket luftfuktighet. Absolut inget att klaga over men det AR skont med den skona svala konstrasten pa gymmet och kunna vara inomhus i a/c'n och svettas istallet for att gora det utomhus i stekhet varme...

Traningsmassigt blev det tva, for mig, lite lange pass med fokus pa uthallighet. Hogerbenet spokade ju ratt mycket efter joggingrundorna forra veckan - torsdag och fredag kande jag mig enormt stel i benet och ett jattedrag i senorna som nastan bara kunde mjukas upp genom nagon slags rorelse (massagen var toppen!!). Det ar precis som att rumpan, hamstring, muskeln i knavecket och vaden far jobba overtid nu efter skadan i ljumsken (det har kanske bara ar "common sense" for den som kan muskler men for en grongoling som mig, fascineras jag over hur kroppen reagerar och jobbar ihop). Det ar svart att saga om ljumskskadan ar helt lakt - i vissa lagen kanns det som det ilar till, ungefar som en elektrisk stot, i ljumsken och det ar fortfarande riktigt obekvamt. I andra lagen kanns det helt bra och jag kan rora mig utan nagra som helst tecken pa skada. Verkligen bisarrt!

Jag tankte att det ar lika bra att ligga lagt igen i nagra dagar och kora alternativ traning. Det blev ett pass pa crosstrainern foljt av motionscyckel med ryggstod, en s.k. recumbent bike - 80 minuter sammanlagt vilket kandes otroligt skont. Motionscykeln ar ju bra pa det sattet att det ger en riktigt skon trott kansla i benen efterat. Misstanker att det maste vara riktigt bra for benmusklerna da man far ungefar samma skona eftereffekt som efter ett langpass. Det "trassliga" benet kandes inte alls lika illa efter lordagens och gardagens traning - helt klart ar alternativtraningen en variant som jag far fortsatta kora eftersom det funkar sa bra.

Apropa motionscykeln med ryggstod (=recumbent stationary bike som det heter pa engelska) - ar det nagon som vet om den har nagot smidigare svenskt namn, tro??

Veckans traning i siffor -
Mandag: vila
Tisdag: Simning 30 min. Core & benovning.
Onsdag: 6,5 km jogg pa lopband. Core, Benovningar & styrka armar.
Torsdag: 3,5 km jogg pa lopband, 40 min crosstrainer. Core & benovning.
Fredag: vila
Lordag: 40 min crosstrainer, 40 min recumbent motionscykel. Core & benovning.
Sondag: 40 min crosstrainer, 40 min recumbent motionscykel. Core & benovning.

Väl förvaltade dollar

2011-02-18T14:14:00.002+11:00

Idag (och igar ocksa forresten) lyxade jag till med lunchmassage. Benet skulle fa sig en omgang. I omradet dar jag jobbar finns det nagra riktigt bra massagestallen dar man bara kan dyka upp utan forbestalld tid, helt oforhappandes. Smidigt. 20 minuter benmassage med fullt fokus pa det hogra, elaka benet. Det trycktes och knadades, tojdes och bojdes, bankades, slogs, pekades, rullades, armbagades och... ja, jag tror nastan att jag holl pa att saga 'vandrades' ocksa men tack och lov stannade det dar - det var det ingen som klev pa mig. Tjugo dollar senare, dvs runt 110:- kom jag ut darifran. Fantastiskt skon kansla!! Och att fa igang blodomloppet rejalt i benet tror jag ar hur nyttigt som helst. En enkel, billig grej som man egentligen borde unna sig mer av. Mina stackars, stackars ben som far sta ut med sa mycket galenskap. Ett enkelt medel som visserligen kanske inte trollar bort nagon skada men som hjalper for stunden och kanske ocksa i det stora hela. Det har far bli veckans "treat" fran o med nu. Veckans "Speacial treat" - horde du det, benet? Ar du redo? Nu kor vi!

Mot Västerbron & All I need is a time machine!

2011-02-17T21:54:00.012+11:00

Igar lyckades jag klamma ett "lite langre" pass: 6,5 km pa lopbandet. Rekord hittills! Skam den som ger sig! Som mest klarade jag av att springa i hastigheten 9,1 km/tim - nagot som kandes . Idag blev det ett pyttepass pa bandet, ville inte ta ut mig utan la mig lagt med 3,5 km pa bandet och sedan 40 min pa crosstrainer, foljt av latt benstyrka, core och benovningar.

Robyns Body Talk-album, bade 1, 2 & 3 gar pa repeat i lurarna nu - hon ar helt enkelt bast!

Spark i baken lite oftare

2011-02-16T20:55:00.007+11:00

Det ar svart att hitta motivation nar man far dippar. Lika svart ar det att hitta amnen att skriva om har pa bloggen nar man kanner sahar. Allting kanns liksom sa pretientiost och trogstartat - det finns ingenting som ar vart att skriva om langre. Aven om det hander saker hela tiden - livet ar ju fullt av en massa overraskningar varje dag - sa ar det svart att komma igang med ratt gnista nar man kanner sa har. Sist jag skrev var jag glad over att jag kunnat springa 4 km. Det har upprepade jag aven nagon dag senare men efterat kandes det som ett bakslag igen. En kansla av ett skadat ben igen och sura miner (igen)...Inget roligt att skriva om pa en blogg alltsa.

Under helgen som gick var vi i fantastiskt vackra Kangaroo Valley med goda vanner. Fodelesedagsfirande stod pa agendan och det blev en jatterolig helg med mycket bus. Tror att jag behovde det efter de sura minerna jag kande innan. Kangaroo Valley ar ett omrade som ligger ca 2 timmar soder om Sydney. Det blev tva fina joggingturer under helgen, och det kandes jattebra aven om benet.... ja, det gjorde sig pamint hela tiden.

Men omgivningen - jag kan inte sluta tanka pa den: perfekt lopmiljo med prunkande grona kullar, vinrankor, olivtrad, hasthagar, kossor, smala vingliga landsvagar och en allman kansla av lantidyll. Nagot man ABSOLUT inte kan klaga pa.

Vart ville jag komma med det har? Jo, helt enkelt den enkla insikten att livet ar fullt av dippar och toppar hela tiden. Skarpning! Ibland ar det sa latt att grotta ned sig i sin egen "sa kallade" misar att man helt enkelt behover en spark i baken lite nu och da.

Kangaroo Valley - som en skon blandning av det basta ifran England... Australien... och Sverige!

En extra bra vecka

2011-02-07T20:08:00.004+11:00

Veckan som gick blev riktigt lyckad. Inte minst med tanke pa veckoslutet som blev en riktig humorhojare! Forsta springstegen efter en san har lang paus...Tva manader i princip! Men jag maste erkanna att jag ar lite nervos infor att borja springa pa riktigt igen. Risken att skada sig igen ar stor och eftersom det ar svart att halla igen - det ar ju sa frestande att fortsatta lite langre, lite snabbare - kanns det som man maste lagga band pa sig. Jag kan kanna ett visst obehag i benet men det gor absolut inte ont nar jag springer och sa fort jag slutar sa forsvinner obehaget. Det kanns som ett bra tecken och att jag ar "fardiglakt". Har galler det nog att oka ungefar som nar man borjar springa, inte mer an 10% okning per vecka. Alternativtraningen far jag nog fortsatta med i ratt stor del anda.

Forra veckans traning sag ut sahar:
Mandag: Crosstrainer 60 min, core & benovningar
Tisdag: Crosstrainer 40 min, 9,5 km. Core, benovningar & styrka armar
Onsdag: Vila
Torsdag: Rodd 30 min, 6 km, Core & benovningar
Fredag: Powerwalk 40 min, Core & benovningar
Lordag: Jogg 30 min (4 km) & rodd 30 min, 6 km. Styrka armar, core & benovningar
Sondag: Jogg 30 min (4 km) & crosstrainer 30 min, 6 km. Core & benovningar

Helgen i siffror

2011-02-06T19:01:00.004+11:00

Antal simmare pa Manly Beach som deltog i Cole Classic 2 km oppet vatten: 5000
Ganger jag ropade: "Well done darling, you're a star!": (Minst) 20
Ganger jag kande mig stolt: otaligt antal ganger
Strutar glass uppatna (av mig sjalv alltsa): 3
Rakor pa grillen: 7
Besok pa gymmet: 2
Centimeter har avklippt: 8
Medeltemperatur pa termometern: 40
Glas vin fortarda: 5
Kilometer sprunga: 8 (!!!!)

Ja, som ni ser har helgen inneburit en hel del olika grejer; glassintag, besok hos frisoren, lagat god mat, fortart gott vin, agerat hejarklack for maken i en simtavling (dar han f.o. gjorde lysande resultat) - jattespannade att kolla pa! Ar sa stolt! Jo, och sa har jag sa klart tranat. Men inte vilken traning som helst utan... just det, jag har faktiskt sprungit!! Bade i gar och i dag - 4 km vardera. Mycket, mycket langsamt men, vad tusan, det gick!! Over forvantan! Igar hade jag ett stort leende pa lapparna nar jag kom hem fran gymmet. Forsta hur mycket jag har saknat det har!! Phu, vilken helg!! Endorfin!!

