Februari

Och sa har februari kommit till sin anda. Kanner mig nojd med traningsmanaden aven om jag inte riktigt lyckades komma upp i manadsmalet denna gang. Det blev 147 km pa 13 pass (missade 3 km). Denna helg blev det ett cykelpass i Centennial Park. 28 km pa en cykel som nu fatt stodjande bullhorns pa sidorna - skont att kunna vila handerna i en annan stallning nar man cyklar langt och snabbt.

I ovrigt ser jag fram emot lite svalare vader framover - detta kommer ju att bidra till en battre miljo for lopningen. Imorgon oppnar registreringarna till Sydney halvmarathon den 19 maj sa det galler att "hanga pa laset" och vara snabb med min registrering har.

Guilty feet have got no rythm

Pa traningsfronten intet nytt. Katastrofvecka denna vecka - tandlakarbesok, utdragna arbetsdagar, moten med bostadsrattsforeningen, moten for att fixa en mohippa pa lordag, laga mat, diska, tvatta, stada (livet sjalv med andra ord) har tagit over tillvaron den har veckan. Kom dessutom pa igar att jag borde inforskaffa en festblasa infor ett brollop nasta vecka sa dar utgick traningen for en hemskt utdragen shoppingrunda. Och hittade jag nagot? Jo, sakert 12 blasor foljde med in i provrummet. Det var antingen for mycket krusiduller, for overdesignat, for vagat, for tantigt, for mycket bibliotekarie-look, for dyrt, for fargglatt, for mycket nar-ska-man-ha-pa-sig-det-har-igan-kansla, for o-festligt, alldeles for festligt, for lite mig, for mycket mig ("svart passar ju allt!" hmm... forrutom just brollop da). Kort och gott, det fanns ingen ande pa ursakterna. Kanske hade jag brant alla shoppinginstinkter pa vasten och tightsen tidigare i veckan. Vem vet? Hur som helst, att det skulle vara sa svart att hitta en endaste klanning som foll inom ramarna trodde jag aldrig. Nagot kop blev det saledes inte.

Den kryptiska rubriksattningen kommer sig av att vi har hedervart besok i stan. Nagon har sakert redan listat ut vem och sitter och nynnar fortsattningen till Careless Whisper vid det har laget. Men om man inte var nagot storre Wham-fan sa bor kanske tillaggas att det ar George Michael som ar i stan den har veckan. Sjalv kommer jag att sitta med ett fanigt leende pa lapparna pa Sydney Football Stadium ikvall och vinka till varldens basta artist. Darav utgar aven kvallens traning. Men som sagt, Guilty feet have got no rythm, sa det ar helt ok anda.:) Och det har tar vi ju igen nasta vecka, ok?

Redo för vinter!

Jo, det galler ju att bunkra upp infor vintern aven om det i nulaget kanns som ett ratt avlagset kapitel. Jag ar en san som garna handlar pa rea nar jag ser nagot jag verkligen gillar. Det har med att det ar helt fel arstid stor mig inte alls - temperaturskifte blir det ju liksom sa smaningom anda. Dessutom ar ju arstiderna har inte sa extrema utan mer som tva sasonger - en stekhet sasong och en lite svalare sasong. Sa varfor inte passa pa nar det ar 50% rabatt pa en hel dros kvalitetsplagg?

En vatten och vindtat vast fick folja med hem idag ifran The North Face-butiken. Materialet ar superlatt och vasten kan vikas ihop till ingenting sa det har kan nog bli ett bra komplement nar det blaser eller regnar som varst i den har stan. Vintertid i Sydney brukar temperaturen ligga pa mellan +5C och +17C dagtid (pa kvallen kan det dock bli lite kallare). Jag brukar springa med en langarmad troja i funktionellt material, och ibland ta mig nagot over om det skulle kanns for kallt. Mossa och fingervantar har jag om det ar kallare an +12C. Jag vet att det ar manga som inte ens borjar anvanda mossa forran det borjar frysa ute men sahar fjuttig blir man helt enkelt nar man levt nagra ar i ett varmt klimat.



Ett par hellanga kompressionstights fran 2XU blev det dessutom for att fira mitt uppnadda mal i sondags. 2XU (fonetiskt uttalat Two Times You) ar ett marke som i svenska matt matt kanske mest motsvarar Craft till kvaliten och designen. De specialiserar sig i grunden pa triatlonklader med mycket kombinerade lop/cykel/simmarklader som lampar sig bra i varmt klimat. Pa senare tid har de aven borjat tillverka mer loparklader och aven kladerna till OS-truppen i Vancover.

Sadar ja, nu ar jag redo for lite kallare vader!

Extremt eller Förutsägbart?

Varmebolja den har veckan igen verkar det som. Samtidigt laser jag andra svenska traningsbloggar dar jag paminns av hur extrema vaderleksforhallandena ar. Vinter ar man ju van, norrlanning som man ar och allt, men det verkar ju vara EXTREMT i ar. Tank om det kunde bli lite battre balans - lite kyla hit till Sydney och lite varme till norden? Jag maste liksom paminna mig sjalv om detta ibland. Vad ar bast egentligen? Extrem varme eller extrem kyla? Ja, det ar lite svart att saga.

