Klockan sex vacktes jag av vackarklockan denna sondag. Tva smorgasar med ost, kokt agg, youghurt och appeljuice slukades vid matbordet samtidigt som maken gick och plockade ihop sina lopargrejer, gick ut pa balkongen och meddelade att det skulle bli en varm dag idag. Otippat Sydneyvader... La pa ett extra lager solfaktor och en solskyddande lypsyp pa munnen. Keps och vattenbalte var ju obligatoriskt. Vi satte oss pa mc'n och drog ivag till Centennial Park och Mackay Sportsground dar starten skulle ske.
Gruppen lopare denna morgon var en liten men angenam skara pa 147 startande halvmara-deltagare. Forrutom 21.1 km kunde man aven springa 4 & 7 km, i vilka det hade anmalts ytterligare ca 340 lopare. Banan for halvmara-distansen var 3 rundor, plus lite till, runt samma bana som 7 km-deltagarna skulle springa.
Stax innan attasnaret var det dags att ta plats i startfallan. Fjarilarna i magen var nu stora som fladdermoss. Jag konstaterade att det var ratt manga bekanta loparansikten. Dels lopare jag mott i parken forrut, och sa elitlopare som t.ex. Magda Karimali (Best female i det har loppet med tiden 1:26:08) och Chadi Elaskhar (Best male med imponerande 1:16:14). Startskottet gick och sekunden efter hordes det valbekanta ljudet av en hop elektroniska klockor som startades igang med ett kallt datoriserat piiiip. Nagon exalterad halvmarathon-lopare ropade fortjust: Yeah, let's go!! och sa trummade vi ivag genom startlinjen.
Forsta tva kilometrarna gick i 5.00-fart. Jag tankte att det far bara eller brista men det kandes onekligen bra och inte alls som jag gick ut for hart. Eliten skingrades ratt tidigt. Sjalv hamnade jag i en liten klunga som tycktes halla den fart jag sjalv valt. Idag hade jag dessvarre inte lyxen av nagon halvmara-partner utan fick tjuvlyssna pa vad andra konverserade om; det var onekligen mycket lopnordsnack och stamningen var sadan att man latt kunde komma med i samtalet om man ville. Forsta varvet (7 km) kom pa 36:16 och med det tankte jag att det har kanns inte alls pjakigt. Trots mycket svalka pa sistone var det ocksa ratt hog luftfuktighet. Detta kunde man se pa graset som hade dagg och var ratt mjukt att springa pa. Lukten av gras och en svag bris fran sjoarna forde med sig bra energi. Men den basta energin kom saklart fran maken som stod under ett trad och ropade "You're just cruising, baby! The whole park loves you!!"
Detta gjorde att det kandes latt och helt underbart roligt. En hel park som alskade mig!! Fick ivag nagra slangkyssar till karleken innan jag stegade ivag med latta ben. Underbart att fa support pa det har sattet. Feel good-kanslan holl i sig till milen ungefar nar jag kollade pa klockan igen som visade 52:44. Det var ungefar har jag fick min forsta negativtanke av "Shit - mer an dubbelt sa langt kvar". Pa nagot satt - tack o lov - lyckades jag vanda detta till "Shit - har REDAN avverkat halften!". For att halla motivationen igang halade jag upp en GU sportsgel som jag slurpade i mig pa nagra sekunder. Smaken av vad som skulle vara "A delightful feast of fresh summer fruits" la sig som en tjock hinna pa tungan och langs med gommen. Vidrigt. Det var bara att svalja ned denna ackliga sorja med vatten och invanta att sockret och salterna skulle verka.
I en skogsglanta syntes nagra buskskvattare som uppenbarligen hade druckit for mycket vatten (tack o lov lyckades jag halla mig den har gangen). Jag trummade pa med det okade energiintaget och tankte att det var en jakla tur att man inte fick nagot pinsamt magproblem av gelen. Pass 14 kom ratt snabbt och med den ocksa den befriande tanken att det bara var 7.1 kilometer kvar. Vid det har laget var gruppen rejalt splittrad men jag hade en flasande herre bakom mig som jag minsann inte tankte slappa forbi. Aterigen hejarop ifran maken och uppmuntrande ord som formade tankar som "Det har ar tammetusan skitcoolt!". Tankarna gjorde att det kandes relativt latt aven om jag tryckte pa sa gott jag kunde och riktade disciplinen at att bara fortsatta. Saktade ned gjorde jag bara for att dricka men nagra totalstopp tillat jag aldrig under loppet.