Januari - noll!

2011-02-02T15:55:00.003+11:00

Manga har raknat ihop sin januaristatistik nu i dagarna. Som ni forstar ar det for min del inga snygga siffror alls. Men jag ar saker pa att februari kommer att se mycket battre ut. Ja, let's face it - samre kan det ju knappast bli:)

Igar pa gymmet blev det, kanske inte snyggt, men val svettigt. 40 min stenhart pa crosstrainern med 12 (av 15) som motstand. Trampade pa som en tok och lyckades komma upp i 9,8 km. Sedan styrka for armarna i 30 minuter foljt av sedvanlig genomkorning av core och benovningar. Darrade som ett asplov nar jag kom hem.

Ska man summera ihop nagot positivt med januari sa maste det bli att balstyrkan ar pa topp, att rygg och axlar kanns jattestarka och att jag faktiskt har lart mig att det GAR att fejka en langpanna inomhus. Och kanske den viktigaste insikten: benen, de maste underhallas a la Jane Fonda!

Varmt & kallt och Svedala

2011-02-01T16:10:00.001+11:00

Dagar som idag ar det ratt skont att ha tillgang till ett iskallt luftkonditionerat gym. Makalost svettiga +40C har termometern visat pa de senaste dagarna - riktigt klibbigt och obekvamt att ga till jobbet nar man inte kan vara kladd lite ledigt. Och for att inte namna pendeltagen, som ofta inte har nagon a/c - minst sagt vidrigt! Sa har ar det nastan varje ar men man glommer bort de har varmetopparna, ungefar pa samma satt som man glommer bort de dar riktigt superkalla dagarna hemma i Sverige. Tack o lov for de platser som HAR A/C sager jag bara aven om jag mestadels inte gillar det!

Annars har jag inte sa mycket spannande att rapportera traningsmassigt - jag fortsatter att alternera mellan rodd, crosstrainer och simning eller vattenlopning. Mitt uppe i allt det har fortsatter jag stenhart med mina core-ovningar. Det kanns som balen ar stark som tusan och hofterna och ljumsken borjar arta sig. Men att det skulle ta sa har fruktansvart lang tid att repa sig hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat forestalla mig - det ar nu nastan tva manader sedan problemet borjade. Tank vad lite man vet om sin kropp, jag som trodde att det skulle ga over efter nagon vecka eller tva...

Igar sprang jag mina forsta 500 metrar pa en manad *pa lopband*. Jag slutade precis dar det borjade bli lite obekvamt igen - skadan ar alltsa inte helt och hallet borta - men lyckan var nastan fullstandig nar jag markte att jag faktiskt kunde springa MYCKET langre an pa lange - enorma framsteg kanns det som! Snart ar jag igang igen pa riktigt, det kanns underbart!!

Nagra andra underbara saker - jag har bokat flyg hem till Svedala! Tjoho!! Det kanns SA kul att kunna sikta in mig pa resan lite mer konkret, och givetvis att fa traffa min familj och vanner... och sa ett steg narmare Stockholm marathon saklart. Om det ar nagon som ar intresserad sa kommer jag att vara i Sverige mellan 16 april till 1 juni - riktligt lange med andra ord, sa det ska bli skont att kunna ta det lugnt och hinna traffa alla.

Note to self

2011-01-27T19:48:00.000+11:00

Jag suger at mig av alla rehab-och aterhamtningsrad jag far. Igar, pa Australien-dagen (eller Australia Day som det heter har), traffade jag tva vanner som arbetar som fysioterapefter. Det blev som sig bor lite prat om lopning och ditten och datten, och nar jag fick fragan om hur det gar for mig i marathonprogrammet (inte sa bra, blev svaret), blev det ocksa prat om min ljumskskada.

Jag fick da foljande rad (det mesta av det har ar ganska sjalvklara grejer men det ar anda ratt bra att ha i atanke...)

- Spring inte forran smartan har overgatt helt. Ljumsken ar en sa pass komplicerad del med ligament, muskler, senor och kotor som mots i ett enda virrvarr - just darfor kan det vara extra viktigt att lata skadan fa en chans att laka eftersom det ar sa mycket som ska klaffa i den har delen av kroppen.
- Nar jag val kanner att jag kan springa (las jogga) mer an 500 meter, och kan uppratthalla detta utan att det gor ont, testa sedan att oka farten.
- Gor det fortfarande inte ont efter 500 meter, testa en snabb sprinta. Slutsats: kan man uppna det har stadiet ar man formodligen fullt aterhamtad.
- Ett ojamnt underlag som gras, elljusspar eller mycket backar okar risken for muskelskador. Borja pa flackt underlag, garna lopband dar man far lite stuns samtidigt som det inte ar lika hart som asfalt.
- Forsatt arbeta pa balstyrkan och s.k. pilatesovningar - otroligt viktigt att alla narliggande muskler maste starkas. Detta minimerar sedan risken for ytterligare skador nar man val kan borja springa igen.
- Forsok lokalisera vart det onda kommer ifran i benet och massera just den punkten - gor det dagligen. Ju mer blodflode som cirkuleras till 'den onda' delen, desto snabbare kan vavnaden i ligament och muskler fornyas, och saledes paskyndas aterstallningen.
- Skulle jag borja springa redan nu sa ar risken stor att man faller tillbaks pa samma ursprungslage, dvs den tid det har tagit mig att laka sa har langt ar saledes bortkastad tid.
- Fortsatt kora skonsam alternativtraning sa har du inte lika mycket forlorad lopartid.

For ovrigt blev det egen traning igar; 60 min pa crosstrainern (12,5 km), foljt av 20 min latt simning. Alltid nagot.

Alternativ långpanna & snigelprogress

2011-01-24T16:34:00.000+11:00

Sadar, da har man provat pa att kora langanna pa en crosstrainer och overlevt aven denna aktivitet. 21 km stod det pa marathonprogrammet igar, dryga 2 mil som skulle oversattas till alternativtraning. Det blev 2 tim eller ungefar 23 km. Jobbigt som tusan och jag svettades som en gris... men underbart skont efterat med trotta ben som mest bara ville inta horisontallage pa eftermiddagen. Ja, forrutom ett konstant springande mellan kylskapet och soffan for att stilla hunger och torst sa klart. Det var skont mentalt att sikta in sig pa det har och ha med det i berakningen; ungefar samma kansla som kvallen innan nar man laddar for ett langpass pa sondagmorgon - man bade langtar och nastan bavar for det.

Ljumsken kanns stadigare for varje dag som gar aven om jag inte kan springa helt utan smarta. Men som sagt, pa crosstrainern kanns smartan inte alls sa dar kan jag ligga pa ganska bra anda och det ar ju toppen! Det maste vara en valdigt speciell muskel som ar/har varit trasig for det ar ungefar som att nagon trycker pa en knapp sa "aktiveras" det onda nastan omedelbart nar jag borjar springa. Det onda kommer (numera) bara fran ett och samma stalle; i borjan av skadetiden stralade det ned ifran insidan av laret och ibland upp mot hoften, och i varsta fall ocksa ut pa rumpan. Men som sagt, aven om det gar framat pa lakefronten sa kanns det valdigt riskabelt att borja springa igen nar jag har den har kanslan. Lika bra att vanta en liten tid till innan man kan borja springa pa riktigt igen och kanna att man kan belasta benet helt utan nagra konstiga krampor.

Att jag ar sugen pa att springa igen behover jag kanske inte namna... jag testar ett femtiotal meter varje dag och det kanns verkligen som smartan avtar, den ar inte lika skarp langre och benet kanns alltmer medgorligt och starkare. Mycket av forbattringen tror jag beror pa att jag jobbar mycket med musklerna runt magen, hofterna, laren och de narliggande partierna runt balen. Jag forsoker lasa upp mig pa det har och om det ar nagot som har gatt hem sa ar det just det; att man bor starka upp de narliggande musklerna sa att man pa sa vis blir starkare. Det finns inga genvagar i det har och det ar bara att jobba vidare. Men det kanns som jag gor ratt och jag tror att jag ar pa god vag att kunna springa igen!!

For orvrigt sag traningsveckan ut sahar -
Mandag: Crosstrainer 60 min, 13,5 km. Core, benovningar
Tisdag: Rodd 30 min, 6 km. Styrka armar, core & benovningar.
Onsdag: Vattenlopning 50 min.
Torsdag: Crosstrainer 60 min, 13, 8 km. Core, benoviningar.
Fredag: vila
Lordag: Crosstrainer 50 min, 10,5 km. Styrka armar, core & benovningar.
Sondag: Crosstrainer 120 min, 23 km. Core, benovningar.

