Marathonprogrammet utrullat

Egentligen var det inga stora funderingar kring vilket program jag skulle valja. I manga lopartidningar hittar man program, i Jack Daniels Running formula finns det flera stycken, likasa i The Complete Guide to Running-boken jag nyss kopte. Men jag har helt enkelt gjort det ratt latt for mig genom att valja Anders Szalkais sub 4-program. Jag SKA under 4 timmar, sa ar det bara (daremot har jag inte malet och ambitionen att ligga och pressa mig sjalv till tex under 3.45). Det blir 4 pass i veckan med succesiv uppbyggnad, egentligen inte alls stor skillnad fran var jag ligger nu. Fartlek, kvalitet och styrka ar val det som jag INTE har fokuserat sa mycket pa tidigare sa det maste jag nu lagga in varje vecka. Annars kanns 5.40-fart under ca 4 mil nastan behagligt.

Igar blev det ett kortare pass pa 7,5 km med fartokningar (5.20 min/km medelfart). Efter passet korde jag igenom styrka, ca 30 min for overkroppen. Idag blir det vila fran lopningen men eventuellt lite core och styrka igen da jag garna vill fa in 2 pass per vecka. Ja, sa ser min torsdag ut. Hoppas ni far en trevlig valborg, det var lange sedan jag sag en majbrasa nu.

Mot skavsår

Under langpassen hander det ibland att jag far skavsar under bh'n framtill precis mitt under bysten. Man marker det inte sa mycket nar man springer utan det ar mest nar man kommer hem och staller sig i duschen. Jaklar vad det svider! Handlade denna Chafe free creme fran Asics (fritt oversatt, skavsarscreme) som ska motverka detta problem (ser att det finns pulver och en massa annat men det har ar alltsa en kram som torkar ratt snabbt). Jag vet inte om jag bara hade tur men det funkade i allafall under sondagens 19 km-runda; inga skavsar. Och da maste man ju vara nojd. (Och, jo, det ar nya fininingarna som syns i bakgrunden:)).

Nya skor

Mina gamla Adidas Supernova Glide har varit goda trotjanare sedan oktober 2009 (i ca 105 mil) och i helgen kande jag att det var dags att skaffa ett par nya milnotare. Har kommit fram till att mina Adizero Tempo bara ska anvandas for valdigt korta distanser, helst inte langre an 6 km. Jag tog mig en titt forst i The Runner's store i Clovelly som har ett jattefint sortiment, tyvarr hade de inte ratt storlek av just den skon jag gillade mest (tror det var en Brooks Adrenaline). Akte vidare till nasta stalle, Rebel Sports, dar jag provade en massa olika. Fastnade slutligen for dessa Mizuno Wave Ultima som kandes perfekt sa dessa fick folja med hem. Efter 2 rundor i dem, en milrunda idag och langpasset igar, kan jag inte annat an att ge tummen upp. Kanslan att stoppa ned fotterna i dem kanns - som Svd-Petra beskrev hennes NB-skor - som att stoppa ned fotterna i bomull. Superharliga helt enkelt. Och att springa i dem var saklart annu battre - bra stod men inte for studsiga. Och sa ar de snygga dessutom och det ar ju minst lika viktigt! Jag tror det blir manga fina rundor i dessa...

Veckans Träning

Veckan som gick blev valdigt bra traningsmassigt, 54 km lopning och ett cykelpass pa 23 km. An sa langre har jag inte borjat nagot marathonprogram men det lutar at Anders Szalkais sub 4.00-program. Det ar verkligen lyxigt att kunna springa utan skador, nu har jag ju iof inte haft nagra "akommor" pa lange men det ar val nar man ar skadefri som man inser hur viktigt det ar att fa fortsatta vara skadefri. Igar blev det ca 9km i Centennial Park och idag en lite langre runda. Perfekt vader idag, svalt och harlig frisk regnluft, runt +17C, den perfekta loptemperaturen enligt mig. Kopte nya skor i helgen, de ar sa fina att de kraver ett eget inlagg sa jag aterkommer till dem senare.

