Thursday, January 27, 2011

Note to self

Jag suger at mig av alla rehab-och aterhamtningsrad jag far. Igar, pa Australien-dagen (eller Australia Day som det heter har), traffade jag tva vanner som arbetar som fysioterapefter. Det blev som sig bor lite prat om lopning och ditten och datten, och nar jag fick fragan om hur det gar for mig i marathonprogrammet (inte sa bra, blev svaret), blev det ocksa prat om min ljumskskada.


Jag fick da foljande rad (det mesta av det har ar ganska sjalvklara grejer men det ar anda ratt bra att ha i atanke...)

- Spring inte forran smartan har overgatt helt. Ljumsken ar en sa pass komplicerad del med ligament, muskler, senor och kotor som mots i ett enda virrvarr - just darfor kan det vara extra viktigt att lata skadan fa en chans att laka eftersom det ar sa mycket som ska klaffa i den har delen av kroppen.
- Nar jag val kanner att jag kan springa (las jogga) mer an 500 meter, och kan uppratthalla detta utan att det gor ont, testa sedan att oka farten.
- Gor det fortfarande inte ont efter 500 meter, testa en snabb sprinta. Slutsats: kan man uppna det har stadiet ar man formodligen fullt aterhamtad.
- Ett ojamnt underlag som gras, elljusspar eller mycket backar okar risken for muskelskador. Borja pa flackt underlag, garna lopband dar man far lite stuns samtidigt som det inte ar lika hart som asfalt.
- Forsatt arbeta pa balstyrkan och s.k. pilatesovningar - otroligt viktigt att alla narliggande muskler maste starkas. Detta minimerar sedan risken for ytterligare skador nar man val kan borja springa igen.
- Forsok lokalisera vart det onda kommer ifran i benet och massera just den punkten - gor det dagligen. Ju mer blodflode som cirkuleras till 'den onda' delen, desto snabbare kan vavnaden i ligament och muskler fornyas, och saledes paskyndas aterstallningen.
- Skulle jag borja springa redan nu sa ar risken stor att man faller tillbaks pa samma ursprungslage, dvs den tid det har tagit mig att laka sa har langt ar saledes bortkastad tid.
- Fortsatt kora skonsam alternativtraning sa har du inte lika mycket forlorad lopartid.

For ovrigt blev det egen traning igar; 60 min pa crosstrainern (12,5 km), foljt av 20 min latt simning. Alltid nagot.

Monday, January 24, 2011

Alternativ långpanna & snigelprogress

Sadar, da har man provat pa att kora langanna pa en crosstrainer och overlevt aven denna aktivitet. 21 km stod det pa marathonprogrammet igar, dryga 2 mil som skulle oversattas till alternativtraning. Det blev 2 tim eller ungefar 23 km. Jobbigt som tusan och jag svettades som en gris... men underbart skont efterat med trotta ben som mest bara ville inta horisontallage pa eftermiddagen. Ja, forrutom ett konstant springande mellan kylskapet och soffan for att stilla hunger och torst sa klart. Det var skont mentalt att sikta in sig pa det har och ha med det i berakningen; ungefar samma kansla som kvallen innan nar man laddar for ett langpass pa sondagmorgon - man bade langtar och nastan bavar for det.

Ljumsken kanns stadigare for varje dag som gar aven om jag inte kan springa helt utan smarta. Men som sagt, pa crosstrainern kanns smartan inte alls sa dar kan jag ligga pa ganska bra anda och det ar ju toppen! Det maste vara en valdigt speciell muskel som ar/har varit trasig for det ar ungefar som att nagon trycker pa en knapp sa "aktiveras" det onda nastan omedelbart nar jag borjar springa. Det onda kommer (numera) bara fran ett och samma stalle; i borjan av skadetiden stralade det ned ifran insidan av laret och ibland upp mot hoften, och i varsta fall ocksa ut pa rumpan. Men som sagt, aven om det gar framat pa lakefronten sa kanns det valdigt riskabelt att borja springa igen nar jag har den har kanslan. Lika bra att vanta en liten tid till innan man kan borja springa pa riktigt igen och kanna att man kan belasta benet helt utan nagra konstiga krampor.