Crosstrainern - På gott och ont

2011-01-21T16:32:00.003+11:00

Att crosstrainern ar lite smaknepig tycks vi alla inom bloggsofaren vara eniga om. Blir man inte sjosjuk sa domnar fotterna bort eller sa ar risken stor att man helt sonika dor av tristess. Jo, och sa har vi en annan booby trap som jag upptackte igar; nar jag kom hem ifran gymmet flimrade det for ogonen i en halvtimme efterat. Nastan som ett slags tecken pa att jag holll pa att bli lite smagalen efter en timmes idogt trampande. Skamt asido - att crosstrainern ar effektiv ar det nog ingen tvekan om, men man maste verkligen anstranga sig och lagga upp ett system for att tycka att det ar vart det. Tycker man, som jag, att det ar ratt trakigt sa maste man andra pa det. Har foljer nagra rad som jag tycker funkar....

- Musik i lurarna ar ett maste! Jag skulle aldrig kunna kora sa lange pa crosstrainer utan peppande latar i oronen. Sjalv blir jag enormt inspirerad av san musik som far mig att vilja dansa eller helt enkelt det som ger mig mest energi. Spellistorna i iPoden blir allt fler. Just den har aspekten ar den viktigaste pa crosstrainern for mig och ibland kan man bara blunda och kanna hur man rycks med i musiken och latsas att man ar nagon annanstans.
- Intervallprogrammering. Att bara trampa pa i samma takt ger ocksa en kansla av tristess och att man inte kommer nagonstans. Tank dig att du simulerar en speciell runda med manga branta backar, nagra utforslopor, en skogsglanta, en raka, glittrande vatten i bakgrunden, fagelkvitter, ett radjur som du passerar pa en ang.... aterigen maste man nastan dromma sig bort for att det ska ge nagon effekt.
- Nyheterna. Ocksa ett plus faktist. Jag tittar sallan pa tv for att jag aldrig hinner. Egentligen saknar jag det inte heller om det inte vore for nyheterna (det dar lat vaaaldigt praktikt men det stammer faktiskt). Under de senaste veckorna har jag kunnat kombinera bade nyhetsflodet med bra popmusik samtidigt som jag utfort traningsprogrammet - och det har faktiskt funkat alldeles utmarkt. Vips sa ar den dar timmen plus slut!
- Slutligen (0ch kanske det viktigaste): se det som en VIKTIG del i traningen. Jag kan ju inte springa nu och eftersom crosstrainern till stor del ersatter lopningen MASTE jag halla det har aktivt, sa ar det bara. Crosstrainer kommer aldrig att ersatta lopningen i langa loppet men just for stunden maste jag tanka om lite.

Äpplen och päron

2011-01-18T17:02:00.000+11:00

Den har veckan enligt marathonprogrammet ska man springa 61 km fordelat pa 5 pass;
12 km fartlek
6 km lattdistans
14 km (varav 8 km snabbdistans)
8 km latt
21 km langpass
(2 vilodagar pa det)

Den har gangen haller jag ett getoga pa 3:30-programmet som jag utgar ifran. For mig innebar det ett ungefarligt motsvarande upplagg pa gymmet dar jag anvander crosstrainern for de langre distanserna och roddmaskinen for de lite kortare. Om man raknar pa att man arbetar med 70% av sin kroppsvikt pa crosstrainern jamformt med nar man springer (det ar val darfor det funkar sa bra eftersom det inte belastar hela kroppsvikten pa det onda benet) sa kanske man ocksa maste kompensera "den nya lattare vikten" pa nagot satt? Jag jobbar ju uppenbarligen inte lika hart pa crosstrainern eftersom jag har fordelen med flugvikt sa att saga. Sag att man skulle lagga till 30% mer pa arbetet? Igar skulle jag ha loptranat 12 km fartlek. Istallet blev det 13,5 km pa crosstrainern (och 15 min rodd). Ska man ga efter min tes sa borde jag egentligen ha kort pa i 15,6 km for att komma upp i samma lopdistans. Nu vet jag inte om det ar nagon realistisk berakning - det ar lite grann som att jamfora applen och paron eftersom det ar vitt skillda traningsmoment. Men om man skulle jamfora med hur det kanns efter 12 km lopning vs pa crosstrainern sa ar man ju mycket mer utmattad efter ett loppass.

Jag fick ocksa fragan: kan jag inte simma eller kora vattenlopning? Jo, det ar helt klart nagra alternativ som jag kommer att satta igang med inom kort. Jag har inte kunnat gora nagot i vatten sedan cykelolyckan p.g.a. stygnen pa hakan som, enligt lakaren, inte borde komma i kontakt med vatten forst (framforallt inte pool-vatten som kan innehalla en massa bakterier). Nu har ju stygnen tagits bort och saret laker fint men jag har val varit lite extra forsiktig med det eftersom det har kants lite vanskligt med lakningen. Skulle vara synd att behova komma pa remiss p.g.a inflammerat sar. Hur som helst: vattenlopning kommer jag att satta igang med om nagra dagar. Det passar extra bra eftersom det finns en lite langre pool (utomhus) pa mitt gym som har lite djupare vatten. Poolen som finns i var bostadsrattsforening ar inte sa djup, vattnet ar ca 1,5 meter sa man bottnar ju precis overallt. Men som sagt, poolen pa gymmet ar perfekt sa dar kan jag tanka mig att det gar utmarkt att kora vattenlopning!

Så länge svetten lackar

2011-01-17T16:03:00.004+11:00

Crosstrainern; de surrealistiska gymmaskinernas gudagava till den lopskadade! Jag fascineras fortfarande over att man sjalvmant kan sta och trampa 1 timme pa denna markliga apparat - om man nu har mojlighet att trana pa annat satt alltsa. Speciellt roligt tycker jag alltsa inte att det ar, men kor man ett intervallprogram och laddar med tex Rammsteins "Du hast mich" i lurarna sa slar man ihjal den dar timmen fortare an kvickt. I borjan fick jag nastan angest att anvanda crosstrainern, armar och ben hit och dit... det pamminer alldeles for mycket om suspekta apparater som saljs via tv-shop av nagon avdankad filmstjarna. Men! Faktum ar att traningen funkar; blir sjukt trott i ben och armar, och mentalt sa stressar jag inte lika mycket over att inte kunna SPRINGA. Mitt motto ar att ha kul och kanna ett driv nar jag tranar men i det har fallet anvander jag crosstrainern mer som en sprangbrada - tills jag ar hel igen och kan borja springa. Det ar liksom inte sa mycket att orda mer om det. Svetten lackar helt enkelt - thank Godness for small mercies!

Veckan som gick sag ut sahar traningsmassigt:
Mandag: Rodd 30 min, Crosstrainer 40 min (8 km),
Tisdag: vila
Onsdag: Rodd 30 min, Crosstrainer 50 min (10,7 km), styrka armar och ben
Torsdag: vila
Fredag: Crosstrainer 60 min (12 km), benovningar och core
Lordag: Crosstrainer 60 min (12,5 km), styrka armar och core
Sondag: Powerwalk 70 min, benovningar och core

For ovrigt spenderade jag gardagen pa Coogee beach igar och hejade pa min fina man som ska simma Cole Classic om nagra veckor - 2 km frisim i oppet vatten. Inte fy skam! Nastan synd att jag ar sa dalig simmare annars hade det varit kul att delta :)

Doktorn ordinerar

2011-01-14T19:00:00.001+11:00

Helg, tva lediga dagar - antligen! Nu blir det till att sjunka ned i soffan med senaste Runner's World och R4YL. Nastan som julafton for loparsinnet! Innan dess har jag faktiskt hunnit med ett pass pa crosstrainern idag, 60 minuter foljt av benovningar, balstyrka och Evas eminenta program (tror det far bli en repris nasta vecka).

Diamantslipning

2011-01-13T18:17:00.000+11:00

Det var nagon som sa en gang att rehab ar ungefar som att jobba med en oslipad diamant; justeringarna maste goras finstilt och i sma doser, man jobbar mycket pa finkansla och kollar standigt av: Hur ser det ut just nu? Inte fuska, inte tillata nagot mer an vad som ar absolut nodvandigt. Vaga stanna upp och stalla sig den fragan ocksa - ar det har nodvandigt? Less is more, sma duttar, mycket talamod och skynda langsamt. Det ar mojligt att rehab och diamantslipning ar starkare forknippat an sa har. Det jag vet ar att det kanns som det har kommer att ta tid.

Nagot ar trasigt vid ljumsken. Varje promenadsteg kanns, varje stegokning kanns annu mer och till slut, vid uppnadd joggniva, gor det ont igen. Men det ar bara nar kroppstyngden ligger pa det onda benet i en rorelse som nar man springer och landar med benet under sig. Crosstrainern kan jag dock anvanda anda, dar gor det inte ont. Igar blev det 50 minuter @ 10,7 km, skont att svettas som en gris aven om det ar langt ifran nagon maxniva jag ligger pa. Efter passet la jag in benovningarna som jag jobbat med forrut - fokus pa rehab.

Det ar nu nastan 6 veckor sedan jag fick problem med ljumsken och jag misstanker att det kan ta ytterligare nagra veckor innan jag ar helt fri ifran besvaren. Prognosen "strackt muskel" kanns lite lam tycker jag, jag borjar undra om det inte ar en muskelbristning eller nagot annat istallet. Ibland ar det lite svart att lita pa att prognoser blir ratt stallda, speciellt med tanke pa att rekommendationen var att avsta fran lopningen i en vecka (det har nu gatt mer an 4 veckor sedan den rekommendationen och jag kan ju uppenbarligen inte springa an).