Mandag: vila
Tisdag: transportlopning 13 km, 5.49 min/km
Onsdag: cykling 23 km
Torsdag: transportlopning 12,55 km, 5.46 min/km
Fredag: vila
Lordag: lopning 9,6 km, 5.21 min/km
Sondag: lopning med fartinslag 19 km, 5.28 min/km

Killing two birds with a stone och andra liknande funderingar

Helg, ljuva tanke! Langhelg ar det dessutom for oss Down Under. I Australien firar man Anzac day nu pa mandag, 26 April, sa det ar saledes en rod dag med mycket stahej i parker och allmanna platser. En grej som inte ar sa harlig ar att jag har en himla halsbranna efter gardagens transportrunda. Det har med att springa mitt ibland TUNG trafik funkar helt enkelt inte. Ett tag under rundan igar funderade jag pa att skaffa gasmask men det skulle nog se lite lustigt ut. Jag ar anda totalt installd pa att transportlopningen SKA ga, far helt enkelt bara hitta nagra andra rutter som gor det mojligt. Som tur ar finns det manga vagar i Sydney, fragan ar bara vilka av dessa fran utgangsstallet som blir ultimat i detta syfte...

Det ar ratt roligt nar man star sa har infor ett nystartat projekt (om man nu kan kalla det det). Just viljan att fa det att funka finns ju dar liksom hela logiken att man slar sa manga flugor i en small. Tid ar drivet for mig, det ar en enorm bristvara och jag kanner hela tiden att jag tvingas valja (valja bort?) olika saker i vardagen for att hinna med ("ah, jag skippar att dammsuga - det kan jag gora nagon annan gang"). Just darfor kanns det viktigt att kunna gora transportlopningen som ett vanligt inslag i mitt liv. Men lika mycket som det har kants 'sadar' med de nuvarande rutterna kanns det samtidigt som en rolig utmaning att hitta den basta rutten. Jag menar, antalet vagar i Sydney ar ju oandligt och om man nu ska ge sig pa ett santhar projekt sa borde det ju logiskt sett finnas nagon rutt som funkar, som anda ar nagorlunda latt att folja och som inte ar konstant trafikerad. Aven om strackan blir langre sa kan det bli vart det. Projektet fortsatter helt enkelt....

I helgen har jag faktiskt inga planer alls, mojligtvis en kompisrunda pa sondag, men i mina ogon ar det skonast att ha en oplanerad agenda dar det ar fria tyglar som galler. Nu ska jag skynda mig ut pa ett kortare distanspass dar jag far pressa benen lite. Kanner pa mig att den har helgen kommer att bli grym. Ha en riktigt harlig helg!

Sydneytrafik, suck!

Idag blev det ytterligare en transportrunda hem fran jobbet. Testade en annan rutt idag, ville verkligen forsoka halla mig ifran motorvagen for att undvika avgaser och allt vagdamm som man drar i sig... men det ar svart, smavagarna under rusningstrafiken ar minst lika starkt trafikerade och folk kor som galningar pa dessa vagar. Aterigen ingen optimal lopning. Far helt enkelt fortsatta reka omradet och kolla in nya rutter sa att jag kan gora dessa pass till bra och njutbara rundor - jag gillar verkligen denna vana. Men det ar ju inte sa kul att komma hem med halsbranna...

Rundan idag blev ialla fall snappet kortare, 12,55 km i ungefar samma tempo, 5.46 min/km.