Vid artonde kilometern borjade min egen mentala nedrakning. Mitt eget vatten var slut, det var varmt sa inat bengen men jag visste att det var en vattenstation kvar. Kollade pa klockan som visade 1:37:06 - har insag jag att mitt mal pa under tva timmar inte alls skulle bli en omojlighet. Hall ut, inte langt kvar nu! Fick jag hela tiden tanka. Jag var anda FRUKTANSVART trott har och med det tillat jag mig att sakta ned till 6.20-fart ett tag tills man kunde skynja mallinjen nagon kilometer bort. Har fick nagra medlopare blodad tand och okade farten en aning. Jag svarade med samma tempo. Pa upploppet blev det faktiskt ratt spannande dar jag, en kille och en tjej kampade till malgang och slutade alla tre inom loppet av nagra sekunder.
Basta maken stod vid mallinjen och fotograferade. Tog emot en svettig fru som strackte armarna mot himlen, log brett, slutade springa men kunde inte sluta le. Fick en lang kram och sa damp vi ned i graset under skuggan av ett trad bland hundratals andra svettiga lopare. Det var sa underbart att sluta springa och vara i mal. Och framfor allt att vara en halvmarathon-lopare. Stamningen var pa topp och jag konverserade glatt med mina "slutkompisar", gratulerade till bra lopp och att vi hjalpt varann pa vagen med den okade slutspurten. HARLIGT!!
Det bjods pa pannkakor, sylt, nutella och massa olika typer av farsk frukt. Jag slukade 4 stora pannkakor i ren loparhunger, at nagra ananasskivor och grattade maken som ocksa gjort en staende ovation i sitt 4 km-lopp. Det blev pa alla satt och vis en jattebra dag som avrundades med thaimat, nagra glas champagne och massvis med glass.
Gruppen lopare denna morgon var en liten men angenam skara pa 147 startande halvmara-deltagare. Forrutom 21.1 km kunde man aven springa 4 & 7 km, i vilka det hade anmalts ytterligare ca 340 lopare. Banan for halvmara-distansen var 3 rundor, plus lite till, runt samma bana som 7 km-deltagarna skulle springa.
Stax innan attasnaret var det dags att ta plats i startfallan. Fjarilarna i magen var nu stora som fladdermoss. Jag konstaterade att det var ratt manga bekanta loparansikten. Dels lopare jag mott i parken forrut, och sa elitlopare som t.ex. Magda Karimali (Best female i det har loppet med tiden 1:26:08) och Chadi Elaskhar (Best male med imponerande 1:16:14). Startskottet gick och sekunden efter hordes det valbekanta ljudet av en hop elektroniska klockor som startades igang med ett kallt datoriserat piiiip. Nagon exalterad halvmarathon-lopare ropade fortjust: Yeah, let's go!! och sa trummade vi ivag genom startlinjen.
Forsta tva kilometrarna gick i 5.00-fart. Jag tankte att det far bara eller brista men det kandes onekligen bra och inte alls som jag gick ut for hart. Eliten skingrades ratt tidigt. Sjalv hamnade jag i en liten klunga som tycktes halla den fart jag sjalv valt. Idag hade jag dessvarre inte lyxen av nagon halvmara-partner utan fick tjuvlyssna pa vad andra konverserade om; det var onekligen mycket lopnordsnack och stamningen var sadan att man latt kunde komma med i samtalet om man ville. Forsta varvet (7 km) kom pa 36:16 och med det tankte jag att det har kanns inte alls pjakigt. Trots mycket svalka pa sistone var det ocksa ratt hog luftfuktighet. Detta kunde man se pa graset som hade dagg och var ratt mjukt att springa pa. Lukten av gras och en svag bris fran sjoarna forde med sig bra energi. Men den basta energin kom saklart fran maken som stod under ett trad och ropade "You're just cruising, baby! The whole park loves you!!"
Detta gjorde att det kandes latt och helt underbart roligt. En hel park som alskade mig!! Fick ivag nagra slangkyssar till karleken innan jag stegade ivag med latta ben. Underbart att fa support pa det har sattet. Feel good-kanslan holl i sig till milen ungefar nar jag kollade pa klockan igen som visade 52:44. Det var ungefar har jag fick min forsta negativtanke av "Shit - mer an dubbelt sa langt kvar". Pa nagot satt - tack o lov - lyckades jag vanda detta till "Shit - har REDAN avverkat halften!". For att halla motivationen igang halade jag upp en GU sportsgel som jag slurpade i mig pa nagra sekunder. Smaken av vad som skulle vara "A delightful feast of fresh summer fruits" la sig som en tjock hinna pa tungan och langs med gommen. Vidrigt. Det var bara att svalja ned denna ackliga sorja med vatten och invanta att sockret och salterna skulle verka.