Att jag ar sugen pa att springa igen behover jag kanske inte namna... jag testar ett femtiotal meter varje dag och det kanns verkligen som smartan avtar, den ar inte lika skarp langre och benet kanns alltmer medgorligt och starkare. Mycket av forbattringen tror jag beror pa att jag jobbar mycket med musklerna runt magen, hofterna, laren och de narliggande partierna runt balen. Jag forsoker lasa upp mig pa det har och om det ar nagot som har gatt hem sa ar det just det; att man bor starka upp de narliggande musklerna sa att man pa sa vis blir starkare. Det finns inga genvagar i det har och det ar bara att jobba vidare. Men det kanns som jag gor ratt och jag tror att jag ar pa god vag att kunna springa igen!!

For orvrigt sag traningsveckan ut sahar -
Mandag: Crosstrainer 60 min, 13,5 km. Core, benovningar
Tisdag: Rodd 30 min, 6 km. Styrka armar, core & benovningar.
Onsdag: Vattenlopning 50 min.
Torsdag: Crosstrainer 60 min, 13, 8 km. Core, benoviningar.
Fredag: vila
Lordag: Crosstrainer 50 min, 10,5 km. Styrka armar, core & benovningar.
Sondag: Crosstrainer 120 min, 23 km. Core, benovningar.

Friday, January 21, 2011

Crosstrainern - På gott och ont

Att crosstrainern ar lite smaknepig tycks vi alla inom bloggsofaren vara eniga om. Blir man inte sjosjuk sa domnar fotterna bort eller sa ar risken stor att man helt sonika dor av tristess. Jo, och sa har vi en annan booby trap som jag upptackte igar; nar jag kom hem ifran gymmet flimrade det for ogonen i en halvtimme efterat. Nastan som ett slags tecken pa att jag holll pa att bli lite smagalen efter en timmes idogt trampande. Skamt asido - att crosstrainern ar effektiv ar det nog ingen tvekan om, men man maste verkligen anstranga sig och lagga upp ett system for att tycka att det ar vart det. Tycker man, som jag, att det ar ratt trakigt sa maste man andra pa det. Har foljer nagra rad som jag tycker funkar....

- Musik i lurarna ar ett maste! Jag skulle aldrig kunna kora sa lange pa crosstrainer utan peppande latar i oronen. Sjalv blir jag enormt inspirerad av san musik som far mig att vilja dansa eller helt enkelt det som ger mig mest energi. Spellistorna i iPoden blir allt fler. Just den har aspekten ar den viktigaste pa crosstrainern for mig och ibland kan man bara blunda och kanna hur man rycks med i musiken och latsas att man ar nagon annanstans.
- Intervallprogrammering. Att bara trampa pa i samma takt ger ocksa en kansla av tristess och att man inte kommer nagonstans. Tank dig att du simulerar en speciell runda med manga branta backar, nagra utforslopor, en skogsglanta, en raka, glittrande vatten i bakgrunden, fagelkvitter, ett radjur som du passerar pa en ang.... aterigen maste man nastan dromma sig bort for att det ska ge nagon effekt.
- Nyheterna. Ocksa ett plus faktist. Jag tittar sallan pa tv for att jag aldrig hinner. Egentligen saknar jag det inte heller om det inte vore for nyheterna (det dar lat vaaaldigt praktikt men det stammer faktiskt). Under de senaste veckorna har jag kunnat kombinera bade nyhetsflodet med bra popmusik samtidigt som jag utfort traningsprogrammet - och det har faktiskt funkat alldeles utmarkt. Vips sa ar den dar timmen plus slut!
- Slutligen (0ch kanske det viktigaste): se det som en VIKTIG del i traningen. Jag kan ju inte springa nu och eftersom crosstrainern till stor del ersatter lopningen MASTE jag halla det har aktivt, sa ar det bara. Crosstrainer kommer aldrig att ersatta lopningen i langa loppet men just for stunden maste jag tanka om lite.