Cykellunch

Cykelganget pa jobbet foreslog cykellunch idag igen. Sagt och gjort, cykeln fick folja med pa pendeln till jobbet. Strax innan lunch blev det en snabb laddning thaimat, sedan bar det ivag. Den har gangen testade vi att aka ut emot Sydney Olympic Park vid Homebush bay dar det finns bra cykelvagar och fin natur - fantastiskt fint darute och det ar verkligen tur att jag jobbar med dessa cykeltokar eftersom jag annars aldrig skulle hitta dit. Forrutom sjalva olympiska parken som givetvis har en massa arenor, simanlaggningar och andra stora komplex, ar all natur helt orord darute, sedan har man alltsa byggt fina cykelvagar genom landskapet.

23 km pa 75 minuter - ett perfekt lunchpass dar jag aven fick lara mig ratt mycket om floran och faunan dar ute i omradet. Roligt!

Commuting, the real thing

I mandagskvall tog jag mig en rejal tankestallare angaende det har med transportlopning och hur jag skulle kunna fixa det. Jag var ju tillbaks ute i fororten igen och tanken att springa 25 km enkel vag med ryggsack var inte ett alternativ. Jag fick verkligen blodad tand forra veckan, kan forsta att Sofie anammat denna underbara vana. Kanslan att bara kunna sticka ivag omedelbart efter jobbet (kursen for min del) var helt oslagbar, det var kanske mest det som etsade sig fast i hjarnan. Det har att alla andra gick till bussen och fortfarande funderade pa arbete medans man sjalv var loparkladd och redan hade "stangt av" kandes enormt befriande (for lets' face it; fastan man lamnar arbetsplatsen har man sallan slutat jobba i skallen). Dessutom kandes det som en valdigt effektiv anvandning av tid. Istallet for att sta och vanta pa bussen eller pendeltaget i x antal minuter, sitta pa bussen x antal minuter (i rusningstrafik), stressa upp sig for att trafiken ar sa seg och langsam sa kunde man ju faktiskt anvanda tiden pa ett battre satt (och slippa stressa som en positiv konsekvens).

Men som sagt, 25 km var inget alternativ, daremot fanns det en annan losning; pendeltag. Alltsa pendeltag halva strackan och hoppa av en bit innan hemmet. I mina ogon sparade jag da bade tid och kombinerade transport med lopning samtidigt som man minimerade risken att bli en soffpotatis. Risken ar ju ratt stor nar man kommer hem trott, hungrig och det ar kallt och morkt ute...

Med ryggsacken packad med kontorskladseln hoppade jag igar av vid Strathfield, ca 13 km fran hemmet. Strathfield ar en typisk forort till Sydney men anda en egen liten stad, tycker det paminner ratt mycket om Sollentuna bade vad galler mentalitet, stadskarna och infrastruktur. Standarden pa husen ar saklart annorlunda, det ar ganska skabbigt med ratt nedgangna fula byggnader, sma lokala affarer och en brokig bladning av folk. Har hade jag tva alternativ; stanna inne i omradet och undvika trafiken, eller springa ut pa den starkt trafikerade motorvagen som visserligen hade en bred gangvag men inte var nagon vacker syn.

Jag hade med mig en utskrift av kartan fran Google maps som jag kollat in tidigare (vilken superbra funktion Google maps ar egentligen!). Forst tankte jag att motorvagen hela vagen hem var det enda alternativet men nar jag stod dar i vagskalet kandes det inte alls lockande att springa langs en bullrig motorvag. Det fick bli en kombination av bada. Sagt och gjort, spang langs tatbebyggda omraden med en kombination av hus, affarer och parker. Mitt pa hallet borjade gatorna bli ratt plottriga; mycket spring-stanna-spring for att halla takt med trafiken. Vek av upp pa Pacific Highway och motorvagen. Ingen vacker syn men det gick att springa oavbrutet pa den breda sidogatan. Den sega backen upp till Leichardt kandes som en eeeeevighet men val uppe pa kronet - phu! - kunde man antligen se skyskraporna fran stan igen, ett gott tecken pa att jag nastan var hemma. Resterande del av rutten hem var ganska intetsagbar; alltfor mycket trafik (=mycket avgaser och vagdamm man drar i sig) var de negativa aspekterna av det hela. Pa det stora hela, en rutin jag skulle vilja fa in atminstone en dag per vecka men kanske kolla pa en alternativ rutt.