Nu blir det ett besok till tandlakaren, det sista for det har aret hoppas jag. Tandlakarbesok ar dock en aktivitet som alltid kanns lika forutsagbar bade har och hemma i Svea. Inga extrema skillnader; man kommer lika forbenat ut darifran morbultad och nagra tusingar fattigare. Och fortfarande med extrema logner om att man SKA anvanda tandtrad varje dag. Om tandlakaren inte tar till hardhandskarna idag sa tanker jag mig lite vattenlopning eller simning ikvall. Igar vilades det for fulla muggar - planerad vila ar ju bast som vi vet - och det var himla skont efter forra veckans loptraning som uppgick till 49 km.

Halvmarathon: Sri Chinmoy, Centennial Park, Sydney

Klockan sex vacktes jag av vackarklockan denna sondag. Tva smorgasar med ost, kokt agg, youghurt och appeljuice slukades vid matbordet samtidigt som maken gick och plockade ihop sina lopargrejer, gick ut pa balkongen och meddelade att det skulle bli en varm dag idag. Otippat Sydneyvader... La pa ett extra lager solfaktor och en solskyddande lypsyp pa munnen. Keps och vattenbalte var ju obligatoriskt. Vi satte oss pa mc'n och drog ivag till Centennial Park och Mackay Sportsground dar starten skulle ske.

Gruppen lopare denna morgon var en liten men angenam skara pa 147 startande halvmara-deltagare. Forrutom 21.1 km kunde man aven springa 4 & 7 km, i vilka det hade anmalts ytterligare ca 340 lopare. Banan for halvmara-distansen var 3 rundor, plus lite till, runt samma bana som 7 km-deltagarna skulle springa.

Stax innan attasnaret var det dags att ta plats i startfallan. Fjarilarna i magen var nu stora som fladdermoss. Jag konstaterade att det var ratt manga bekanta loparansikten. Dels lopare jag mott i parken forrut, och sa elitlopare som t.ex. Magda Karimali (Best female i det har loppet med tiden 1:26:08) och Chadi Elaskhar (Best male med imponerande 1:16:14). Startskottet gick och sekunden efter hordes det valbekanta ljudet av en hop elektroniska klockor som startades igang med ett kallt datoriserat piiiip. Nagon exalterad halvmarathon-lopare ropade fortjust: Yeah, let's go!! och sa trummade vi ivag genom startlinjen.

Forsta tva kilometrarna gick i 5.00-fart. Jag tankte att det far bara eller brista men det kandes onekligen bra och inte alls som jag gick ut for hart. Eliten skingrades ratt tidigt. Sjalv hamnade jag i en liten klunga som tycktes halla den fart jag sjalv valt. Idag hade jag dessvarre inte lyxen av nagon halvmara-partner utan fick tjuvlyssna pa vad andra konverserade om; det var onekligen mycket lopnordsnack och stamningen var sadan att man latt kunde komma med i samtalet om man ville. Forsta varvet (7 km) kom pa 36:16 och med det tankte jag att det har kanns inte alls pjakigt. Trots mycket svalka pa sistone var det ocksa ratt hog luftfuktighet. Detta kunde man se pa graset som hade dagg och var ratt mjukt att springa pa. Lukten av gras och en svag bris fran sjoarna forde med sig bra energi. Men den basta energin kom saklart fran maken som stod under ett trad och ropade "You're just cruising, baby! The whole park loves you!!"

Detta gjorde att det kandes latt och helt underbart roligt. En hel park som alskade mig!! Fick ivag nagra slangkyssar till karleken innan jag stegade ivag med latta ben. Underbart att fa support pa det har sattet. Feel good-kanslan holl i sig till milen ungefar nar jag kollade pa klockan igen som visade 52:44. Det var ungefar har jag fick min forsta negativtanke av "Shit - mer an dubbelt sa langt kvar". Pa nagot satt - tack o lov - lyckades jag vanda detta till "Shit - har REDAN avverkat halften!". For att halla motivationen igang halade jag upp en GU sportsgel som jag slurpade i mig pa nagra sekunder. Smaken av vad som skulle vara "A delightful feast of fresh summer fruits" la sig som en tjock hinna pa tungan och langs med gommen. Vidrigt. Det var bara att svalja ned denna ackliga sorja med vatten och invanta att sockret och salterna skulle verka.

I en skogsglanta syntes nagra buskskvattare som uppenbarligen hade druckit for mycket vatten (tack o lov lyckades jag halla mig den har gangen). Jag trummade pa med det okade energiintaget och tankte att det var en jakla tur att man inte fick nagot pinsamt magproblem av gelen. Pass 14 kom ratt snabbt och med den ocksa den befriande tanken att det bara var 7.1 kilometer kvar. Vid det har laget var gruppen rejalt splittrad men jag hade en flasande herre bakom mig som jag minsann inte tankte slappa forbi. Aterigen hejarop ifran maken och uppmuntrande ord som formade tankar som "Det har ar tammetusan skitcoolt!". Tankarna gjorde att det kandes relativt latt aven om jag tryckte pa sa gott jag kunde och riktade disciplinen at att bara fortsatta. Saktade ned gjorde jag bara for att dricka men nagra totalstopp tillat jag aldrig under loppet.