Men som sagt, det enda man kan gora ar att lita pa sin kansla, skynda langsamt, stanna upp och kanna efter: Hur kanns det nu? Fortsatta slipa...

Regn, rehab och lite om träningen

2011-01-12T10:13:00.005+11:00

Regnet fortsatter att osa ned i det annars sa soliga Queensland. Min svagerska och hennes man bor i omradet som har blivit mest drabbat nu, det ar fruktansvart hemskt att se den forodelse som regnet och tsunamin har orsakat. Svart att forsta hur nagot sant har kan intraffa men nar man ser gigantiska 4wheel drive-jeepar flyta omkring som viktlosa pappersbatar nedfor en stark vattenmassa - ett omrade som annars ar en stad - sa far man en snart pa nasan och en indikation pa hur lite man kan paverka naturens krafter. Ingen jag kanner ar skadad, tack o lov - under sadana har tillfallen blir man ju extra man om att ens familj och vanner ska ma bra...

I var stat NSW och framforallt i Sydney har vi lagomt mycket regn, pa natterna regnar det nastan jamt men pa dagarna ar det uppehall eller till o med sol. Hakan och kaken har lakt fint och jag kan tacksamt konstatera att jag inte har ont nagonstans nu, inte ens whiplash i nacken eller onda knan langre. Helt enormt hur snabbt kroppen kan laka ihop snabbt! Daremot kranglar ljumsken fortfarande. Har funderat mycket pa hur jag ska kunna trana for att inte tappa formen - lopning gar fortfarande inte. Har forsokt varje dag i nastan tre veckors tid och det slutar bara med att jag maste vanda efter ungefar 100 meter, det gor riktigt ont. Cykling och framforallt traningscykling kanns inte sa lockande sahar nara inpa cykelolyckan. Men skam den som ger sig! Jag har nu kopt gymkort och har tranat ungefar enligt nedan upplagg de senaste 4 dagarna. Riktigt jobbigt!! Jag kommer att folja marathonprogrammet och de dagar det ar kvalitetspass eller langpass kor jag pa, pa liknande satt, med de olika redskapen som finns pa gymmet.

Har upptackt att rodd ar fantastiskt! Bra for balstyrka, magmuskler, rygg, armar och rumpa. Daremot ger det ju inte sa mycket for benen men jag har varit extra forsiktg nu med tanke pa allt strul jag har haft. Har mest borjat med rodd och kort nagon av de andra aktiviterna nedan efter. Inget av det har gar upp emot att springa sa klart men det ger mig en skon kansla av att "vara igang" och jag kanner mig stark som kan ro om supervaltranade killar som inte tycks klara mer an 20 minuter at gangen:)

Rodd: succesiv okning pa distans och fart, 25-35 minuter, 4-6 km
Elliptical Crosstrainer: 25-45 minuter, 5-9 km
Steppmaskin: 25-45 minuter
Cykel: 25-45 minuter

Sent omsider - Australien del 3/3

2011-01-06T15:30:00.000+11:00

Det man en gang borjat bor man avsluta tycker jag. For hundra ar sedan, ungefar, paborjade jag en lite miniserie om Australien. Jag blev sedan sa uppslukad med jobb med jattelanga arbetsdagar och knappt nagon fritid att jag knappt hade tid att trana, an mindre blogga om det. Nu tankte jag att det var pa tiden att ta den dar sista biten som jag aldrig hann med. Australien del 3/3 - here goes -

Hur far man visum till Australien samt hur lange kan man stannna i Australien pa det? Ja, en bra fraga och det ar verkligen inte helt enkelt att svara pa. Jag misstanker att det ar lite som i USA att det ar olika kriterier beroende pa vart man kommer ifran, hur gammal man ar, och vad man har for avsikt att stanna i landet. Jag ska forsoka svara sa faktabaserat som mojligt med hanvisning till lankarna som gar till migrationsverket i Australien osv.

Working holiday visa
Ett working holiday visa (subclass-417) galler for ett ar men da kan man bara vara anstalld hos samma arbetsgivare i 3 manader. Det har visumet galler for ungdomar upp till 30 ars alder. Inte sallan utnyttjas det har av backpackers som aker runt fran ort till ort och jobbar, och det ar ju ocksa ett bra satt att se olika delar av landet samtidigt som man far uppleva en massa.

Business working visa
Ett business working visa eller Temporary Business Sponsorship (subclass-457) galler i 4 ar och da maste man ha en australiensisk arbetsgivare som sponsrar en till detta. Man kan kolla pa den har sidan om man ar behorig att ansoka. Den administrativa kostnaden ligger pa runt $700 (ca 3500 SEK) och det ar valdigt mycket pappersarbete och halsokoller man maste ga igenom forst, men det kan det ju helt klart vara vart om man ar sugen pa att komma hit och jobba. Det har visumet kan man ansoka om nar man val ar pa plats. Man kan ocksa kolla pa "Skills Australia need" sa kan man lasa mer om vilken typ av arbetskraft som just nu behovs i landet.

Tourist visa
Vill man bara semestra i Australien men anda stanna lite langre sa kan man ansoka om ett Tourist visa (subclass-676), som ar giltigt i upp till 12 manader. Det enda som kravs ar att man har ett giltigt pass. Se aven Eligible passports. Ar man som Ingmarie, nyfiken pa att gora ett langre besok i Australien och jobba sa kan det kanske vara lage att ansoka om ett Tourist visa forst. Sedan, nar man val ar pa plats sa kan man borja soka jobb, och forhoppningsvis fa nagon arbetsgivare som sponsrar en till det. Sjalva sponsringen kan ju lata som ett laddat ord men det ar mycket vanligt att bli sponsrad och inte nagot som ses som en ovanlig foreteelse. Sjalva jobbsokandet och nar man val hamnar i intervjustadie ar kanske lite mer formellt an hemma i Sverige men det ar ju mest bara kulturella skillnader man kan finputsa pa nar man val ar pa plats.

Mer information finns pa Australiensiska ambassaden i Stockholm, Svenska ambassaden i Australien, och Swedish-Australian chamber of Commerce.

Port Douglas - del 2

2011-01-05T10:24:00.000+11:00

Medans jag vantar pa att min haka och kake ska laka fint kan jag lika garna bjuda pa ytterligare en bildkavalkad fran fina Port Douglas.

Enorma mangder regn bjods det pa, nastan sa man inte fattar hur mycket. Det har var en standig syn pa kvallen. Tydligen faller det 6 meter regn om aret (!!) i Port Douglas och omnejd. Som tur ar, ar dagarna mest regnfria och eftersom att det anda ar sa varmt sa kanns regnet mest bara skont uppfriskande.

Ett besok ute i regnskogen ar ett maste. Magiska Daintree rain forest.

Lianer och andra tropiska vaxter ar en mycket vanlig syn.

Felnavigerade lopare ar dock lite mer sallsynt.

Rik flora och fauna pa all satt och vis. Egentligen borde man spela in alla djungelljud. Ja, den har lilla krabaten nedan kan man ju inte hora men anda...

Avatar-kansla en masse! Enorm kansla att ga omkring i en san har miljo.

Uppe i bergen var det hyfsat mycket dimma.

Kanske lite for mycket.

Som sagt, mycket cykel blev det.

Nyarsblasan, typ.

Man trottnar inte pa utsikten.

Vackrast ar det tidigt pa morgonen.

Som sagt, vi akte bat ut till Stora Barriarrevet. En enorm bat som kandes ratt stabil. Bra for sjosjuka landkrabbor som maken och mig t.ex. Det har ar mitt ute i havet, ca 1,5 timme fran land. Som en liten ministad ute i korallhavet.

Masken pa, redo att hitta Nemo!

I ett annat vatten...

Har blev man inte jattesugen pa att bada.

Inte bara en myt alltsa.

Port Douglas - del 1

2011-01-04T17:49:00.000+11:00

God fortsattning och gott nytt nytt ar far man val saga, aven om vi nu ar inne pa fjarde dagen av det nya aret. Mottagingen och internetanslutningen uppe i Port Douglas var ytterst sporadisk. Jag bestamde mig for att sluta stressa, skippa allt som handlade om uppdateringar och bara njuta.

Forra inlagget ser aningens skumt ut, narbilder pa en uppskrapad ihopsydd haka ar kanske inte det mest tilltalande. Cykelolyckan intraffade i sondags och skakade upp mig rejalt. Ironiskt nog har vi cyklat sakert 30 km varje dag under de senaste 2 veckorna och det har ju inte varit nagra problem. Det var alltsa bara nar jag kom hem till min egen cykel (som f.o. har mycket starkare bromsar) som olyckan hande. Men med tanke pa hur jag landade sa kunde det ha gatt MYCKET varre. Maken var tillbaks till olycksplatsen igar och hamtade upp cyklarna som nagon snall narboende person hade tagit tillvara pa. Han skamtade om att det var ett stort hal i asfalten dar jag landat.