13 km, 5.49 min/km, se rutt har

Trogen foljeslagare under hemresan


Update: Ah, nu ser jag ju att sjalvaste Sofie har skrivit en artikel om detta i senaste Runner's World. GUD VAD JAG BLIR SUGEN PA ATT LASA DEN!

No: B17049: Ingen återvändo

Sadar, da var marathonregistreringen fixad for Blackmore Running Festival som gar av stapeln den 19 september. Ar taggad till tusen sa nu kanns det ocksa som jag ocksa skulle kunna borja kora enligt ett riktigt marathonprogram (vilket har jag dock inte riktigt bestamt annu). Jag har tva andra kompisar som ocksa ska springa, daremot ska vi inte springa tillsammans eftersom de satsar pa sub 3.30 och den tiden finns liksom inte pa varldskartan for min del. Sub 4.00 daremot kanns som ett mer realistiskt mal aven om jag laste hos Lisette att hon uppfattade Sydneys marathon som mycket jobbigare an Stockholms. Ja, vi far se helt enkelt. Egentligen ar malet i sig, liksom med mina tidigare halvmaror, att klara mig igenom loppet overhuvudtaget - det ar ju trots allt min forsta mara - men jag kanner att det skulle vara en morot att ocksa ha en tid som sakert ar ratt svar men inte helt orealistisk. Ungefar sa resonerar jag. Hur som helst kommer det bli grymt skont att se den har valbekanta byggnaden vid malgang.

Maxpulsen lyser med sin frånvaro

Hur gick det med forra veckans traning da? Ja, ok far man val saga men langt ifran som jag hade valet. Hade garna klamt in ett langpass under helgen men mittemellan tva fodelsedagskalas brakade strykjarnet, dvdspelaren och wifi-dosan sonder och samman sa det blev en oplanerad tur till hemska Supa-Centa for nya inkop. Nar vi anda var dar blev det nya sangklader, ny monitorsladd, ny brodrost och lite annat smatt o gott. Jo, och sa passade jag pa att inforskaffa en pannlampa som jag kan ha pa kvallspassen och ett par cykeltights med vadderad rumpa sa nu ar jag redo for nya cykellangpass igen. Den har veckan far bli hard, sa ar det bara.

Mandag: vila
Tisdag: transportlopning 11,2 km 5.38 min/km
Onsdag: transportlopning 10,6 km 6.07 min/km
Torsdag: transportlopning 10 km 5.31 min/km
Fredag: transportlopning 9,2 km 6.03 min/km
Lordag: vila
Sondag: vila

Kursavslut, home run & ett födelsedagskalas

Ungefar sa gar jargongen idag. Den har veckan har jag kodat mina allra forsta program sa nu ar hjarnan sa fylld av konstiga datatermer att det kanns omojligt att fora nagon annan logisk konversation. Hemlopning ifran kursen blev det (9,2 km), sedan har jag kakat middag och ska strax svida om till partyuniform for ett fodelsedagskalas som jag och maken ar bjudna pa. Hoppas pa att fa till nagon langre runda i helgen - vadret ar svalt och skont nu, det ligger lite lov pa gatan sa jag tror att hosten ar har nu. Annars ser jag fram emot att inta sofflage och kanske plocka upp en ny bok. Ha en superskon helg sa ses vi nasta vecka!

Opposite seasons: Var i Tokyo med fina sakuratrad i blomstring

Snart dags igen...

Idag i posten dok nummerlappen och elektroniska taggen upp. Alltid spannande att fa hem detta och kanna att det snart ar dags igen, det blir liksom lite mer konkret da! Nu ar det lite drygt en manad kvar - langtar!