Vid artonde kilometern borjade min egen mentala nedrakning. Mitt eget vatten var slut, det var varmt sa inat bengen men jag visste att det var en vattenstation kvar. Kollade pa klockan som visade 1:37:06 - har insag jag att mitt mal pa under tva timmar inte alls skulle bli en omojlighet. Hall ut, inte langt kvar nu! Fick jag hela tiden tanka. Jag var anda FRUKTANSVART trott har och med det tillat jag mig att sakta ned till 6.20-fart ett tag tills man kunde skynja mallinjen nagon kilometer bort. Har fick nagra medlopare blodad tand och okade farten en aning. Jag svarade med samma tempo. Pa upploppet blev det faktiskt ratt spannande dar jag, en kille och en tjej kampade till malgang och slutade alla tre inom loppet av nagra sekunder.

Basta maken stod vid mallinjen och fotograferade. Tog emot en svettig fru som strackte armarna mot himlen, log brett, slutade springa men kunde inte sluta le. Fick en lang kram och sa damp vi ned i graset under skuggan av ett trad bland hundratals andra svettiga lopare. Det var sa underbart att sluta springa och vara i mal. Och framfor allt att vara en halvmarathon-lopare. Stamningen var pa topp och jag konverserade glatt med mina "slutkompisar", gratulerade till bra lopp och att vi hjalpt varann pa vagen med den okade slutspurten. HARLIGT!!

Det bjods pa pannkakor, sylt, nutella och massa olika typer av farsk frukt. Jag slukade 4 stora pannkakor i ren loparhunger, at nagra ananasskivor och grattade maken som ocksa gjort en staende ovation i sitt 4 km-lopp. Det blev pa alla satt och vis en jattebra dag som avrundades med thaimat, nagra glas champagne och massvis med glass.

Distans: 21.15 km

Tid: 1:55:07

Snittempo: 5.26 min/km

Maxtempo: 4.16 min/km

Fokuserad och svarflortad donna pre-race....

Slutspurt av tva tjejer och en kille...

1:55:07

Jaaa! Klarade malet under tva timmar och i.o.m det var jag nastan tio minuter snabbare an forra gangen. Det kommer en mer utforlig rapport om ett tag - tills dess kika in statistiken har som visar pa ett jamnt och fint lopp. Ar supernojd. Nu ska jag forst ta hand om ett par trotta ben och se till att fa i mig lite mat...

Klarar jag det här nu?

Pa sondag ar det dags. Halvmarathon. Harliga fjarilar i magen nar jag tanker pa det. Jo, jag ar nervos samtidigt som jag ar kolugn eftersom jag har gjort det forr och klarar aven distansen nar jag bara ar ute och sondagsspringer. Jag kanner terrangen dar vi ska springa, varje forgrening ar bekant, varje liten tuva. Dessutom ar jag mycket battre forberedd nu an sist jag sprang. Jag litar pa mig sjalv som lopare och vet vad jag maste gora for att klara distansen.

Sist jag sprang hade jag ju kollapsat pa banan 2 veckor innan start. Det var under ett millopp och jag foll ihop som en blek klump langs med lopbanan. Det var inte ens speciellt varmt den dagen. Kollapsen berodde pa vatskebrist och att jag nyss varit sjuk och inte aterhamtat mig tillrackligt. Dumt gjort. Jag vaknade upp bland en hop ambulanspersonal som tog prover, viftade fingrar och gav mig oxygen och la is pa skallen. En orolig make som vantade pa laktaren. Hemfard i mycket skakig form. Kaskad-vomiteringar. Ja, jakligt dumt gjort - formodligen det dummaste jag gjort sedan jag borjat springa... men en laxa jag lart mig ofantligt mycket av och i och med det blir jag allt mer odmjuk infor det har med lopning.

Behover man vara orolig? Jag tror inte det. Samtidigt vill man ju prestera lite och med det kommer fjarilarna. Men jag laddar med mina vanliga rutiner infor loppet (=mastodontportioner av bra naringsrik mat) och mitt i loppet (=vatskebaltet och en sportsgel) samtidigt som pannbenet sager spring for livet. Fast oberoende av resultat sa vet jag att kanslan kommer att vara helt underbar nar jag passerar mallinjen.

Newton & Framfotssteg

Under helgen blev det som sagt ett besok pa Northside Runners, en loparbutik som ligger pa halvon Manly strax norr om Sydney. Jag var ju ute efter ett par nya traningsdojjor eftersom de nuvarande skorna borjat bli ratt slitna. Dessutom hade jag hort att man i den har butiken skulle ha ett jattebra sortiment; Newtonskor bl.a. som Daniel pratar sig varm om. Utbudet var ocksa valdigt bra, men valdigt race-specifikt med mycket tavlingsskor med dubbar. Sag till min stora gladje att man hade nastan enbart lattviktskor och sa de bekanta Newtonskorna i harliga gralla farger. Ett par Newton Distance Neutral Racer fick bli forst ut i test. Skon kandes superharlig, valdigt latt med meshmaterial och den typiska Newton-sulan med framfotsstod. Maken tycket att det var lite cykelsko over utseendet. Pirr i magen - det har skulle bli bra!