Julen och nyaret firades i tropiska Port Douglas uppe i norra Australien; monsoon-regn, cykloner, extrem hetta och 90% luftfuktighet var utbudet pa den meteorologiska menyn. Port Douglas ligger alltsa 2468 km norr om Sydney, eller ca 3 timmar med flyg. Just under den har tiden pa aret ar det "wet season" och det har regnat oerhort mycket i och kring staten Queensland. Det mesta av regnet foll pa kvallarna och natterna, och ofta kom det en hela-himlen-oppnar-sig-skur runt fyrasnaret pa eftermiddagen. Port Douglas ligger sa belaget att det inte blir utsatt av oversvamningar eller diverse andra naturkatastrofer eftersom det finns bra vattenbrunnar och nar det oser ned som mest rinner allt vatten bara ut i havet.

Traningsmassigt har det som sagt varit valdigt mycket cykel och en stor del simning. Jag forsoker lara mig crawla men det ar svart. Men maken ar ju himla duktig pa det dar och har gett sig tusan pa att jag ska kla honom i crawl-sim. Har f.o. jobbat mycket pa brostsim ocksa och det kanns som jag gor stora framsteg. Andningen ar det svaraste att fa till, det ar mycket timing och se till att armarna inte ligger pa latsidan.

En bildkavalkad kanske skulle vara pa sin plats med tanke pa den tunna bloggnarvaron de senaste veckorna.

The Four Mile Beach vid Port Douglas ar inte bara perfekt att springa pa - aven cykeltraning gar utmarkt. Sanden ar hart packat med en svag lutning men pa cykel sjunker man ned sadar lagomt mycket for att det ska ge bra motstand med hjulen i sanden. Pa den har stranden racade vi upp och ned varje dag.

Mountainbikes ar roliga att cykla pa, kan lugnt konstatera att den har cykeln var mycket mer flexibel an min vanliga hybridcykel hemma.

Det rinner ut sma backar fran bergen - springer man barfota gor det ju inte sa mycket men springer man med skor far man vara beredd pa att bli blot om fotterna.

Robinson Kruse maste har haft ett bra liv pa den dar on, vart han nu var.

Vi akte snabb bat ut till stora barriarrevet.

Efter 1,5 timme var vi framme. Snorklade bland sma och stora fiskar i revet. Lugnt och dridfullt nar man val ar i vattnet. Basta snorklingen jag nagonsin gjort.

Mer bilder foljer i nasta inlagg!

Från strand-age till bandage

2011-01-03T15:33:00.003+11:00

Det gar fort nar det hander, det har jag erfarit forr. Egentligen borde jag bjuda pa langa inlagg med bildskona foton fran Port Douglas. Istallet sitter jag uppkurad i soffan med uppskrapade ben, armbagar och tva stygn pa hakan. En cykeltur, en liten flicka som sprang ut pa gatan och kanske lite for effektiva bomsar ar anledningen till rugguggle-looken. Mitt gamla starka jag kanns valdigt avlagset just nu....

I brist på annat

2010-12-22T17:54:00.004+11:00

Kan man inte springa sa kan man alltid roa sig med annat. Jazza upp sina nuvarande traningsdojjor med fargglada skosnoren till exempel.

Narmast kameran: Adizero tempo, Mizuno Ultima Wave och Brooks Glycerin

For ovrigt sa kliver jag snart pa ett plan med destination Port Douglas. Port Douglas ar ju, som jag namnt tidigare, ett riktigt loparparadis. Det ligger precis vid Cairns och Stora Barriarrevet uppe i norra Australien sa jag ser fram emot lata dagar under en parasoll, att snorkla i kristallklart vatten, ata alldeles for mycket mat, dricka alldeles for mycket vin och ha det allmant gott. Givetvis planerar jag att kora strandlopning ocksa, bara min elandiga ljumske/hoft haller ihop. Jag inbillar mig att ett lite lindrigare underlag som en strand ska funka lite battre. Efter ett besok hos fysioterapeften i gar kandes det lite battre.

Jag kommer nog in nagra ganger pa bloggen och sager hej ifran stranden eller var jag nu kan vara.

Ha en trevlig dan fore dan fore dopparedan forresten!

Nålar, hokus pokus & vad som händer om 7 dagar

2010-12-17T09:54:00.010+11:00

Gjorde ett besok hos Ergoworks Sydney physio therapy clinic igar, ett stalle som jag varit hos tidigare. Ljumskproblemet vill inte riktigt forsvinna aven om det har trappats ned rejalt. Eftersom det har hallt i sig i nastan tva veckor nu kande jag att det var pa tiden att fa nagon ratsida pa det. Det ju ganska trottsamt att ga omkring och ha ont och dumt att forsoka springa (som lustigt nog anda kanns ratt ok) nar man bara far ont igen efterat. Mest ont gor det nar jag suttit still framfor datorn ratt lange och sedan ska kliva upp och ga en svang. Det ar ju mest sa jag tillbringar min arbetstid, ja sittandes langa stunder alltsa.

Annars kan jag saga att den kroppsrorelsen som gor mest ont ar den enkla saken som att ta pa sig ett par byxor. Naturligt sett bojer man kroppen lite latt framat, lyfter ena benet in i byxbenet och sedan det andra. Just den rorelsen ar helt omojlig att fa till, kan inte stodja mig pa det dumma benet utan att ta stod av nagot, och till o med da gor det sa jakla ont att jag nastan maste sitta ned och ta pa mig byxorna. Helt galet.

Tydligen ar det bara en strackt muskel fran ljumsken och insidan av laret. Jag skriver "bara" eftersom det lika garna hade kunnat vara nagot allvarligare som kanske skulle ta flera manader att fa bukt pa. Jag fick nagra ovningar som jag kan gora som "hemlaxa" och sa fick jag prova nagot nytt; "dry needling" (vad det heter pa svenska har jag inte en aning om - torra nalar?!). Det gick ut pa foljande i alla fall - en massa nalar som stacks in i benet hogt upp pa insidan av laret, en slags akupunktur fast man benamde det inte sa, tydligen ar akupunktursticken mycket djupare (och later onekligen mycket obehagligare).

Effekten ar, om jag fattade det ratt, att nar man sticker in en nal i benet sa lurar man kroppen in i en "produceringsfas". Kroppen tror da att det ar nagot farligt som ar pa gang och borjar automatiskt producera en massa naturliga helande amnen och pain killers for att forhindra den eventuella skadan och paskynda lakandet. Lite hokuspokus later det allt i mina oron men man far val testa och se om det hjalper (nagon som har battre erfarenhet om santhar??). Kan verkligen inte saga att det kanns vare sig battre eller samre sedan behandlingen igar men det kanske ar for tidigt att uttala sig an?!

4 olika stretchovningar, ett aterbesok med nalar och allman kontroll nasta vecka och INGEN LOPNING pa en vecka ordinerar man. Skit, jag som har handlat sa myket nya traningsklader och har sa mycket overkottsenergi. Men nu f*n ska vi fa bukt pa det har! Inom en vecka ser ni mig komma flygande fram pa Sydneygatorna - watch this space!

Testing-testing

2010-12-12T13:18:00.004+11:00

Tredje advent ar det idag och det borjar nu bli riktig hogsommarvarme i Australien. Vet inte om jag helt nagonsin kommer att vanja mig vid det har upp o nedvanda klimatet, att fira jul nar det ar som varmast och tanka pa vintermanaderna som juni-juli-augusti.

Pa benfronten gar det framat; under hela veckan som gatt har jag promenerat till jobbet, en liten natt stracka enkel vag pa 1,5 km dar jag nu jobbar for tillfallet. Annars har det varit mycket "prova pa" for att se hur benet reagerar. Har power walkat nagra ganger pa kvallarna. Kanslan onsdag-torsdag var "hm, ok, men inte helt redo for spring an".

Fredag dag pa jobbet kande jag mig sa pass bra att jag tog mig en liten provstracka efter jobbet, det kandes bra och fick utgora grunden for helgens bravader; i lordags var det uppstigning kl. 7 for att undvika varsta hettan. Borjade varma upp i parken utanfor huset, inledde sedan med en power walk i ca 800 meter, sedan jogg och en fartokning efter ett tag - totalt 9 km och pa det stora hela godkant. Var noga med att kanna efter hur det kandes hela tiden - det ar fortfarande en gnagande smarta i ljumsken men raknar man med hur progressen sett ut sedan forra fredagen ar det 200 ganger battre. En rejal strackning ar min gissning och det faktum att det avtar hela tiden varje dag starker den tesen ocksa. Man blir onekligen lite nojig nar man har varit skadad.

I morse blev det ytterligare ett pass, ca 11 km, och aterigen tog jag det superlugnt - snittempot for dessa bada dagar har legat pa runt 6:10 min/km men det kanns sa bra att fa springa igen (och kanslan idag var aterigen battre an igar).