Annars vantar jag pa att registerringarna ska slappas for full-maran - pa mandag galler det att hanga pa laset eftersom man kan borja anmala sig da. Lite konstigt med bara 5 manaders marginal men det ar ju inte pa langa vagar lika manga deltagare som i tex Stockholm marathon.

Bokrea for löparsjälar

Bokrea ar alltid lika kul. Sjalv ar jag bokmal och koper oftast bade fiction och fakta - garna inbundna bocker som i vanliga fall skulle ha kostat skjortan i originalpris. Handlade dessa bocker (plus nagra andra som ska ges ut som presenter) pa bokrean igar; The Complete book of Running som ar utgiven ar amerikanska Runner's World samt Sydney Morning Heralds Sydney's best Harbour & Coastal Walks som jag ska anvanda for att planera lite langre loprundor utanfor sta'n.

Snorkkdebut

Ja, det har kan man ju saga pa rak arm; hade det inte varit for Snorkkis sa hade det har med transportlopning aldrig varit ett alternativ. Atminstone inte i min tillvaro ska jag val tillagga. Nu har jag visserligen bara testat det en gang (och en gang ar ju ingen gang sags det ju) men det kandes sa smidigt och enkelt att jag hemskt garna skulle vilja gora det till en vana. Bodde jag lite narmare kontoret sa skulle det definitivit bli ett veckoinslag.

Sahar gick debuten till; i sann Snorkk-anda packades ryggsacken kvallen innan med loparskor, tights, traningstopp och Garmin. Under dagen var jag ju pa kurs sa vid dagens slut var det bara att smita in pa en toalett pa kursanlaggningen och svida om till traningsstassen. Borjade alltsa mitt i smallfeta city pa George Street men tog en extra svang i Botanic Gardens innan jag borjade springa hem. Val hemma hade jag fatt ihop ca 7 km sa jag dumpade ryggsacken hemma och forlangde med ytterligare nagra kilometer. Totalt blev det 11 km i 5.40-fart.

Kanslan da? Mycket positivt!! Var lite orolig for att jag skulle stora mig pa ryggsacken, att den skulle flanga hit och dit, men det var inga problem alls; den satt tight och bra pa ryggen. Basta kanslan tycker jag var friheten - att bara kunna sticka ivag och springa omedelbart efter en lang dag pa ett dammigt kontor. Skallen var sa full av en massa konstiga tankar efter kursen att det kandes underbart att kunna rensa tankarna och bara koncentera sig pa nagot annat.

IT och nattsudd

Ar aterigen pa kurs denna vecka. Aven om jag blev hemskt fortjust i Melbourne sist sa ar det ratt skont att slippa lamna hemmet, slippa packa, flyga och givetvis vara ifran maken. Har just avslutat en snabb runda efter kursen. Med skallen fylld av en massa kryptiska datatermer kandes det underbart att komma hem, byta om till nagot ledigare och fa lite blodomlopp i benen. 10 km i 5.10 min/km hann jag med innan det blev sa svart att man knappt sag handen framfor sig. De nya skorna borjar sakta men sakert komma till sin rattvisa. Vi hade ju en liten dust i borjan nar jag borjade anvanda dem men nu kanns de mycket battre pa och jag far inte lika ont i vaderna.



Men nu over till hemlaxa och kryptisk IT igen sedan ar det nog dags att natta kudden!

Bronte beach-runda plus

Sommaren vill inte riktigt slappa taget - det sag man helt klart igar nar vi gick tillbaks till +28 och klarbla himmel. April ar ju vad vi har upptackt en manad dar man kan fa alla mojliga typer av vader; tropiskt skyfall, iskalla nordliga vindar, varmebolja, friska .