Vi gick ut pa gatan dar testet skulle ske. Fick radet att huka mig ned pa kna (sa att jag automatiskt stalldes pa framdelen av foten) och gunga lite fram och tillbaks, sedan resa mig upp och bara falla framat - och sa borja springa som en reflex av det. Halisattare som man ar, blev det automatiskt att jag bara sprang pa, pa mitt vanliga satt men till slut fick jag till, vad jag tyckte var det typiska Newtonsteget med framfoten i asfalten foljt av en latt hal. Saljaren var dock av en helt annan uppfattning: You're running on your tip toes! medelade han. Use your forefoot instead! Sadar lat det ungefar och jag blev ombedd att testa om och om igen. Vi holl pa i ungefar 15 minuter dar jag sprang upp och ned langs med trottoaren. Efter ca 15 minuters testande blev jag rekommenderad att inte kopa Newton.

Saljaren menade att eftersom jag inte automatiskt hade 'plockat upp steget' under testet sa skulle det bli svart for mig att lara mig springa med Newtons overhuvudtaget. Dessutom skulle skaderisken oka i och med detta. Vidare tyckte han att eftersom det var en sadan relativt dyr sko sa ville han av den anledningen inte rekommendera den till mig. Det har kandes ju initialt som ett ganska fortroendeingivande rad eftersom han lika garna kunnat pracka pa mig dessa, men lustigt nog var hans kollega av en annan asikt. Han menade att de flesta faktiskt hade lite svarigheter med att anpassa sig till Newtons och att hela iden med Newton var att man maste springa in sig i dem. De forsta 25 km skulle man se som invigning till den nya skon dar man allteftersom skolades om till det nya framfotssteget. Tva helt olika signaler som fick mig aningen forvirrad eftersom jag var sa insatt pa att det skulle bli ett par Newtons.

Sa ni kan ju tanka er, det blev inget Newton-kop och det kandes helt klart lite trakigt. Jag vill hemskt garna forbattra mitt lopsteg och komma ifran halisattning dar jag har inbillat mig att ett par Newton skulle hjalpa mig pa vagen. Trodde ocksa i min enfald att man kunde lara sig att springa i dessa skor; att det var det som var hela grejen med framfotalopning och att anvandningen av dessa skor allt eftersom "tvingar" steget till den onskvarda framfotalopningen. Uppenbarligen inte.

Nu vet jag inte om jag kan overge Newton-tanken helt och hallet. Det ar ju trots allt en sko som SKA vara speciell och mina 15 minuter i dem kandes inte som ett tillrackligt test. Eventuellt skulle man ju kunna kopa ett par och kora med pa sidan om sa att saga, sa att benen vanjer sig. Hmmm... ni som kanner till mer om Newtonskor eller kanske annu mer specifikt hur man lattast kommer in i framfotssteg far garna tipsa om er uppfattning.

Inte-intervaller, fartökningar, fartlek...

Kart barn har manga namn. Igar var det fartlek som stod pa agendan. Fartlek kombinerat med en springdate med maken. Eftersom han ar i kom-i-gang-stadiet och ligger lagt med fart dar han omsom joggar, omsom gar korde jag rundningar runt honom (ni vet, lite som man gor i amerikanska filmer i armen dar coachen springer runt de andra loparna). Jo, jag vet att det skitirriterande for den som blir omringad men det var makens ide eftersom han tycket att det var battre att gora sahar da vi da pa det sattet anda fick vara tillsammans. Och det verkade ju som ett smart drag. Tyckte sjalv att det funkade ratt bra, dessutom ar det ju mycket roligare att ha nagon att springa och prata med. Men det blev mycket spurtningar for att sedan vanda tillbaks och springa i en cirkel runt honom for att uppratthalla nagon som helst fart.

Korde den forsta kilometern i langsam uppvarmning, ca 6.20 min/km, sedan borjade jag oka allteftersom jag sprang runt min kara medlopare. Det blev ratt manga sma fartokningar - gissningsvis pa ungefar 300 meter (vilket jag upprepade ungefar 6 ganger) i ca 3.50-4.10-fart foljt av lite langsammare fart i lagoma doser. Mentalt kanns det alltid lite lattare att INTE kalla det intervaller. Inte-intervaller. Eller fartlek som jag hade skrivit pa mitt schema. Eller fartokningar, som Staffan var inne pa. Definitivt mer tilltalande.

Den obligatoriska statistiken da; 7 km i snitt 5.25-tempo.

Träningsbloggen - träningsfanatikerns förfall

Det pagar manga intressanta diskussioner om trender kring traning, traningens syfte och paverkan pa oss, och i synnerhet hur den stereotypa traningsbloggen ser ut idag. Jag kan inte lata bli att kommentera detta eftersom det ar ett hett amne som standigt inspirerar mig till traning.