Tuesday, January 18, 2011

Äpplen och päron

Den har veckan enligt marathonprogrammet ska man springa 61 km fordelat pa 5 pass;
12 km fartlek
6 km lattdistans
14 km (varav 8 km snabbdistans)
8 km latt
21 km langpass
(2 vilodagar pa det)

Den har gangen haller jag ett getoga pa 3:30-programmet som jag utgar ifran. For mig innebar det ett ungefarligt motsvarande upplagg pa gymmet dar jag anvander crosstrainern for de langre distanserna och roddmaskinen for de lite kortare. Om man raknar pa att man arbetar med 70% av sin kroppsvikt pa crosstrainern jamformt med nar man springer (det ar val darfor det funkar sa bra eftersom det inte belastar hela kroppsvikten pa det onda benet) sa kanske man ocksa maste kompensera "den nya lattare vikten" pa nagot satt? Jag jobbar ju uppenbarligen inte lika hart pa crosstrainern eftersom jag har fordelen med flugvikt sa att saga. Sag att man skulle lagga till 30% mer pa arbetet? Igar skulle jag ha loptranat 12 km fartlek. Istallet blev det 13,5 km pa crosstrainern (och 15 min rodd). Ska man ga efter min tes sa borde jag egentligen ha kort pa i 15,6 km for att komma upp i samma lopdistans. Nu vet jag inte om det ar nagon realistisk berakning - det ar lite grann som att jamfora applen och paron eftersom det ar vitt skillda traningsmoment. Men om man skulle jamfora med hur det kanns efter 12 km lopning vs pa crosstrainern sa ar man ju mycket mer utmattad efter ett loppass.

Jag fick ocksa fragan: kan jag inte simma eller kora vattenlopning? Jo, det ar helt klart nagra alternativ som jag kommer att satta igang med inom kort. Jag har inte kunnat gora nagot i vatten sedan cykelolyckan p.g.a. stygnen pa hakan som, enligt lakaren, inte borde komma i kontakt med vatten forst (framforallt inte pool-vatten som kan innehalla en massa bakterier). Nu har ju stygnen tagits bort och saret laker fint men jag har val varit lite extra forsiktig med det eftersom det har kants lite vanskligt med lakningen. Skulle vara synd att behova komma pa remiss p.g.a inflammerat sar. Hur som helst: vattenlopning kommer jag att satta igang med om nagra dagar. Det passar extra bra eftersom det finns en lite langre pool (utomhus) pa mitt gym som har lite djupare vatten. Poolen som finns i var bostadsrattsforening ar inte sa djup, vattnet ar ca 1,5 meter sa man bottnar ju precis overallt. Men som sagt, poolen pa gymmet ar perfekt sa dar kan jag tanka mig att det gar utmarkt att kora vattenlopning!

Monday, January 17, 2011

Så länge svetten lackar

Crosstrainern; de surrealistiska gymmaskinernas gudagava till den lopskadade! Jag fascineras fortfarande over att man sjalvmant kan sta och trampa 1 timme pa denna markliga apparat - om man nu har mojlighet att trana pa annat satt alltsa. Speciellt roligt tycker jag alltsa inte att det ar, men kor man ett intervallprogram och laddar med tex Rammsteins "Du hast mich" i lurarna sa slar man ihjal den dar timmen fortare an kvickt. I borjan fick jag nastan angest att anvanda crosstrainern, armar och ben hit och dit... det pamminer alldeles for mycket om suspekta apparater som saljs via tv-shop av nagon avdankad filmstjarna. Men! Faktum ar att traningen funkar; blir sjukt trott i ben och armar, och mentalt sa stressar jag inte lika mycket over att inte kunna SPRINGA. Mitt motto ar att ha kul och kanna ett driv nar jag tranar men i det har fallet anvander jag crosstrainern mer som en sprangbrada - tills jag ar hel igen och kan borja springa. Det ar liksom inte sa mycket att orda mer om det. Svetten lackar helt enkelt - thank Godness for small mercies!