Men igar var det som sagt sommarvader igen sa vi bestamde oss for att ta sasongens sista (?) besok pa stranden. Maken satte sig pa hojen och fick sitt aka-fort-begar stillat medans jag snorade pa mig springdojjorna med Garmin pa handleden. Planen var att ses pa Bronte Beach och luncha efterat. Efter en del patande hemma i lagenheten kom jag ivag mitt pa dagen; lite dumt eftersom det ar den absolut hetaste tiden pa dagen och nar det ar som storst risk att branna sig. Det kandes genast ratt tungt och jag fick stanna nagra ganger, dricka och kippa efter andan. Backen uppfor Darley Road forbi Queens Park kandes inte rolig. Men val framme efter 14 km hoppade jag i havet och tog en dusch i omkladningsrummet. Sedan blev det en rejal fika med banasmoothie, foccaciasmorgas och melonjuice. Mycket trevligt. Avslutade med en promenad over till Bondi Beach dar vi kollade in surfare som lag och skvalpade pa vagorna.

30 km in the middle of nowhere...

Ju mer jag cyklar desto mer borjar jag gilla denna aktivitet - det ar verkligen ett bra komplement till lopningen. Hade en ganska annorlunda lunch idag; 30 km cykling runt Parramatta och omnejd. (har kan man se rundan pa karta) Parramatta ar alltsa fororten dar mitt kontor ligger. Jag skulle beskriva det lite som Kista centrum dar jag sjalv jobbade i manga ar; en stad utanfor stan med manga hoga glasartade byggnader; en gigantisk shopping mall, IT, telekom och statliga forvaltningar dominerar affarskulturen - inte speciellt karismatiskt m.a.o. men det ar ju pa sana stallen manga jobbar.

Tittar man pa en lokal karta over Sydney far man intrycket av att det ar ratt sa tatbebyggt aven utanfor detta samhalle. Kollar man daremot pa en landskarta sa inser man att det inte ar speciellt mycket vaster om Parramatta - landskapet blir liksom mer och mer som "the outback" som man ofta pratar om. Det har inser man allt tydligare nar man kommer en bit ut fran sjalva stadskarnan och hoghusen inte ar lika frekventa, buskarna ar lite tatare, trafiken lite lattare, bebyggelsen lite glesare helt enkelt. Darmed kommer ocksa det har med vildmarken... Jag hade inga problem att halla mig pa cykelvagen idag kan jag meddela!:) (kan ocksa meddela att vi inte sag nagra ormar men man kan ju aldrig vara saker:)

Lunchrundan idag gick via vagen mot Prospect reservoir, det fanns fina cykelvagar i ett varierande landskap anda fram sa man slapp cykla bland trafiken - kunde trampa pa som tusan ratt lange eftersom det inte var manga cyklister ute. Ja, riktigt sahar ode som pa bilden var det inte hela strackan men visst ser det ut som man befinner sig ute i tjottaheiti!!

Mer cykel...

Cykelrundan i mandags blev foremal for en del diskussioner pa jobbet; detta gjorde att jag overtalades att komma med pa en cykelrunda pa lunchen nu idag. Jobbar med nagra andra cykelentusiaster som avverkar lite langre distanser och ofta aker pa cykelresor. 200 km i en handvandning ar inga problem for dem - ratt imponerande. Sagt och gjort; idag har jag med mig cykeln till jobbet med alla cykeltillbehor. Mitt kontor ligger ca 25 km fran hemmet; visst hade jag kunnat cykla den strackan istallet for att slapa med mig cykeln pa pendeltaget, men a andra sidan kanns det lite laskigt att cykla i rusningstrafik pa morgonen, atminstone i nulaget. Tyvarr finns inte cykelvagar i lika stor utstrackning som i Sverige sa om jag skulle borja cykel-commuta till jobbet skulle jag vilja bli en battre cyklist forst. Men sett ur ett rent praktiskt alternativ sa skulle det funka; omkladningsrum och dusch finns, och cykeln kan man ta med sig upp pa vart kontor sa det har med att cykla till jobbet ibland ar visst ett alternativ som tal att tankas pa.