Mycket av resonemanget kring de negativa aspekterna ar ju bara nagot bloggaren sjalv bygger upp. Det positiva med bloggen skapar ocksa forfallet med stress. Bloggarens dilemma i ett notskal. Stress i att man vill trana ofta och kanske testa andra typer av traning (som man laser om pa andra bloggar). Stress i att uppdatera bloggen och stress i att halla den nagot sanar levande, relevant och kanske lite underhallande. Stress i att man inte kan lika snabbt, langt och ofta som nagon annan. Traningsbloggandet tar och ger, men eftersom bloggen bara ar en liten del av manniskan bakom ar det latt att bygga upp egna forestallningar om hur traningsnarkomanerna lever sina liv dar vila blir ett allt mindre forekommande inslag.

Och pa tal om vila. Det ar val egentligen ingen som explicit sager att vila ar fult. Lika lite som att ALLA skulle ha ambitionen att vilja springa/cykla/simma langre, snabbare osv. Men nu ar ju traningsmanniskan lite av den naturen att man inte nojer sig med att sitta i soffan och ata chips, utan man dras till cardiovaskulara aktiviter, man vill ha pulshojningar, man svettas, man deltar i lopp, tavlingar, tranings-bloggevent, 100-armhavningar-utmaningar, osv osv och dar ar ju mangdtraning och god progress inte helt frammande amnen. Man tycker att det ar positivt att se utveckling i sin egen traning, man pushar sig sjalv till max och man vill givetvis formedla detta till omvarlden pa nagot satt. Och pa vilodagen (eller dagarna for den delen)- ja, da vilar man. Da kanske man inte ens bloggar.

Allt detta utsatter man sig for antingen pa egen hand, i sma grupper, eller bland tusentals andra. Man gar till och med sa langt att man dokumenterar sina traningspass pa ett lite nordigt men ack sa charmigt satt. Ska man titta pa traningsdagbockerna som fortfarande finns i hardvaruformat sa finns det oftast enbart plats for just kalla fakta - statistik. Syftet med en traningsblogg idag ar val kanske lite mer an sa; man har mojlighet att dokumentera traningen, dess framgangar, motgangar, eventuella skador, rehabovningar, allmanna reflektioner pa vad som funkar och inte funkar, hur man kanner sig vid olika tillfallen i passet osv. I och med det har stalls ju saker och ting pa sin spets med dessa amnen som oftast avhandlas pa langden, bredden och tvaren av den passionerade traningsfanatikern. Givetvis ar da statistik en del av traningsdokumenterandet - pa bloggen liksom den var i den gamla hederliga hardvaru-dagboken. Tack o lov ger bloggen utrymme for mer an sa dar det aven far plats for "mjukare" inlagg. Om traningsgladje, livet i storsta allmanhet eller t.e.x vad man at till frukost...

For mig ar det de sma anekdoterna om traningen som ger guldkant pa bloggen och det som gor att jag inspireras att trana; hur det kandes vid den 33:de kilometern nar blodsockret var sa lagt att man hade svindel men anda fortsatte. Nar man sprang in till Chinarestaurangen och at en snabblunch mitt pa ultrapasset. Hur det kandes efter marathonmalgangen efter att man vrickat foten vid den forsta milen... Det ar de har historierna som gor att jag standigt vill trana och kanna samma gladje over traningen som man vet att andra likasinnade upplever. Men rabblande statistik och kalla fakta ar ju anda oundvikliga inslag och det fysiska beviset pa hur man utfort traningen. Hur man an vrider och vander pa det.

Min syn pa traning och bloggen ar att ge mig sjalv en spark i arslet och komma ut, att halla koll pa min traning via reflektioner pa ett roligt satt, men mest av allt ATT INSPIRERAS AV ANDRA TRANINGSFANATIKER. Det om nagot ar det som far mig att trana, att blogga och vilja lasa andras bloggar. Att det sedan finns sadana som alltid springer snabbare, langre och oftare ar ju en del av livet i sig och aven i bloggosfaren - och det koper jag. Egentligen finns det val inget ratt eller fel i det har och hur du bloggar annat an att vara sann mot dig sjalv och leva livet sa som du vill.

Adidas Adizero Tempo

Ja, vad ska man saga - man kan ju inte annat an gratulera alla duktiga lopare som gjorde hela Kungsholmen i lordags. Helt makalost. Skoj och en enorm bedrift, framforallt till ULTRA-distansen som en del klarade. Det ar sant har en bloggare pa andra sidan klotet tycker ar lite trakigt att missa....