Veckan som gick sag ut sahar traningsmassigt:
Mandag: Rodd 30 min, Crosstrainer 40 min (8 km),
Tisdag: vila
Onsdag: Rodd 30 min, Crosstrainer 50 min (10,7 km), styrka armar och ben
Torsdag: vila
Fredag: Crosstrainer 60 min (12 km), benovningar och core
Lordag: Crosstrainer 60 min (12,5 km), styrka armar och core
Sondag: Powerwalk 70 min, benovningar och core

For ovrigt spenderade jag gardagen pa Coogee beach igar och hejade pa min fina man som ska simma Cole Classic om nagra veckor - 2 km frisim i oppet vatten. Inte fy skam! Nastan synd att jag ar sa dalig simmare annars hade det varit kul att delta :)

Friday, January 14, 2011

Doktorn ordinerar

Helg, tva lediga dagar - antligen! Nu blir det till att sjunka ned i soffan med senaste Runner's World och R4YL. Nastan som julafton for loparsinnet! Innan dess har jag faktiskt hunnit med ett pass pa crosstrainern idag, 60 minuter foljt av benovningar, balstyrka och Evas eminenta program (tror det far bli en repris nasta vecka).

Thursday, January 13, 2011

Diamantslipning

Det var nagon som sa en gang att rehab ar ungefar som att jobba med en oslipad diamant; justeringarna maste goras finstilt och i sma doser, man jobbar mycket pa finkansla och kollar standigt av: Hur ser det ut just nu? Inte fuska, inte tillata nagot mer an vad som ar absolut nodvandigt. Vaga stanna upp och stalla sig den fragan ocksa - ar det har nodvandigt? Less is more, sma duttar, mycket talamod och skynda langsamt. Det ar mojligt att rehab och diamantslipning ar starkare forknippat an sa har. Det jag vet ar att det kanns som det har kommer att ta tid.

Nagot ar trasigt vid ljumsken. Varje promenadsteg kanns, varje stegokning kanns annu mer och till slut, vid uppnadd joggniva, gor det ont igen. Men det ar bara nar kroppstyngden ligger pa det onda benet i en rorelse som nar man springer och landar med benet under sig. Crosstrainern kan jag dock anvanda anda, dar gor det inte ont. Igar blev det 50 minuter @ 10,7 km, skont att svettas som en gris aven om det ar langt ifran nagon maxniva jag ligger pa. Efter passet la jag in benovningarna som jag jobbat med forrut - fokus pa rehab.

Det ar nu nastan 6 veckor sedan jag fick problem med ljumsken och jag misstanker att det kan ta ytterligare nagra veckor innan jag ar helt fri ifran besvaren. Prognosen "strackt muskel" kanns lite lam tycker jag, jag borjar undra om det inte ar en muskelbristning eller nagot annat istallet. Ibland ar det lite svart att lita pa att prognoser blir ratt stallda, speciellt med tanke pa att rekommendationen var att avsta fran lopningen i en vecka (det har nu gatt mer an 4 veckor sedan den rekommendationen och jag kan ju uppenbarligen inte springa an).

Men som sagt, det enda man kan gora ar att lita pa sin kansla, skynda langsamt, stanna upp och kanna efter: Hur kanns det nu? Fortsatta slipa...

Wednesday, January 12, 2011

Regn, rehab och lite om träningen

Regnet fortsatter att osa ned i det annars sa soliga Queensland. Min svagerska och hennes man bor i omradet som har blivit mest drabbat nu, det ar fruktansvart hemskt att se den forodelse som regnet och tsunamin har orsakat. Svart att forsta hur nagot sant har kan intraffa men nar man ser gigantiska 4wheel drive-jeepar flyta omkring som viktlosa pappersbatar nedfor en stark vattenmassa - ett omrade som annars ar en stad - sa far man en snart pa nasan och en indikation pa hur lite man kan paverka naturens krafter. Ingen jag kanner ar skadad, tack o lov - under sadana har tillfallen blir man ju extra man om att ens familj och vanner ska ma bra...

