Monday, May 21, 2012

Tankar från ett lopp

Det finns vissa saker man minns lite extra mycket fran vissa lopp - saker som estar sig fast pa hjarnhinnan som lite extra utmarkande stunder.  Det fantastiska publikstodet i Stockholm marathon tex. Metallicas Enter Sandman pa hog volym vid City2Surfs Heartbreak hill. Den otroliga varmeboljan da jag sprang mitt allra forsta halvmarathon i Centennial Park. Den roliga "roda mattan liknande" malgangen vid She runs the night.

Nar det galler Sydney halvmarathon 2012 sa kommer jag alltid att minnas kanslan att det aldrig tog slut. Att satteliterna var helt osynkade med kilometermarkeringarna (alternativt att banan var felmarkt) och att det kandes som en oandlighet att springa YTTERLIGARE nastan 900 meter efter att man passerat 21 km. Garminfel eller fel uppmarkta banor kan verkligen fa en att balla ur nar man springer. Man ar sa otroligt fokuserad pa det man gor att man litar helt och hallet pa att det ar ju MIN klocka som galler - det ar ju DEN som hela tiden talar om tiden och distansen for mig.

Sen var det det har med de manga fina STORA banderollerna pa slutet av loppet. "Pain is temporary, quitting is forever", eller "Chafe now - brag forever" tex. Den senare gillade jag speciellt mycket under loppet, den fick mig faktiskt att dra upp tempot lite grann. Vid 18 km behovde man verkligen den dar peppningen hur mycket som helst.

Starten vid Hyde Park borjade som vanligt ratt grotigt men trots det gick det att halla ett hyfsat bra flodestempo anda pa nagot satt. Kanske tack vare det klasssika startscenariot dar alla RUSAR ivag vid starten och haller en hyfsat bra tid tills man blir trott, vid 5 km ungefar. Min femma klockades i alla fall enligt planen pa strax under 25 min ungefar, sedan blev det ratt osmidigt helt plotsligt, mycket gasa-stanna-springa emellan. Forsta vattenstoppet tog jag vid 8 km, en liten klunk vatten som jag hallde i mig springande nar vi styrde in i Pyrmont. Ratt mycket smakullar dar men roligt att springa i detta omrade som egentligen ar perfekt for stadslopning. 

10 km enligt min klocka avverkade jag pa 49:20 men redan har fattade jag ju att klockan och km-markeringarna var helt off eftersom jag sag mil-skylten nastan 300 meter efterat. Fiskade upp en GU-gel vid 12 km ungefar och snart darefter var det en till vatskestation dar jag plockade upp en mugg och lyckades fa undan den sliskiga gelen i munnen. Sedan bar det uppat pa hemska Cahill Express dar man sprang in en bit pa Harbour bridge (kampigt har!) for att gora en s.k. U-turn och sedan springa ned i tunneln dar sattelitmottagningen forsvann en aning. Pa undersidan av Cahill Express kampade vi oss vidare ned pa Macquarie Street och det kandes jobbigt, jobbigt men det var da banderollerna dok upp och liksom lyfte en framat, fick en att kampa vidare.

Den sista kilometern kandes evighetslang, speciellt nar jag kollade pa klockan som redan visade uppnadda 21 km. Men i sjalva verket var det ju nastan 900 meter till som skulle avverkas - svart att ta i det skedet! Nar jag kom i mal kande jag mig totalt intetsagd - kande varken nagon gladje i att ha slutfort loppet eller besvikelse over att jag inte hamnade under tidsmalet. Det var liksom skont att inte springa langre, jag kande mig totalt utpumpad och lite lurad pa, vad jag tyckte var, en enorm distansskillnad..

Nu sa har dagen efter kanns det bara sa lojligt och irrationellt att kanna sa har. Men det ar svart att styra sina kanslor vid ett lopp och att bara slappa tidspressen man bygger upp i samband med ett lopp. Jag kampade som ett djur igenom hela loppet, det var lange sedan jag hade sana har stolpiga ben som jag har i dag. 