I en skogsglanta syntes nagra buskskvattare som uppenbarligen hade druckit for mycket vatten (tack o lov lyckades jag halla mig den har gangen). Jag trummade pa med det okade energiintaget och tankte att det var en jakla tur att man inte fick nagot pinsamt magproblem av gelen. Pass 14 kom ratt snabbt och med den ocksa den befriande tanken att det bara var 7.1 kilometer kvar. Vid det har laget var gruppen rejalt splittrad men jag hade en flasande herre bakom mig som jag minsann inte tankte slappa forbi. Aterigen hejarop ifran maken och uppmuntrande ord som formade tankar som "Det har ar tammetusan skitcoolt!". Tankarna gjorde att det kandes relativt latt aven om jag tryckte pa sa gott jag kunde och riktade disciplinen at att bara fortsatta. Saktade ned gjorde jag bara for att dricka men nagra totalstopp tillat jag aldrig under loppet.
Vid artonde kilometern borjade min egen mentala nedrakning. Mitt eget vatten var slut, det var varmt sa inat bengen men jag visste att det var en vattenstation kvar. Kollade pa klockan som visade 1:37:06 - har insag jag att mitt mal pa under tva timmar inte alls skulle bli en omojlighet. Hall ut, inte langt kvar nu! Fick jag hela tiden tanka. Jag var anda FRUKTANSVART trott har och med det tillat jag mig att sakta ned till 6.20-fart ett tag tills man kunde skynja mallinjen nagon kilometer bort. Har fick nagra medlopare blodad tand och okade farten en aning. Jag svarade med samma tempo. Pa upploppet blev det faktiskt ratt spannande dar jag, en kille och en tjej kampade till malgang och slutade alla tre inom loppet av nagra sekunder.
Basta maken stod vid mallinjen och fotograferade. Tog emot en svettig fru som strackte armarna mot himlen, log brett, slutade springa men kunde inte sluta le. Fick en lang kram och sa damp vi ned i graset under skuggan av ett trad bland hundratals andra svettiga lopare. Det var sa underbart att sluta springa och vara i mal. Och framfor allt att vara en halvmarathon-lopare. Stamningen var pa topp och jag konverserade glatt med mina "slutkompisar", gratulerade till bra lopp och att vi hjalpt varann pa vagen med den okade slutspurten. HARLIGT!!
Det bjods pa pannkakor, sylt, nutella och massa olika typer av farsk frukt. Jag slukade 4 stora pannkakor i ren loparhunger, at nagra ananasskivor och grattade maken som ocksa gjort en staende ovation i sitt 4 km-lopp. Det blev pa alla satt och vis en jattebra dag som avrundades med thaimat, nagra glas champagne och massvis med glass.
Distans: 21.15 km
Tid: 1:55:07
Snittempo: 5.26 min/km
Maxtempo: 4.16 min/km
Fokuserad och svarflortad donna pre-race....
Slutspurt av tva tjejer och en kille...
6 comments:
Grymt!! Och grattis!!
Blev lite sugen på att springa halvmara också.. :)
Grattis igen till det fina loppet! Börjar mer och mer känna att det är halvmara som gäller för mig efter den 5 juni. Den här berättelsen sporrade lite ytterligare.
Andréa - Tack, ar jattenojd! Det ar en san harlig kansla. Nu vill jag bara springa nasta lopp!!
Joel - tack igen - vad bra att du blir lockad! Men du far inte ge upp helmaran nu. Det ar ju bl.a. dina berattelser och resan dit som far mig att vilja gora det ocksa!
Gött! (på klingande Göteborgska ;) ) Vilken dag ni hade båda två. Jättebra jobbat, och "the whole park loves you" - kan man få bättre pepp än den från kärleken?!
Till ock med jag blir sugen på att springa en halvmara efter den här beskrivningen, men kanske är det pannkakorna och champagnen som gör det... ;)
Supergrattis! Vad härligt att du fick en "positiv" ½mara. (Trött blir man ju liksom alltid...;-) )
egirl - tack! Ja, hade en jattemysig dag faktiskt. Det fina med den har distansen ar att en halvmara absolut inte kanns som en omojlighet aven om det ar ratt langt och man tar ut sig rejalt. Jag hoppas pa att fa lasa om ett liknande lopp hos dig ocksa!! Och pannkakorna, annat tilltugg och firardryck kan man ju latt fixa dessutom - tanken pa dessa fick mig nog att springa lite snabbare:)
Ingmarie - tack! Ja, det ar underbart nar man far en fin upplevelse i ett lopp. For det ar mycket som kan ga fel ocksa. Det roliga var att maken tycker att det ar sa kul att ga pa sant har nu - det underlattar ju om ens livspartner gillar det man gor.
Post a Comment