Min lordag blev inte fullt sa cool. Daremot fick jag en himla massa gjort. Sprang gjorde jag visserligen men forrutom det rensade jag garderober och slangde gamla bankomatutdrag fran nittiotalet tex (varfor har jag sparat pa dessa??). Sorterade foton och stadade toaletterna. Och sist men inte minst; handlade nya dojjor. Ett par Adidas Adizero Tempo som ska lampa sig for neutrala till milt pronerande lopare. Dessa ar snappet lattare an mina Adidas Supernova Glide och kanns som en bra sko man kan nota manga mil i. Far ju ta och springa in mig i dessa innan jag ger nagot utlatande men det kanns som det skulle vara bra en sko. Jag var aven inne och provade ett par Newton som kraver ett eget inlagg i sig. Tyvarr blev det inget Newton-kop for min del. Ar fortfarande lite besviken over det men... hey - kolla vad fina!

Veckans Träning

Den har veckan har som sagt varit en aterhamtningsvecka. Fick till 3 pass lopning, styrketraning, och lite simning. Maken forslog att jag ska delta i ett halvmarathonlopp nasta sondag (han ska sjalv delta i ett 4 km-lopp pa samma plats) sa det far bli nastkommande veckas fokus.

Mandag: vila
Tisdag: styrketraning
Onsdag: styrketraning
Torsdag: lopning 11 km (5.25 min/km)
Fredag: lopning 6 km (5.00 min/km)
Lordag: lopning 11 km (5.32 min/km)
Sondag: simning 40 min

Konichiwa!

Gnallde ju om stekhett vader och fuktig luft i forra inlagget, och da passar det ju bra att dromma sig bort till Japan som onekligen har lite svalare klimat. Tokyo narmare bestamt. Dit kommer jag namligen att aka i mitten/slutet av mars tack vare varldens basta man. Ar helt mallos...

Jag forestaller mig vackra tradgardar med sakuratrad i full blomstring, ga los pa Yohji Yamomoto for Adidas, kanske kolla in lite sumobrottning, gadgets galore i Akihabara saklart (eventuellt ny kompaktkamera?), Isetan, sashimi pa langden, tvaren och bredden fran varldens storsta fiskmarknad, sakert behover jag ett ett traditionellt japanskt bad efter det, kolla in galna modemanniskor i Harajuku.... ja, det blir nog en ratt packad vecka.

Fragan ar om man vagar sig ut pa en egen loprunda i den har stan, tro? Det blir kanske sakrare att ta ett besok till Komazawa Olympic Park i det syftet. Annars finns det flera siter man kan fa tips pa loprundor. Stan ska visst vara skyltad nastan enbart pa japansk skrift vilket ju kan stalla till lite problem. Dessutom har jag fatt for mig att det ska vara hemskt latt att ga vilse i Tokyo. Ja, vi far se helt enkelt. Annat roligt om stan ar ju att Tokyo marathon gar av stapeln om sissodar 16 dagar - lite synd att man missar det.

Saledes sitter jag nu och bladdrar i DK's Eyewitness guide to Tokyo och forsoker lara mig det perfekta uttalet av Yoi Shuumatsu wo, alltsa Trevlig helg eller nagot i den stilen.

Annars, har jag tranat idag? Nej! Bara jobb-jobb-jobb-jobb. Daremot blir det ett vattenpass i poolen.

Otränade armar & när kommer hösten förresten?

Armarna ar stelare an stelast efter styrketraningen jag borjat kora i veckan. Men det kanns jattebra - om an lite ovant - med riktig traningsvark i armarna. Dessutom ar det ar ju sa smidigt att ha vikter hemma sa man bara kan kora ett styrkepass nar det passar. Ikvall avverkade jag forsta rundan efter langpasset i sondags, 11 km i 5.25-fart. Kande en svag smarta i bada knana (inte som ITB utan mer som trotta leder), men det slappte under passet och framforallt ju fortare jag sprang. Jag tror inte att det ar nagot jag bor oroa mig for. Annars finns det inte mycket mer att saga om passet. Ar sa trott pa kvalmig varme och hog luftfuktighet nu. For mig kan det lika garna bli host NU.

Slitna dojjor

Dojjorna som jag kopte i oktober forra aret borjar bli riktigt slitna. Springer ju nastan enbart pa asfalt sa det ar kanske inte sa konstigt om de slits ut efter 4-5 manader med en snittanvandning pa 40km/vecka. Detta ar alltsa undersidan av mina Adidas Supernova Glide som jag for ovrigt till slut blev riktigt nojd med (var ju inte helt saker i borjan). Jag har verkligen gillat kanslan av att de ar sa latta och kommer formodligen att kolla efter liknande latta skor. Vill garna testa nagot annat marke an Adidas eller Asics som jag nastan alltid haft. Funderar dessutom pa att kopa tva par; ett for kortare, snabbare distanser och ett par for langpannorna. Har kanner jag mig fortfarande lite novis.

Ar det bara en lyxgrej att ha tva par skor eller ger det nagot i langa loppet? Man ar ju trots allt bara en vanlig motionar. Och forresten, hur ofta byter ni ut skor?

Hemgym

Nya hemgymmet ska invigas ikvall tankte jag. Det ar alltsa klassiska hantlar med justerbara vikter pa 4 x 1.5 kg, 4 x 2.5 kg samt sjalva hantlarna som vardera vager 2 kg. Det fiffiga med det har ar att allt far plats i typ en portfolj (dock en riktigt ful sadan). Men valdigt praktiskt saklart eftersom det haller alla vikter pa ett och samma stalle och "skrapar inte ned". Tankte komplettera med en yogamatta eller liknande. Linda Hamilton-armarna ar pa god vag, jag kanner det nu!