Sunday, May 20, 2012

Sydney Half Marathon - 1:47:59

Nehepp, det blev inte som jag tankt mig anda, sub-1:45. Men icke desto mindre - ett PB i alla fall. Det ar sa kul att springa lopp aven om jag kanner att jag ar liiiite missnojd med sjalva slutresultatet (visst far man val vara det anda?). Kanns som jag korde slut pa kroppen idag. Aterkommer imorgon med en langre lopprapport.
Half marathon

Monday, May 14, 2012

Taggad

Alla fina Varvetprestationer och berattelser fran helgens gang har gjort mig supertaggad och riktigt sugen pa att springa lopp nu om nagon vecka. Vilka tider overallt, och det later som ett riktigt roligt lopp med mycket partystamning. Vill helt klart springa varvet nagon gang om det faller samman med ett sverigebesok.

Igar sprang jag ett bra pass pa lopbandet. Upplagget var enligt foljande: 1 km uppjogg, 10 km @ 5:00 min/km, 2 km @ 4:45 min/km och slutligen 1 km nedjogg - totalt 14 km. Kandes gott att fa till nagra snabba kilometrar pa slutet efter en mil i bra tempo. Nu blir det ju lite lugnare upplagg den har veckan da jag vill ha pigga, energiska och riktigt loparsugna ben pa sondag men det vore kanon om jag kunde fa till ytterligare ett sant har pass innan loppet pa sondag. Ikvall blir det aterhamtningsjogg da jag kan kanna av passet fran igar. Hoppas fa till det sista snabbdistanspasset pa onsdag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Wednesday, May 9, 2012

Tänk om, tänk rätt!

Sprang en mil pa lopbandet igar - 2 km @ 5:30 min/km, 4 km @ 5:00 min/km, 2 km @ 4:37 min/km, 2 km @ 5:30 min/km. Mitt pa passet, dar farten var lite snabbare, kande jag mig inte HELT slutkord aven om jag flasade ratt mycket och fick stanna och dricka vatten innan nedjoggen. Det ar roligt att se sma steg i ratt riktning emot utmaningen. Aven om det ar valdigt anstrangt att springa i ca 4:30-fart sa kanns det hanterbart, atminstone i tva pyttiga kilometrar. Aterstar att se om jag kan fa ut annu lite mer fart under dessa tva snabba kilometrar (ska jag dessutom i borjan av juni kunna fixa 4 km i 4:14-fart, hemska tanke, sa maste jag alltsa kapa 23 sek/km och det ar ratt mycket...).Men i overlag, det stora malet ar ju sa klart att kunna halla en battre fart under en lite langre stracka an 2 km...

Att springa 2,1 mil pa 1:45 kanns tufft - det ar langt utanfor komfortzonen nar benen borjar bli stolpiga och trotta. Att vanja kroppen att ligga i overfart ar nagot jag maste jobba med. Men kanske viktigast av allt ar att jag maste andra tankearbetet nar det kanns jobbigt. Det ar okej att vara jatteflasig och ha en hog puls. Det SKA vara jobbigt att springa. Jag kan inte halla pa och myslopa hela tiden om det ar tidsresultat jag vill se. Varje kilometer raknas vid lopp. Maskar jag nagra kilometrar och tanker att "den har langsamma kilometern tar jag igen sen" sa blir det ju sa himla mycket jobbigare att kompensera den 'tappade' farten sen. Pain is temporary, quitting lasts forever.

Ar taggad som tusan infor det har halvmarathonet nu. Jag vet inte om det gar att gora nagot at tavlingsformen nu forrutom att lagga in nagra smabbdistanspass den har veckan. Loppet gar om mindre an tva veckor och jag hoppas och tror att jag ar battre forberedd an nansin. Jag ar redo for ett PB nu och det kommer att bli sub-1:45!
Kicks

Sunday, May 6, 2012

Cooks River - 16 km

Idag har jag sprungit "hare" for min kompis J som nyligen har blivit loparfralst. J lyckades halla ett jattesnabbt tempo anda upp till femte kilometern ungefar, sedan droppade han av mer och mer. Men han gjorde ett fantastiskt bra jobb och kom in pa tiden 1:21:43, en snittfart 5:08 min/km. For att ha klarat av max 10 km tidigare sa maste man gratulera honom - i jamforelse ar ju 16 km en jattelang distans, och att halla en san snittfart ar jattebra. Det var roligt att springa som support och "dra", en bra anledning att springa i bra tempo alltsa.