Ska man lyfta fram nagot positivt fran det har sa ar det val den berikade vetenskapen man far om kroppen, hur den reagerar i olika sammanhang, hur man kan komma ur det och vad man bor tanka pa for att inte hamna dar igen. Jag tror att det har besvaret orsakades (delvis) av att jag, forra fredagen, inte varmde upp ordentligt utan startade i lopartempo som om det var varldens mest sjalvklara grej. Klockan sex pa morgonen. Det ar nastan pinsamt att erkanna det. Den andra orsaken kan ju var den nedtrappade traningen och det faktum att jag vilat mer och att kroppen da inte var redo for.

Summa summarum; i fortsattningen blir det en ordentlig uppvarmning innan varje runda. Eftersom man anda maste sta och vanta pa att Garmin ska losa de oandliga obligatoriska fragorna; "Hitta satteliterna", "Ar du inomhus eller utomhus?", "Har du fardats mer an 100 mil sedan sist?" och "Ar det sondag idag?" (eller vad tusan det ar han fragar), sa kan man ju lika garna ga en svang. Tack garmin for det hjalpmedlet!

Conversations on the massage floor

2010-12-08T18:41:00.006+11:00

"Running - no good for you?"

"No, running is really good for me. It's the injuries that are bad!"

"Ah, injuries!"

Paus i 30 sekunder.

"Injuries, where? Leg?"

"Yes in the right leg."

"Right leg bad leg"

"Correct. Right leg is bad! Bad gluetes. Bad groin. Bad ham string". Pekar pa skadorna. "I think I pulled a muscle when I ran last Friday".

"Ah! Muscles!"

Paus igen.

"You stop running! Running no good for you!"

Sadar ungefar lat det pa benmassagen idag. Massoren var en liten japanska som, skulle jag uppskatta, inte hade sportskador som nisch pa resumen. Icke desto mindre gjorde hon ett jattebra jobb med massagen och tryckte pa onda punkter i rumpan som nastan fick tararna att spruta. Och det kandes utmarkt efterat. Gick darifran glad som en larka och jag tankte inte ens pa mina ben nar jag gick! Det ar ett bra tecken! Det ar nar man inte kanner av kroppsdelarna som det badar gott. Inte for att man ska ropa hej redan men anda...

Dum ljumske

2010-12-07T18:41:00.005+11:00

4 lopardagar ur marathonprogrammet fick jag i forra veckan - pa den femte dagen hande nagot i ljumsken. Jag kande att det drog till i ljumsken och sedan stralade det lite styvt fran nedsidan av Gluteus maximus och nedat, pa insidan av laret. Det var inte sa plagsamt nar jag sprang, mest bara en konstig, obekvam kansla. Nar jag daremot slutade springa och senare stallde mig i duschen blev musklerna riktigt stela och nar jag kom ut fran duschen kunde jag knappt stodja mig pa det onda benet (hoger).

Nu har jag haft sa har i fyra dagar och det vill inte slappa. Jag kan ga men det gor jakligt ont, speciellt efter att man suttit ett tag. Efter en kort promenad slapper det men det ar fortfarande inget tal om att springa an. Det onda stralar nu aven ut pa framsidan av laret, kanske som ett tecken pa att jag kompenserar skadan som gor att jag gar lite markligt.

Tigerbalsam och smartstillande hjalper en del faktiskt men jag har hemskt svart for att svalja tabletter och gillar generellt sett inte att ta smartstillande. Och tigerbalsam ar ju - ja inte direkt nagon underbar doft. Men det hjalper nar man potar pa hemma och da fyller det ju sin funktion.

Jag soker hos Snorkk-Sofie, som jag minns hade nagot liknande i varas, tror att det var en nerv som var i klam i lar/ljumskmuskeln da. Man blir totalt paff nar sant har hander och man inser att man inte ar helt osarbar. Jag har ju haft ett skadefritt ar trots allt, har sprungit mer an jag nagonsin gjort och nu nar jag har kort igang med marathonprogrammet ar jag sa himla sugen pa att springa!! Gaah, vad ska man gora? Ja, det blir alternativtraning nu en tid framover.

Månadens konstateringar

2010-11-30T20:39:00.005+11:00

- Regelbundna tolvtimmarsarbetsdagar tar ut sin ratt. Till slut har man inte sa mycket energi kvar, inte ens till sant som verkligen betyder nagot.

- 3000 galna tomtar kunde ses springande i ett fun run-race genom Sydneys innerstadsgator i lordagsmorse. De var alla iforda identisk tomtekladsel med rod jacka, byxor, luva och dito losskagg.

- Att springa skringrar trots allt stressiga jobbtankar och man kan se losningar pa problem som tidigare verkade omojliga.

- Idag sprang jag forsta passet i marathonprogrammet och jag har siktet installt pa sub-3:45 pa Stockholm marathon.

- Jag hoppas vara tillbaks pa bloggbanan igen som vanligt inom kort!

Stillében av påbjuden framfotslandning

2010-11-14T23:09:00.001+11:00

Nu har sommaren kommit pa allvar till Sydney! Svettiga +32C bade igar och idag gor det omojligt att springa utan vatskebalte. Det ar tur att jag vant mig vid baltet som jag vet att ratt manga inte gillar. Och for att inte glomma vackarklockan (fast den gillar inte ens jag:-D)! De narmaste 4 manaderna kommer att kantas av riktigt tidiga morgonpass (som lordags-sondagsrutin), och nar det kommer till veckodagarna far man helt enkelt ta det lite som det kommer beroende pa varmen. Visst gar det att springa kvallstid aven om kvicksilvret visar pa stekheta temperaturer men sarskilt behagligt ar det inte (just darfor ar morgnarna mycket battre i det avseendet eftersom varmen hinner lagga sig lite under natten).

I helgen hann jag med bade det ena och det andra. Veckans traningsmangd blev 6 km onsdag, 12 km fredag, 9 km lordag och sa 11,5 km idag. Besokte aven den arliga utstallningen Sculptures by the sea som har fina skulpturer langs med vagen fran Bronte Beach till Bondi Beach.

"Pabjuden framfotslandning". VEM hade kunnat ana att Sydneys konstfack var sa loparinsatta??

On-time-delivery-definition

2010-11-10T19:36:00.003+11:00

Janne persar pa Aland marathon, Lennart springer en supertid i NY marathon, Magnus har varsta livststilprojektet igang (inklusive ett nytt PB pa Stockholm marathon). Anneliten namner att hon drar igang med maratraningen snart.

Mal hit och marathon dit; alla dessa inlagga gor mig sugen att satta igang och tanka pa min egen utmaning nasta ar. Maratraningen har an sa lange kants difus sedan september men nu galler det att hoja blicken mot horisonten igen och springa vidare. Sa fort det har projektet ar slutfort och jag har mer tid att trana och blogga igen, ska jag satta mig ner och lista enkelt vs omojligt - forhoppningsvis hittar jag nagot dar i mitten som verkar rimligt. Dar nagonstans kommer malet att sattas och ungefar sa nagonting kommer traningen att laggas up. Spannande tider! On that note, dags att bege sig ut pa en kvallsrunda och fa lite syre i lungorna!

Ultrajobb

2010-11-07T22:54:00.004+11:00

Dagarna ar sa fyllda av en massa tokintensivt jobb just nu att jag inte hinner med att uppdatera sa mycket virtuellt. Men jag sager som Snorkk-Sofie; i sana har tider ar det bara att prioritera ratt sa far man forhoppningsvis ratt balans i slutandan. For min del prioriterar jag hellre avkopplingen i hemmet, att ta det lugnt nar jag kommer hem och tillbringa tid med maken. Far jag till nagon traning alls sa ar det en bonus men bloggandet gar bort. Traningen ar for mig nagot njutbart och nagot jag vill langta efter, men nar jag har kommit hem pa kvallarna har jag inte haft den minsta tanke pa traning utan har bara kant ett behov av att ta det lugnt, ata och stressa av. Jag vet ju att sana har projektoppar inte ar for evigt och da ar det ju bara att bita ihop och halla ut. Tids nog kommer jag tillbaks till traningen och bloggandet och det ser jag verkligen fram emot. Som det ser ut nu kommer det att fortsatta vara ratt intensivt i nagra veckor till men vi far se hur jag kan styra upp det har pa basta satt.

Helt inaktiv har jag dock inte varit den har veckan; lyckades fa ihop 3 loppass (varav 2 under helgen) och en veckodos pa 35 km. Ironiskt nog marker jag hur viktig traningen ar nar jag jobbar sahar intensivt. Men det ar som sagt jattesvart att ladda om nar man kommer hem utarbetad, och man vill bara satt sig i soffan och slippa tanka. Ni som har barn och jobbar heltid i kravande jobb har min fulla beundran, det ar verkligen otroligt hur man kan fixa sant har och fa det att ga runt!

Sist men inte minst - NY Marathon - lycka till alla ni som springer idag. Jag hoppas och tror pa personliga rekord for er alla!!

Då och nu

2010-11-02T19:09:00.004+11:00

Snabb fartlek i 7 km blev det efter jobbet idag, det kandes som en spokstad i parken; knappt en kotte var ute. Idag ar det det arliga spektaklet Melbourne cup och da stannar ju som bekant hela det har landet.