B-day

Ett ar aldre ar man. Jag har egentligen inga speciella kanslor kring det utan konstaterar helt sonika att jag befinner mig i eskalerande fart i den senare halvan av startaldersgruppen som burkar kallas "thirty something" och har 3 ar kvar till jamna siffror. Men det ar ju som sagt bara ett konstaterande och alder ar enbart en siffra. Annars kan jag inte annat an stanna upp och reflektera over vad som hant under det gangna aret. Ratt mycket faktiskt.

Som privatperson fick jag en ring pa fingret och ett nytt efternamn, vilket var lite knepigt att vanja sig vid. Detta trots att jag haft 15 ar pa mig att ova. Traningsmassigt hande det massor. Jag gick fran en traningsvila pa 3 ar till att bli motionar i ett lopp, till att totalalska det har med lopningen och bli fast i trasket. Jag onskar att jag kommit ur traningsdvalan lite tidigare. Jobbmassigt, ja, det ar val har jag vill lagga en del krut under det kommande aret. Jag kanner att jag vill ga vidare och vara del av en organisation dar jag utvecklas bade personligt och tekniskt, och dar kanner jag att jag inte riktigt ar i dag.

Under helgen tjuvstartade vi firandet med en fodelsedagslunch dar jag fick en present av maken; ett viktpaket (reglerbara hantlar med varierande vikter upp till 20 kg). Jag kommer nu att kunna lagga in lite mer styrketraning bland mina pass. Starka armar i kombination med pigga ben kanns som en bra kombination.

Alter ego januari 2010 utanfor loparuniformen.

Veckans Träning

Forra veckans traning blev ratt tuff med 55 km lopning och inte ett enda pass av nagot annat slag. Den har veckan ser jag som aterhamtningsvecka dar jag ska ta det lite lugnare och kanske lagga in lite styrka.

Mandag: vila
Tisdag: lopning 13 km (5.20 min/km)
Onsdag: lopning 8 km (5.31 min/km)
Torsdag: lopning 8 km (5.15 min/km)
Fredag: vila
Lordag: lopning 6 km (5.35 min/km)
Sondag: lopning 20 km(5.40 min/km)

Långpanna i regn: 20 km

Nar det regnar i Sydney sa regnar det verkligen- som det har gjort under helgen. Hela himlen oppnar sig. Lodratt, vagratt och diagonalt. Ett tag var det till och med en slags underifran-effekt eftersom det stankte sa mycket. Helt galet!

I det har vadret blev det tva pass, ett kortare i gar och ett langpass idag. Lopning nar det regnar ar verkligen grymt skont; uppfriskande och befriande, och sa slipper man oroa sig for att fa solsting. Enda nackdelen blev att skvalpandet fran skorna blev lite storande. Men det gjorde inte sa mycket, kanslan att vara ute helt ensam (ja, forrutom sallskap av maken igar alltsa) i det har vadret och ha hela stan for sig sjalv vagde over skvalpandet.

Rundan idag gick mot Randwick, pa utsidan av Randwick race course (hastgaloppbanan), ett varv runt Centennial Park, upp emot Paddington, forbi Foxtel studios och Sydney Football Stadium, hem via utsidan av Moore Park och sa ett avslut runt Redfern. Riktigt bra kansla genom hela rundan upp till 17:de kilometern dar branslet uppenbarligen tog slut och det var bara att springa pa sparlaga den sista biten. Lite jobbigt, har skulle jag nog ha haft en sportsgel eller nagot for att fa i mig kraft, men det ar ju bl.a. sant sana har rundor ar till for, att testa kroppen och se hur den reagerar. Har varit sa dar harligt trott i hela kroppen idag och det motar jag med hemgjord pasta (som jag far aterkomma till senare, riktig succe!).

Jo, en annan bra grej; regnet har gjort ett jattebra jobb och tvattat dojjorna sa nu ar de riktigt rena och fina igen (men star pa torkning saklart).

Distans: 20.10 km
Tid: 1:54:05
Snittempo: 5.40 min/km
Puls: (lamnade pulsbandet hemma)

Friday I'm in Love

Lagomt tills alla vackarklockor hemma i Svedala har borjat ringa har jag redan stangt av min overanstrangda SAP-hjarna och arbetsburk for helgen, slangt upp mina lika overanstrangda apostlahastar pa vardagsrumsbordet och sitter nu och planerar helgens eskapader. Och lyssnar pa The Cure saklart. Friday I'm in love. I helgen blir det atminstone ETT langpass och formodligen ocksa en kortare loprunda med maken som har sagt att han ska ta upp det har coola med lopning igen, atminstone i en liten dos varje vecka. Go baby, go! Sant gillas. Ja, han har mitt fulla support. Traningsmassigt gors inte manga knop idag. Det blir Runner's, nagra navar cashewnotter som skoljs ned med ett glas chardonnay (ja, inte for att det gar under kategorin traning men anda...). Trevlig helg sager vi!