I var stat NSW och framforallt i Sydney har vi lagomt mycket regn, pa natterna regnar det nastan jamt men pa dagarna ar det uppehall eller till o med sol. Hakan och kaken har lakt fint och jag kan tacksamt konstatera att jag inte har ont nagonstans nu, inte ens whiplash i nacken eller onda knan langre. Helt enormt hur snabbt kroppen kan laka ihop snabbt! Daremot kranglar ljumsken fortfarande. Har funderat mycket pa hur jag ska kunna trana for att inte tappa formen - lopning gar fortfarande inte. Har forsokt varje dag i nastan tre veckors tid och det slutar bara med att jag maste vanda efter ungefar 100 meter, det gor riktigt ont. Cykling och framforallt traningscykling kanns inte sa lockande sahar nara inpa cykelolyckan. Men skam den som ger sig! Jag har nu kopt gymkort och har tranat ungefar enligt nedan upplagg de senaste 4 dagarna. Riktigt jobbigt!! Jag kommer att folja marathonprogrammet och de dagar det ar kvalitetspass eller langpass kor jag pa, pa liknande satt, med de olika redskapen som finns pa gymmet.

Har upptackt att rodd ar fantastiskt! Bra for balstyrka, magmuskler, rygg, armar och rumpa. Daremot ger det ju inte sa mycket for benen men jag har varit extra forsiktg nu med tanke pa allt strul jag har haft. Har mest borjat med rodd och kort nagon av de andra aktiviterna nedan efter. Inget av det har gar upp emot att springa sa klart men det ger mig en skon kansla av att "vara igang" och jag kanner mig stark som kan ro om supervaltranade killar som inte tycks klara mer an 20 minuter at gangen:)

Rodd: succesiv okning pa distans och fart, 25-35 minuter, 4-6 km
Elliptical Crosstrainer: 25-45 minuter, 5-9 km
Steppmaskin: 25-45 minuter
Cykel: 25-45 minuter

Thursday, January 6, 2011

Sent omsider - Australien del 3/3

Det man en gang borjat bor man avsluta tycker jag. For hundra ar sedan, ungefar, paborjade jag en lite miniserie om Australien. Jag blev sedan sa uppslukad med jobb med jattelanga arbetsdagar och knappt nagon fritid att jag knappt hade tid att trana, an mindre blogga om det. Nu tankte jag att det var pa tiden att ta den dar sista biten som jag aldrig hann med. Australien del 3/3 - here goes -

Hur far man visum till Australien samt hur lange kan man stannna i Australien pa det? Ja, en bra fraga och det ar verkligen inte helt enkelt att svara pa. Jag misstanker att det ar lite som i USA att det ar olika kriterier beroende pa vart man kommer ifran, hur gammal man ar, och vad man har for avsikt att stanna i landet. Jag ska forsoka svara sa faktabaserat som mojligt med hanvisning till lankarna som gar till migrationsverket i Australien osv.

Working holiday visa
Ett working holiday visa (subclass-417) galler for ett ar men da kan man bara vara anstalld hos samma arbetsgivare i 3 manader. Det har visumet galler for ungdomar upp till 30 ars alder. Inte sallan utnyttjas det har av backpackers som aker runt fran ort till ort och jobbar, och det ar ju ocksa ett bra satt att se olika delar av landet samtidigt som man far uppleva en massa.

