Train hard, win easy hette det visst

Man ar val aldrig sa peppad som efter ett val utfort lopp. Man vill ut och springa och fortsatta vara supersnabb. Och genast har man hojt ribban ytterligare med en ny PB-ambition. Det borde ju vara mojligt, tanker man. Helt plotsligt har man sprungit strackan mentalt fast flera minuter snabbare. Men jag marker att jag blir peppad aven av daliga lopp. Och det ar ju bra, det. Det ar precis som att jag VET innerst inne att jag har sa himla mycket mer att ge och att det dar fisloppet som jag précis sprang bara var en transportstracka till PBt och egentligen inte raknades. Det ar tur att man gar igenom sanahar olika "faser" efter att man har sprungit. Ska man bara ga pa kanslan direkt efter sondagens malgang sa skulle jag aldrig snora pa mig ett par loparskor mer.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Note to self

Sydney halvmarathon igar ar det enda jag kan stoltsera med sahar i traningsvag. Fast stoltsera vore nog kanske fel ordval. Men ibland maste man kanske springa sana har lopp for att inse betydelsen av distanstraningen infor langre lopp. Att vanda det till nagot larorikt. Bryta ihop och komma igen. Forsta milen tycktes ga latt som en platt pa 49:40, lyckades halla hyfsad fart till 12 km ungefar. Sen blev det tack och adjo for benen som bara blev stummare och stummare for varje steg. Vid 19 km fram till malgang hade jag ingen som helst kansel i benen. Receptet vet jag egentligen. Ska man kuta 2,1 mil med ett tidsmal sa kravs det distans i benen. Bryta ihop och komma igen, det ar sa jag tanker just nu.

My kingdom for a hip

Hoften ar fortfarande inte helt bra aven om det gar att springa fast med viss varsamhet. Det kanns som jag maste ge mig mer vila fran lopningen an vad jag normalt behover, det ar liksom inte ont hela tiden utan mer efter snabbare lopning. Surfade om hoftbojaren idag och kom till Evas eminenta artikel  pa Jogg.se. Tror artikeln beskriver det ratt sa bra - just att man far en annan lopteknik under snabbare lopning gor ju att man lyfter benen hogre och pa sa vis anvander andra muskler an vid langdistans da man mer tenderar att "mata pa". Att framsidan pa laret far kompensera for att man ar svag i hoftbojaren och da saledes kan bli overanstrangd - ja, allt det har ar logiskt och det kanns som det beskriver min onda hoft till punkt och pricka. Gar jag tillbaks till nar hoften borjade krangla sa var det nog efter att jag borjade springa lite snabbare intervaller. 

Aterigen blir man pamind om hur viktigt det ar att INKLUDERA och PRIORITERA balstyrkan sa att man slipper ha ont och halla pa med alternativtraning. Men det ar lustigt att man maste liksom hamna i skiten forst innan man inser vardet av en san banal funktion som hoftbojaren.

Nike She runs - 48:16

Précis hemkommen fran Nike She runs 10 km i Centennial Park. Klockade in mig pa 48:16 och med tanke pa ett lopp som gar i totalmorker kanner jag mig helnojd med tiden, kanslan, ja allt! Ibland ar det bara sa grymt kul att springa lopp - ikvall var det ett sant tillfalle da allt bara stamde fran start till malgang. Langtar till nasta lopp!!

- Posted using BlogPress from my iPhone