Pa tal om att titta tillbaks i tiden. Det ar roligt att se en viss skillnad i farten fran forra aret. Kanske inte jattemycket men anda.

Från det ena....

2010-10-31T22:26:00.004+11:00

Har haft en jattemysig helg med sol, avslappning och god mat i goda vanners umgange - precis som en helg ska vara i mitt tycke. Dessutom bra fordelning pa traningen dar jag fatt till lite mer varierat an vanligt; cykling, lopning och simning. Inget att klaga pa alls. Nu vill jag hitta ett lopp snart sa man kan bli lite taggad igen!!

....till det andra. Nu vantar ytterligare en mastodontjobbvecka sa imorgon bitti ar det tidig uppgang, pa med klackarna, den starkta skjortan, kavajen och sa analysseendet igen. Men nu forst - natta kudden!

Mandag: 9 km stegrande lopning 5:06 min/km
Tisdag: 30 min simning
Onsdag: vila
Torsdag: 8 km langsam jogg 6:05 min/km
Fredag: 6,5 km jogg ca 5:45 min/km
Lordag: cykling (mycket backar!), ca 35 km
Sondag: 11 km distanslopning 5:11 min/km, simning 30 min

Yadda yadda yadda

2010-10-29T20:05:00.000+11:00

Ar all data avlast fran den digitala fakturan? Kan man posta fakturan fran cockpit till SAP? Ar fakturan redo for hantering? Hur kommer kunden att hantera denna nya process? Vem tar ansvar for change management?

Dessa fragestallningar och hemskt mycket annat har jag brottats med denna vecka. Aterigen ar det full rulle pa jobbet, roligt men det var skoooont att komma ut pa en liten joggingtur och INTE tanka jobb nar jag kom hem ikvall (foten ar mycket battre tack lov). Trevlig helg pa er!!

Inte ont-ont men...

2010-10-26T18:42:00.005+11:00

Igar var jag ute och sprang runt Moore Park. Bitvis ar det mycket rotter och ojamn terang och givetvis landade jag lite sett med foten. Sa liten och sa snabb handling men sa ont det kan gora. Idag kanner jag av foten och vilar forrutom en promenad till o fran jobbet. Tack o lov gor det inte "ont-ont", som det kan heta, men jag kanner helt klart av foten.

Australien del 2,5/3

2010-10-22T09:26:00.004+11:00

OK, det kommer ytterligare en del efter det har. Jag inser att jag tagit mig vatten over huvudet med den har uppgiften. Nar man val satter penna mot papper inser man att det inte ar helt latt att knapa ihop sant har som fortjanar bade korrekt, relevant och bildtalande information. Sa visum, trailrunning och lite annat smatt och gott kommer nasta vecka i sista delen, hoppas det ar ok?!

I den har delen tankte jag visa lite roliga loprundor mer i centrala Sydney. Utbudet pa loprundor i och runt Sydney ar stort men ska man springa relativt centralt sa vill man ju garna minimera antalet overgangsstallen, kanske springa dar det inte ar alltfor mycket trafik och avgaser, och sa ar det forstas ett plus i kanten om det ar lite gront i omgivningen runt omrking en. Jag tankte borja framst med att presentera den obligatoriska stadsrundan man som turist i Sydney absolut inte far missa; vi kan kalla den Operahuset-rundan.

Circular Quay och narmare bestamt Operahuset behover val egentligen ingen narmare presentation - dock ar det lika maktigt att passera denna vackra byggnad som utgor en central och viktig punkt i Sydney. Borjar man har har man dessutom ett bra utgangslage att antingen styra steget mot The Rocks, Harbour Bridge och mot norra Sydney, eller som i bildserien nedan, att fortsatta mot andra hallet in i Botaniska tradgarden. Valjer man Botaniska tradgarden bor man sa klart halla utkik pa alla de fantastiska vaxter, trad och blommor man passerar. Har finns ett myller av promenadstrak kors och tvars men haller man bara langs med vattnet sa ser det i princip ut sahar.

Mrs Macquarie chair ar ett ganska valkant landmarke i parken som man passerar. Ungefar vid samma lage finns ocksa den fina utomhuspoolen Andrew Boy Charlton swimming pool om man skulle vilja stanna och ta ett dopp (intradesavgiften ligger pa modesta $5.00, ca 25:-). Poolen, som ar uppvarmd aret runt, ar 50 m lang, en riktig lap-pool med andra ord. Har du inte mjolksyra i benen vid det har laget sa lar du fa det i armarna om du valjer att kora nagra langder.

Vi fortsatter forbi till Woolloomooloo wharf (jo, det stavas faktiskt sa). Har kan man springa pa bryggorna och langs med vattnet (eller som vederborande, glassa omkring solglajjforsedd i sakta mak). Wooloomoloo bay ar ett jattefint och mysigt omrade i sig - bakom mig pa bilden ligger en hel dros restauranger om man bara skulle vilja stanna och ata en bit.

Fortsatter man en bit till sa passerar man sedan omradena Kings Cross, Double Bay och Rose Bay som syns pa bilden nedan. Vander man har och fortsatter samma vag mot stan igen blir det en fin liten runda pa ca 10-12 km - mycket sevardheter att vila ogonen pa under tiden. Har man bara ett enda tillfalle att springa inne i city sa ar den har rundan ett valdigt bra alternativ.

Operahuset-rundan, ca 10 km
Opera house/Circular Quay - Botanical Gardens - Woollomooloo wharf - Kings Cross - Double Bay - Rose Bay

Nagra andra rundor jag rekommender ar dessa nedan. Lankarna leder till mina egna rundor som ar upplagda via Garmin connect.

Bondi Beach med city2surf-inslag, ca 25 km
Redfern Park - Moore Park - Double Bay - Rose Bay - Heart Break Hill - Bondi Beach - Bondi Junction - Centennial Park - avslut Redfern Park. Det perfekta langpasset som ger bra variation i bade miljo, stegring och underlag. Har du inte mjolksyra vid Bondi Junction sa ar det nagot som inte stammer.

Redfern till Bronte Beach-rundan, ca 12 km
Redfern Park - Centennial Park - Queen's Park - Clovelly Road - Bronte Beach (har gar det ju bara att fortsatta hur lange som helst). Ett lagom pass att springa pa helgen om du anda ska till stranden. Se till att ha med badklader sa du kan hoppa i purret efter den avslutade rundan.

Harbour Bridge-rundan, 12 km
Operahuset - The Rocks - Harbour Bridge - Milsons Point - Kirribilli - Lavender Bay - Harbour Bridge - Botaniska tradgarden - Hyde Park. Aterigen en valdigt svarslagen turistrunda dar du blir bortskamd med utsikten over stan, Sydneys glittrande hamn, tuffande farjor, havsbrisen vid Milsons Point och den ikoniska nojesparken Lunar Park.

City2surf-rundan, 14 km
City2surf-loppet gar ju av staplen varje ar i augusti. Sjalva banlaggningen ar egentligen en riktig parla och bor heller inte missas. Borja inne i stan vid Hyde Park, spring sedan igenom bildskona Rushcutters Bay, Double Bay och Rose Bay, alska den 2 km stenharda Heartbreak hill och avsluta snyggt och pampigt pa Bondi Beach.

Centennial Park-rundan, ca 11 km
Centennial Park - Moore Park - Foxtel studios (och avslut Redfern Park). Favoritrundan som utgor ryggraden i min traningsrutt. Centennial Park ar ju bra pa det sattet att det gar att springa i, tvars over eller runt pa utsidan av parken. Distansen ar alltsa latt att variera och vill man sa kan man stanna och fika pa det trevliga cafeet mitt i parken.

Infarten till Centennial Park. Har verkar maken sta och inspektera... ett trad?

I Centennial Park kan man aven cykla

och rida...

och mata ankor...

Australien del 2/3

2010-10-19T19:02:00.015+11:00

Australien har tusentals strander men langt ifran alla lampar sig for strandlopning. Ofta kan det vara alldeles for hard lutning, for kraftiga vagor, klippor som bryter av stranden eller att det ar alldeles for mycket folk. Givetvis finns det lika manga bra strander, de som kanns som de ar gjorda for lopning med en enda lang platt playa, hart packad sand och nastan ingen lutning alls. Det galler att ta vara pa dessa guldkorn och hitta dit. De stallen jag har sprungt pa ar foljande -

Port Douglas (QLD)
Port Douglas har enligt RW utsetts till en av de basta lopstranderna i Australien - hart packad sand, platt och sa ar det ganska folkglest. Jag ar benagen att halla med aven om min personliga favorit ar Pottsville som jag tycker ar snappet vassare. Men Port Douglas ar ocksa ett roligt stalle i ovrigt med en massa roliga grejer som tex en jattestor fin djurpark, utmarkta dykforhallanden, fin golfbana (enligt golfmanniskor) och en allmant skont somning semesterortkansla. Jag ger helt klart Port Douglas en stark rekommendation. Dessutom ligger det precis vid det stora barriarrevet sa det ar ju lite av en ikon av ticka av i Stallen-att-besoka-listan.