5.20-hjulet

Det verkar som jag har fastnat i ett hamsterhjul. Ett elekt men bekvamt 5.20-hjul. Varje dag ar det samma sak, varje avslutad loprunda; samma farthallning. Give or take, plus-minus tio sekunder. Att det ska vara sa latt att hamna i rutin. Och sa svart att komma ur rutin. Ok, nu tar vi ett nytt andetag och tanker intervaller har. Intervaller, intervaller, intervaller. Pressa kroppen. Ut ur det har trakiga hjulet NU. Mars pannkaka.

Reclaim that super feeling

Idag var det jag som besegrade den dar hemska tandlakarkanslan och visade var skapet skulle sta. Varken tandvark ELLER bedovad kake. Det firades med 8 km i 5.15-fart.

En kort fraga, hur gor man med ett Garmin pulsband som hela tiden tojer ut sig? Ska man sy in det eller ska man kopa nytt? Och koper man nytt, finns det da olika storlekar, tro? Det har gor mig lite smasur, jag har ju redan sytt in det en gang men det var tydligen inte tillrackligt (det maste ju toja sig ratt mycket).

Laddad infor en runda - utan tandvark

Befogad tandläkarskräck

Igar var en lite bisarr dag. Tandlakarbesok pa morgonen, ni vet ett sant dar man verkligen inte ser fram emot. Tva superstarka lokalbedovningar, tva borrningar, ett himla slitande och bandande i munnen pa mig. En overtrevlig tandlakare som envisades med att prata och pausade emellanat for att invanta svar fran en. Call me old fashioned, men det ar liiite svart att vara social nar man har tre-fyra vassa instrument pekandes in i gommen. Ytterst markligt. Detta betalade man alltsa fyrsiffrigt for. Kom ut darifran en och halv timme senare och var alldeles groggy. Kunde varken ata eller dricka for hela kaken var totalbedovad. Prata gick... sadar, sluddrade och gav nog ett ganska lustigt intryck. Chefen tyckte jag sag sned ut i hela ansiktet (detta fick mig ju verkligen pa battre humor!). Pa eftermiddagen tankte jag pigga upp mig sjalv med att ga och kopa Runner's World - tjejen i kassan kollade konstigt pa mig nar jag sluddrade nagot som nastan lat som "thank you" nar jag fick tillbaks vaxeln.

Traningen da: tvingade mig sjalv ut pa en 8 km-runda i seg 5.30-fart. Ok, kanslan var mycket battre nar jag kom hem igen men det kommer knappast att ga till historien som den mest inspirationsrika rundan. Nar jag kom hem - nar bedovningen antligen borjat slappa - var jag sa hungrig att jag slukade 3 glas juice, en pase chips och en banan pa staende fot. Harligt - forsta intaget sedan frukost alltsa. En stor portion indisk take away pa det, sedan var det yours truly som nattade kudden vid nio-snaret.

Bra väder

Ja, alltsa, egentligen borde man (jag) halla truten med att klaga om det har med vader, men... ligger det inte i svenskens natur att vara lite vaderkanslig? Jag har fatt for mig det ialla fall (och blir standigt pamind om det fran mina vanner har). Fast minus 24 ar ju inte pa nagot satt kul.

Hur som helst. Man KAN faktiskt trottna pa sol och varme ocksa, atminstone under det har gassande vadret som pagatt i nastan 4 manader nu. Men, men - 2 manader till och vi bor ha avsevart svalare dagar. Just idag var det ratt skont, mulet och blasigt. Jag hurrade och snorade pa mig dojjorna illa kvickt efter jobbet. 13 km lopning i 5.20-fart blev det. Nagot som mest skulle kunna liknas fartlek och med en negativ split.

Januari - check!

Mal ar roliga att satta bade pa lite allt mojligt. For mig ar det en viktig aspekt dar jag vet att jag formodligen kommer att slacka om jag inte har den dar mentala piskan att na upp och leverera. Lojligt men sant. Mitt manadsmal med lopningen lyckades jag komma upp i for januari manad - avverkade totalt 154.99 km pa 19 pass. Malet ar 150 km lopning per manad.

Veckans Träning

Hur man an forsoker planera och styra sin [tranings]fritid sa blir det aldrig riktigt som man tankt sig. Jag hade tankt springa pa fredagen eftersom jag tog en flexdag fran jobbet - det brukar ju bada gott med aterhamtning och allt - men sa kom ett tandlakarbesok i vagen och en massa annat hemskt sa det blev ett snabbt pass i poolen i stallet. Annars bjod helgen pa ett mellanlangt loppass pa 16 km och en cykeltur pa 20 km. I ovrigt blev traningsveckan sahar -

Mandag: lopning 6 km (5.20 min/km)
Tisdag: lopning 10.5 km (5.40 min/km)
Onsdag: lopning 8 km (5.20 min/km)
Torsdag: vila
Fredag: vattenlopning 40 min
Lordag: lopning 16 km (5.33 min/km)
Sondag: cykel 20 km