Business working visa
Ett business working visa eller Temporary Business Sponsorship (subclass-457) galler i 4 ar och da maste man ha en australiensisk arbetsgivare som sponsrar en till detta. Man kan kolla pa den har sidan om man ar behorig att ansoka. Den administrativa kostnaden ligger pa runt $700 (ca 3500 SEK) och det ar valdigt mycket pappersarbete och halsokoller man maste ga igenom forst, men det kan det ju helt klart vara vart om man ar sugen pa att komma hit och jobba. Det har visumet kan man ansoka om nar man val ar pa plats. Man kan ocksa kolla pa "Skills Australia need" sa kan man lasa mer om vilken typ av arbetskraft som just nu behovs i landet.

Tourist visa
Vill man bara semestra i Australien men anda stanna lite langre sa kan man ansoka om ett Tourist visa (subclass-676), som ar giltigt i upp till 12 manader. Det enda som kravs ar att man har ett giltigt pass. Se aven Eligible passports. Ar man som Ingmarie, nyfiken pa att gora ett langre besok i Australien och jobba sa kan det kanske vara lage att ansoka om ett Tourist visa forst. Sedan, nar man val ar pa plats sa kan man borja soka jobb, och forhoppningsvis fa nagon arbetsgivare som sponsrar en till det. Sjalva sponsringen kan ju lata som ett laddat ord men det ar mycket vanligt att bli sponsrad och inte nagot som ses som en ovanlig foreteelse. Sjalva jobbsokandet och nar man val hamnar i intervjustadie ar kanske lite mer formellt an hemma i Sverige men det ar ju mest bara kulturella skillnader man kan finputsa pa nar man val ar pa plats.

Mer information finns pa Australiensiska ambassaden i Stockholm, Svenska ambassaden i Australien, och Swedish-Australian chamber of Commerce.

Wednesday, January 5, 2011

Port Douglas - del 2

Medans jag vantar pa att min haka och kake ska laka fint kan jag lika garna bjuda pa ytterligare en bildkavalkad fran fina Port Douglas.

Enorma mangder regn bjods det pa, nastan sa man inte fattar hur mycket. Det har var en standig syn pa kvallen. Tydligen faller det 6 meter regn om aret (!!) i Port Douglas och omnejd. Som tur ar, ar dagarna mest regnfria och eftersom att det anda ar sa varmt sa kanns regnet mest bara skont uppfriskande.
IMG_8017

Ett besok ute i regnskogen ar ett maste. Magiska Daintree rain forest.
IMG_8274

Lianer och andra tropiska vaxter ar en mycket vanlig syn.
IMG_8247

Felnavigerade lopare ar dock lite mer sallsynt.
IMG_8308

Rik flora och fauna pa all satt och vis. Egentligen borde man spela in alla djungelljud. Ja, den har lilla krabaten nedan kan man ju inte hora men anda...
IMG_8241

Avatar-kansla en masse! Enorm kansla att ga omkring i en san har miljo.
IMG_8330

Uppe i bergen var det hyfsat mycket dimma.
IMG_8236

Kanske lite for mycket.
_MG_8296

Som sagt, mycket cykel blev det.
IMG_7999

Nyarsblasan, typ.
IMG_8177

Man trottnar inte pa utsikten.
IMG_8166

Vackrast ar det tidigt pa morgonen.
IMG_8035

Som sagt, vi akte bat ut till Stora Barriarrevet. En enorm bat som kandes ratt stabil. Bra for sjosjuka landkrabbor som maken och mig t.ex. Det har ar mitt ute i havet, ca 1,5 timme fran land. Som en liten ministad ute i korallhavet.
IMG_8138

Masken pa, redo att hitta Nemo!
IMG_8130

I ett annat vatten...
_MG_8348

Har blev man inte jattesugen pa att bada.
IMG_8223

Inte bara en myt alltsa.
_MG_8364

Tuesday, January 4, 2011

Port Douglas - del 1

God fortsattning och gott nytt nytt ar far man val saga, aven om vi nu ar inne pa fjarde dagen av det nya aret. Mottagingen och internetanslutningen uppe i Port Douglas var ytterst sporadisk. Jag bestamde mig for att sluta stressa, skippa allt som handlade om uppdateringar och bara njuta.