Surfers Paradise (ca 8 mil soder om Brisbane)
Surfers Paradise kallas ocksa for The Gold Coast, eller guldkusten pa ren svenska. Det har ar en ganska folktat strand med mycket "kommers" runt stranden. Kommer du ut tidigt sa kan det vara enormt maktigt att springa pa den har langa stranden, som ger lite Miami-kansla med hoga glossiga skyskrapor och en utpgraglad citykansla. Pefekt om man dessutom gillar japansk mat eftersom det bor maaaanga japaner har - det paverkar ju matutbudet saklart.

Noosa heads (QLD)
En liten beach resort som ar valdigt mysig att besoka. Har halls den arliga Iron Man-tavlingen som lockar deltagare fran hela varlden. Det finns ocksa en boot camp som haller traningslager. Stranden ar ganska liten men platt och perfekt att springa pa (om jag minns ratt).

Marochydore (QLD)
En ca 3 km lang strand som har en ganska stark lutning. Inte perfekt for strandlopning men det gar ju att springa pa vagen som gar precis ovanfor stranden. Marochydore brukar vara ett naturligt stopp i resan norrut pa ostkusten annars skulle jag inte rekommendera den har stranden i loparsammanhang. Det ar visserligen en gullig ort och bra om man vill surfa eftersom det ar stora vagor och mycket vind.

Fraser Island (QLD)
Ta farjan ut fran Rainbow beach och upplev denna fantastiska oas som forrutom lopning erbjuder ett enormt djurliv (koalor, hyenor, kangrur tex) och en allman kansla av att man befinner sig i himmelriket. Har finns ocksa en lagun och en exotisk flora och fauna. Eftersom det har ar en o ar den mer utsatt for vader och vind - det har kan innebara att stranden och loparvanligheten kan svanga ratt rejalt.

Pottsville (20 mil soder om Brisbane, NSW)
Paradiset pa jorden om du fragar mig. Perfekt lopning, i princip folktomt och det kanns som du ar Robinson Kruse ute pa loprunda. Det har ar verkligen ett naturskont stalle men ar man ute efter fart och flakt sa har man nog kommit fel. Det finns inte sa mycket att se i dess omnejd forrutom att det ar nara till Byron Beach (5 mil) som visserligen ar ett roligt stalle. Vi firade jul pa detta stalle forra aret och jag skulle mycket val kunna tanka mig att aka dit nar som helst - det var sa avslappnande och man tvingades verkligen att tagga ned och ta det lugnt. Ett riktigt loparparadis ar vad det ar!

Palm beach (ca 3 mil norr om Sydney)
En liten semesterort som vi tar oss till ibland. Det gar utmarkt att springa har men stranden ar inte langre an gissningsvis 2 km lang. Ibland ar det riktigt platt och bra men har man otur gor vadret att det blir lossand ibland vilket gor det lite mer svarsprunget. Har finns nagra sma gulliga restauranger, en jattefin nationalpark som man kan vandra i, och sa pa andra sidan vattnet har man Hawkesbury river, en flod som stracker sig inat landet.

Collaroy/Narrabeen (ca 2 mil norr om Sydney)
En ca 5 km lang strand, tyvarr lutar den ratt mycket pa vissa stallen men har man inget emot att springa pa lossand i vissa partier sa funkar det utmarkt. Collaroy/Narrabeen ar en utmarkt dagsutflykt fran Sydney om man skulle vara i Sydneyomradet men att springa DIT ar inget jag skulle rekommendera - det ar motorvag hela vagen dit.

Bondi Beach (Sydney)
Egentligen ar det inget magiskt med den har stranden alls men som man sager "When in Rome do as the Romans". Det gar inte att komma till Sydney och INTE besoka Bondi Beach. Aterigen blir det snabbt packat med folk pa denna finkorniga strand men lyckas du komma ut i gryningen sa kan det vara ratt magiskt att springa har anda. Foljer man dessutom strandleden langs med klipporna sa kommer man till de andra narliggande stranderna Tamarama (som ocksa syns pa bild nedan), Bronte, Clovelly och Coogee.

Manly beach (Sydney)
Ta farjan ut till Manly tidigt en morgon och avverka 5 km langs denna finkorninga strand. Det blir dock valdigt snabbt folktatt sa se till att vara pa plats sa tidigt som mojligt for att slippa kryssa mellan surfbradebarande backpackers och bikinibrudar. Ar man sugen pa ett riktigt langpass i riktning in mot stan sa kan man springa langs med strandpromenaden fran Shelley Beach, ut till norra Manly, over Spit Bridge, Mossman, over Harbour Bridge och anda in till stan igen - det skulle bli totalt 25 km.

I ovrigt sa finns det manga manga fina rundor jag kan rekommendera mer centralt i Sydney men det tar vi i nasta inlagg. Nu blir det bildkavalkad utan dess like!

Bondi Beach i bakgrunden. City2surf-lopare i forgrunden.

Tamarama beach ar alldeles for liten att springa pa men foljer man slingan langs med klipporna sa kan man tacka alla de ostliggande stranderna de s.k. Eastern beaches

Palm Beach ar fint

Det har ar ocksa i Palm Beach fast pa norra sidan mot Hawkesbury River

Pottsville beach...

....kan vara himlen pa jorden

du, havet, soluppgangen och inte sa mycket mer.

....sma gulliga strandhus vid stranden.

Australien - del 1/3

2010-10-19T18:29:00.009+11:00

Australien ar ett fantastiskt roligt och "lattsemestrat" land pa manga olika satt. Dessutom ar det latt att ta sig fran A till B sa man behover alltsa inte ha boende och mellanresor inplanerade innan man aker. Att detaljplanera pa plats kan i manga fall ocksa vara mycket enklare. Australien ar verkligen en oas att aventyra i men de turistiga aktiviteterna ar dock valdigt individuella sa jag kommer har mest fokusera pa vad som kan vara vart att veta om man vill springa. Ingmarie hade en fraga om visum och dylikt - detta ska jag bl.a. forsoka svara pa i nasta inlagg. Ar det nagon annan som har nagot speciellt de undrar over sa maila/kommentera garna sa kan jag forsoka besvara den fragan! Nu kor vi.

Loparsasongen
Den generella loparsasongen i Australien brukar stracka sig fran april till november nar det ar host-vinter-var. Det ar alltsa under den kallare tiden pa aret som de flersta lopp springs och aven om man visst kan springa under sommaren (trots ratt hoga temperaturer) sa ar det kanske inte ultimat att springa lopp da. Men vill man tavla aret runt sa nog finns det lopp overallt. Man kan saga att vi har precis motsatta sasonger har, med andra ord, nu nar ni i Sverige har host och gar mot vinter ar vi mitt uppe i varen och gar mot sommar. Under jul och nyar och fram till februari ar det alltsa hogsommarvarme har - det kan ibland innebara extrem torka med mycket skogsbrander men det beror framforallt pa vart i landet man befinner sig. Generellt sa ar det mer tropisk varme ju langre norrut man aker - Brisbane som ju ligger norr om Sydney och narmare ekvatorn har saledes ett varmare klimat an Sydney (dar jag bor).

Infor starten i Centennial Park halvmarathon, 22 november 2009 - ca +35C som under loppet steg till narmare +40!

...ingen vacker syn, holl pa att smalta bort! F*n vad varmt.

Tips som lopare
Som manga kanske vet ar det vanstertrafik i det har landet - den regeln galler aven i loparsparet; hall till vanster nar du springer. En annan rolig sak jag har markt ar att ju mer extremt vader desto storre ar sannolikheten att man halsar eller utbyter nagra ord, och det ar ju faktiskt ganska trevligt. Det har betyder alltsa att vid regn/hetta/vind halsar man mer pa folk an i mer 'stadigt' vader - liksom for att bekrafta den andres existens och hangivenhet. Springer man i parker ar det valdigt vanligt att det finns vattenkranar (och kranvatten i Australien gar for ovrigt att dricka). Sjalv anvader jag ofta dessa kranar nar mitt eget vatten ar slut. Man bor kanske se upp for kranarna som pekar nedat - dessa anvands aven av torstiga pitbullterrier.

Australiensiska Fun beat (typ)
Coolrunning heter den (enda) australiensiska motsvarigheten till FunBeat, jogg.se eller marathon.se. Som ni kan se ar den inte pa langa vagar lika bra som de svenska varianterna. Har finns dock ett forum, nyheter, tips pa loparbutiker, eller lopkalendern om du undrar over vart det kan tankas finnas nagot lopp i narheten. Sortera pa den stat du befinner dig i och kolla enligt kalendern vad som finns. Sri Chinmoy har forresten en massa lopp langs hela ostkusten om man skulle vara tavlingssugen.

Skulle man befinna sig i Sydney sa kan det kanske vara kul att springa i Sydney Olympic Park som byggdes speciellt for OS 2000. Det ar egentligen ingen bildskon miljo men det kan ju vara kul att springa i en riktig OS-park och inne pa arenan. Jag sprang ett lopp dar forra aret och da sag det ut sahar - ratt mycket asfalt och betong.

Sydney Olympic Park