Den flexibla hösten

Klockan har ju gatt framat hemma i Svea - med langre och lite ljusare dagar - medans har ar det precis tvartom eftersom vi gar mot host. Fick nastan lite angest nar jag kom hem efter jobbet idag och det var kolsvart ute klockan halv sju pa kvallen. Under sommaren gar solen ned runt attatiden pa kvallen sa man tappar ju helt klart mycket fritid nar klockan stalls om. Men sa ar det ju, det ar ju bara att vanja sig och i Australien ar det ju verkligen en kort host/vinter i jamforelse med Sverige.

Men det finns ju ocksa nagot bra med att ga in i en kallare arstid; det perfekta lopvadret! Ni kanske minns att jag namnt nagra ganger att jag fatt kliva upp jattetidigt pa helgerna for att undvika hettan. Nu med ett svalare vader kan man ju mer och mer borja slappna av och trana lite mitt pa dagen om man nu skulle kanna for det - skont att slippa den varsta hettan samtidigt som det ocksa ar ratt mysigt nar det blir host.

Sjalv gillar jag hosten av manga olika anledningar; fina farger, en hog klar luft gor att det kanns halsomsammare och man far massor av energi, det ar mysigt att komma ut i det kalla vadret och det ar mysigt att komma in till en varmt hus. Man behover inte ha med sig massvis med vatten nar man ar ute och springer (for min del kan jag klara mig utan vatten under milen) och dessutom paverkas ju prestationen till det positivare. Min vanliga fart kanns inte langre sa extremt jobbig. Ja, egentligen finns det ratt mycket bra med hosten om det inte vore for att man blir sa forbenat trott under den har arstiden. Nagon annan som brukar drabbas av hosttrotthet? (eller vartrotthet for den delen...).


Hostiga lov som i fina Angermanland har vi inte riktigt an men snart sa...

Cykelbakis

Ont i laren - check! Ont i knana - check! Ont i rumpan - check (big time!). Uttorkad - check! Hungrig som en gris - check! Kan inte annat an konstatera att efter en rejal cykelrunda kan man bocka av alla de har typiska langdistanssymptomen trots att jag ofta inte tanker pa cykling som riktig traning. Benen och rumpan (ja, framforallt "sadelrumpan", om ni forstar vad jag menar...) ommar ratt sa mycket idag sa det ar med gott samvete som jag tar en dags traningsvila (ar nyfiken pa att hora hur Anna-Orka-Mera kande sig efter sin 120 km-runda.) Ikvall blir det minsta mojliga aktivitet i hemmet, kanske se en bra film och sa kanner jag for att laga rotsaker i ugnen med tofu, bladspenat och en god sesamdressing. Yummie!

For ovrigt ska jag nog gora som Ingmarie papekade om att inforskaffa ett par riktiga cykeltights om liknande langrundor ska koras. Det blir nog lindrigast sa...

Cykeltur

Trottare an sahar kan jag inte minnas att jag varit pa lange. Men det ar klart att en cykeltur pa 75 km gor sitt (note to self: inforskaffa ett par cykeltights med vadderad rumpa).

Turen utgick i fran Pymble som ligger cirka 40 minuter med tag norr om Sydney (hoppade alltsa pa taget med cyklarna sa att vi kunde starta turen dar). Borjade kora langs med Old Pacific Highway, sedan vek vi av mot nationalparken Kuringai Chase och nedfor 11 km regnskog. Forsta stoppet var Church Point dar det blev en fika. Hoppade sedan pa cykeln igen for att aka den branta vagen via Pittwater Road, forbi de norrliggande strandorterna Dee Why, Mona Vale och Avalon for att slutligen hamna i Palm Beach efter ganska exakt ett marathon. Har var vi rejalt hungriga sa det blev en stadig lunch pa ostron, grillstek, pommes, rodvinsas och sallad - mums!