Forra inlagget ser aningens skumt ut, narbilder pa en uppskrapad ihopsydd haka ar kanske inte det mest tilltalande. Cykelolyckan intraffade i sondags och skakade upp mig rejalt. Ironiskt nog har vi cyklat sakert 30 km varje dag under de senaste 2 veckorna och det har ju inte varit nagra problem. Det var alltsa bara nar jag kom hem till min egen cykel (som f.o. har mycket starkare bromsar) som olyckan hande. Men med tanke pa hur jag landade sa kunde det ha gatt MYCKET varre. Maken var tillbaks till olycksplatsen igar och hamtade upp cyklarna som nagon snall narboende person hade tagit tillvara pa. Han skamtade om att det var ett stort hal i asfalten dar jag landat.

Julen och nyaret firades i tropiska Port Douglas uppe i norra Australien; monsoon-regn, cykloner, extrem hetta och 90% luftfuktighet var utbudet pa den meteorologiska menyn. Port Douglas ligger alltsa 2468 km norr om Sydney, eller ca 3 timmar med flyg. Just under den har tiden pa aret ar det "wet season" och det har regnat oerhort mycket i och kring staten Queensland. Det mesta av regnet foll pa kvallarna och natterna, och ofta kom det en hela-himlen-oppnar-sig-skur runt fyrasnaret pa eftermiddagen. Port Douglas ligger sa belaget att det inte blir utsatt av oversvamningar eller diverse andra naturkatastrofer eftersom det finns bra vattenbrunnar och nar det oser ned som mest rinner allt vatten bara ut i havet.


Traningsmassigt har det som sagt varit valdigt mycket cykel och en stor del simning. Jag forsoker lara mig crawla men det ar svart. Men maken ar ju himla duktig pa det dar och har gett sig tusan pa att jag ska kla honom i crawl-sim. Har f.o. jobbat mycket pa brostsim ocksa och det kanns som jag gor stora framsteg. Andningen ar det svaraste att fa till, det ar mycket timing och se till att armarna inte ligger pa latsidan.


En bildkavalkad kanske skulle vara pa sin plats med tanke pa den tunna bloggnarvaron de senaste veckorna.

The Four Mile Beach vid Port Douglas ar inte bara perfekt att springa pa - aven cykeltraning gar utmarkt. Sanden ar hart packat med en svag lutning men pa cykel sjunker man ned sadar lagomt mycket for att det ska ge bra motstand med hjulen i sanden. Pa den har stranden racade vi upp och ned varje dag.
IMG_8029

Mountainbikes ar roliga att cykla pa, kan lugnt konstatera att den har cykeln var mycket mer flexibel an min vanliga hybridcykel hemma.
IMG_8024

Det rinner ut sma backar fran bergen - springer man barfota gor det ju inte sa mycket men springer man med skor far man vara beredd pa att bli blot om fotterna.
IMG_8170

Robinson Kruse maste har haft ett bra liv pa den dar on, vart han nu var.
IMG_8181

Vi akte snabb bat ut till stora barriarrevet.
IMG_8118

Efter 1,5 timme var vi framme. Snorklade bland sma och stora fiskar i revet. Lugnt och dridfullt nar man val ar i vattnet. Basta snorklingen jag nagonsin gjort.
IMG_8132


Mer bilder foljer i nasta inlagg!

Monday, January 3, 2011

Från strand-age till bandage

Det gar fort nar det hander, det har jag erfarit forr. Egentligen borde jag bjuda pa langa inlagg med bildskona foton fran Port Douglas. Istallet sitter jag uppkurad i soffan med uppskrapade ben, armbagar och tva stygn pa hakan. En cykeltur, en liten flicka som sprang ut pa gatan och kanske lite for effektiva bomsar ar anledningen till rugguggle-looken. Mitt gamla starka jag kanns valdigt avlagset just nu....