Jag tanker pa dagens lopp och She runs the night som bra forberedelser infor Sydney half marathon, som gar om staplen om tva veckor. Kanslan under bada loppen var att farten kandes snabb i vissa delar (>5:00 min/km) men dagens lopp bestod av alltfor manga jogg-kilometrar som jag kommer att klara mig utan om jag springer sjalv och i ett lopp som SHM. Jag laddade dessutom med en sportsgel under loppets gang och kande av den positiva effekten direkt. Kommer salades att kora med samma gel jag anvant tidigare, Vanilla bean GU Sportsgel

Lite sifferstatistik for den som ar intresserad:



Friday, May 4, 2012

She runs the night #2

Ar fortfarande lite hog av fun run-loppet igar; evenemanget som helhet var verkligen en superrolig grej. Proffsigt, valorganiserat (forsta gangen man kor det har och oftast kan det ju finnas ratt manga 'hick-ups' da) och generosa presenter (snygg t-shirt, fin aluminiumvattenflaska, handduk och sportvaska). Dessutom var det minst sagt en upplevelse rent visuellt sett med massvis med fina ljusinstallationer langs banan, upplysta trad i olika farger, i mitten pa banan sprang man igenom sprutande eldkanoner, etc. Pa flera olika stallen under banan fanns DJs pa plats och 200 meter av sjalva slutspurten infor malgangen sprang man in pa roda mattan in i den pampiga byggnaden Royal Hall of Industries. En klassisk fun-run med mycket partykansla helt enkelt!

Att jag hamnade i 6-fartfallan vid starten var val inte direkt vad jag hade velat men vi var lite sena till starten och fick ta den startgrupp som erbjods da. Men forrutom mangden joggare/gangare man sicksackade emellan sa var det stora farthindret egentligen att inte springa in i loparna framfor en. Det var valdigt dalig sikt stundvis i sjalva parken, atminstone fram till nionde kilometern da man kom ut ur parken och det fanns gatulysen igen. Mellan stralkastarna var det nastintill kolsvart och att styra upp nagon hogre fart da kandes inte riktigt aktuellt. Inga sura miner for det - stamningen var verkligen pa topp och det var mycket smaprat med andra lopare genom hela loppet. Maken var dessutom pa plats och skrek sig hes, det ar ju alltid kul med support och att hora nagon ropa ens namn nar man springer. 

Bra gjort av Nike som la hela den har aspekten pa morkerlopning och att som tjej kunna springa och kanna sig trygg (aven om det luktar produktplacering langa vagar). Men det viktigaste av allt ar att man lyfter fram behovet av upplysta parker i Sydney, i synnerhet en park som Centennial Park som ar sa nara stan. Att man inte kan anvanda parken nu efter morkrets inbrott (om man inte ar pannlampsforsedd alltsa) kanns ju onekligen jattetrist - tittar man pa antalet cyklister, gangare, hundagare, hastagare, lopare, etc etc sa ser man ju att det helt klart finns ett parkbehov aven utanfor ljustimmarna.

Nu laddar jag om batterierna - pa sondag blir det lopp igen - 16 km via Sri Chinmoys Cooks River run. Jag kommer att supporta min kompis J som har blivit loparfralst sa taktiken blir att springa med honom, jag skoter snacket medans han bara springer det langsta han sprungit. Kul! Och pa sondag 20 Maj springer jag Sydney halvmarathon - hoppas pa sub-1:45.
Pre-race...Ready..,
Finishers
Gals
She runs

Thursday, May 3, 2012

She runs the night

Nyss hemkommen fran "She runs the night", 13 km i Centennial park under nattsvarta forhallanden. Jag siktade pa en maltid pa sub-65 men kom in pa 66:19 min. Nojd anda och grymt imponerad av det proffesionella arrangemanget som Nike stod for - riktig feststamning! Kanner bara att det ar sa kul att springa lopp och testa kapaciteten ibland aven om det ar lite annorlunda att springa med ytterst begransad sikt.





- Posted using BlogPress from my iPhone