Vagen tillbaks gick via Freshwater och Manly - njot av en fin solnedgang pa klipporna innan vi hoppade pa farjan over vattnet in till stan igen.

Defintivt ett bra satt att variera traningen; har redan hyfsat ont i rumpa, lar, mage, rygg... ja, i princip overallt skulle man kunna saga. Ska bli mycket intressant att se hur man kanner sig imorgon.

Påsklöpning + Veckans Träning

Man glommer bort hur det funkar i det har landet vid speciella tillfallen; nu under den har paskhalgen tycker jag det har kants som en enda trakig langfredag; nastan alla affarer har varit stangda och de fa som haft oppet har varit proppfulla. Mycket markligt.

Forrutom langfredagsvarning har vi grillat en del, atit agg (och malat agg ocksa for den delen). Och sa har det aven blivit en del lopning i helgen; skartorsdagen inleddes med en 11 km-runda i behagligt 5.20-tempo. Likasa igar kom jag ut pa en milrunda i liknande tempo. I morse vaknade jag tidigt och bestamde mig for en mellanrunda; tog en ny rutt som innebar manga sega backar, en kombination av cross country, asfalt och lite blandad grusvag. Nagra av backarna tog verkligen musten ur mig dar jag fick jobba som en gris for att komma upp. Men harligt sa klart; 16,5 km i ca 5.40-tempo. Imorgon ar det tankt att jag ska ge mig ut pa en langre cykelrunda om det blir uppehall i regnet och jag far med mig den grupp som ville folja med. Hoppas pasken har varit bra for er andra!

Sahar sag min traningsvecka ut -

Mandag: vila
Tisdag: styrketraning
Onsdag: lopning 12 km 5.20 min/km
Torsdag: lopning 11 km 5.30 min/km
Fredag: vila
Lordag: lopning 10 km 5.32 min/km
Sondag: lopning 16,5 km 5.40 min/km

Post-semester anxiety

Igar kvall var det alltsa dags. Forsta passet pa 13 dagar. Var lite fundersam over hur jag skulle kanna mig. 13 dagar loparvila kanske inte ar varldens langsta uppehall men ur rutinsynpunkt kandes det verkligen som ljusar sedan jag gjorde nagon slags traning (det faktum att vi var ute och "sprang" i Tokyo fran tidig morgon till sen kvall kan man ju inte rakna). Dessutom blir man lite upp o nedvand efter en ratt lang resa (10 tim) aven om tidskillnaden mellan Tokyo och Sydney inte ar mer an 3 timmar. Ratt manga tankar virvlade runt i skallen innan passet... Tank om jag tappat all kondis nu? Tank om det blir jattejobbigt och jag bara vill lagga mig ned och do?? Tank om jag inte ens tycker det ar kul langre?? Var onekligen lite nervos och nastan bavade for passet, som jag var overtygad om, skulle kannas jattekonstigt.

Kvallen bjod pa ett riktigt harligt vader med sval temperatur, regn i luften och en vackert rosafargad himmel. Val hemma fran jobbet drog jag pa mig ett par hellanga tights, hellang troja, vatskebaltet med tva flaskor och de gamla skorna. Tanken var att springa runt milen, den "vanliga" rundan, beroende pa hur jag kande mig. Rundan paborjades och ju langre in i passet jag kom forvanades jag over hur latt det var att springa; inget flasande, inga trotta ben eller ens nagon angest om hur segt det kandes. Jag noterade aven hur underbart det var att springa utan traningsvark eller de overanstrangda vaderna som jag klagade over innan semestern. Benen fick trumma pa lite pa fri vilja samtidigt som jag funderade pa hur underbart det kandes att kunna gora det har, att fa vara ute i frisk luft och kanna blodet floda i kroppen och fa eufori pa ett sant satt. Helt underbart!! 12 km i 5.20-fart blev en bra borjan att kicka igang kroppen efter en lang traningsvila. Nu kanner jag mig redo att ta nagra langre rundor i pask.